Nu är det dags!

Nu smäller det!
Gott nytt år!

Jag kommer fira storslaget som vanligt! Stor fin middag, skumpa (i mängder förhoppningsvis!), löshår, sidenvantar och ny klänning i blankt material!

Jag har några färdigformulerade nyårslöften, varav ett jag redan luftat här, de andra håller jag för mig själv... Men jag kommer jobba hårt för 2008, no presure!

Bästa med 2007: att jag har gift mig med min älskling!

Ses nästa år då!

"Nej, jag är inte gammal..."

Att ha grått hår med en rödhårig tupé måste på något vis vara dubbel förnekelse.

Låter som läge för en intervention...

God Jul!

Vill passa på att önska god jul så här dan före dopparedan!
Fast klockan börjar närma sig tolvslaget och tomtar snart kryper upp ur vråna!

Pirrigt? Nja inte längre, men det blir nog skoj!

Midvinternattens köld är inte hård men jäkligt mörk.

Nu har det vänt! Nu blir det bara ljusare!

Inget mer sånt här dis!

Är medveten om att bilden är sne, men av någon outgrudlig anledning vände den på sig när jag la upp den...

Nu ska jag till jobbet och se till att människor spenderar mer än de tänkt på saker som kommer på rea om tre dagar!

Nästan inte 2007 mer.

Nu är det nytt år på g, ny almanacka inköpt och lite roliga grejer redan inpräntade.
Man blir sugen på något nytt, det nya livet! För att utvecklas måste man väl röra sig i någon riktning och man brukar kalla det att röra sig framåt. Det låter roligt och skönt. Också ganska meningsfullt. Om man inte rör sig, utvecklas man inte? Man kan tänka att det sker någon typ av utveckling även i stillaståendet...? Trixigt.
Nästa år händer en del skoj, och jag har även bestämt att 2008 blir året då jag säger upp mig från mitt jobb. Om det så blir 29 december, 2008 så ska det bli det året då jag säger upp mig.

För att summera 2007:
2 nya människor har kommit till världen.
Slutat plugga (nästan...).
Jag (och många andra!)har gift mig (sig).
En begravning.
Ja faktiskt, 4 bröllop och en begravning...

Jag förutspår för 2008 ett och annat äktenskap, en och annan bebbe, en och annan flytt, ett och annat nytt jobb.

Inte bara champagne på nyår!

Jag tänker lite på beroende. Lite, eller mest, för att det snart är nyår och det är ofta tiden då man lovar sig själv olika saker, bland annat att bryta beroenden av; cigaretter, socker, godis, kaffe, shoppa, coca cola exempelvis...

Ett beroende känns mest som en sak man bara vill göra, att man är som ett litet barn ensam i en godisaffär. Som att bara för att man är vuxen och får bestämma allt man gör själv så kan man bestämma att göra saker man vet inte är bra för en själv. Eller så har man inget bättre för sig, eller tycker synd om sig själv. Det är ju ett val man (läs: jag) gör. Så, vill jag gärna äta kakor? Ja. Tycker jag det är gott? Ja. Blir jag sugen på det? Ja. Är jag beroende av kakor? Nej. Att vara beroende, det måste ju vara saker man måste ha för att överleva, exempelvis är jag beroende av syre, vatten, sömn, värme, näring. Men kakor? Nej.
Vad enkelt det kommer bli att sluta med kakorna! Att jag inte kommit på detta tidigare. Det är alltså bara att inte vilja längre...
Lycka till att blivane före detta rökare/godisberoende/kaffepimplande/shopaholics!

Hey Nikita is it cold?

In your little corner of the world?

Finns det på denna jord en vidrigare människa än Valjakkala? Eller förlåt, Nikita Fouganthine... Han sänder verkligen kalla kårar genom min kropp. Hans fula nuna och hans totalt empatilösa utstrålning borde få honom själv deprimerad. Vad taskig jag är nu och såna personliga påhopp sen! Visst tror jag på en andra chans och allt det där, men denna människa verkar liksom på något sätt stå över allt vad bot och bättring är. Han blir bara läskigare ju äldre han blir och längre hans pipskägg blir. Jag hoppas för Nikitas skull att livet visar sig från den lite ljusare sidan i fortsättningen och att människorna i Åmsele kan få ro och frid.

För övrigt blir ju låten Nikita av Elton John plötsligt kusligt läskig; observera valda stycken ur texten:

Oh I saw you by the wall
Ten of your tin soldiers in a row
With eyes that looked like ice on fire
The human heart a captive in the snow

And if there comes a time
Guns and gates no longer hold you in
And if youre free to make a choice
Just look towards the west and find a friend

Snö och finland är ju inte en lång boll direkt; ögon som is, vid "muren" alltså fänglesets murar, "guns and gates", det är som en direkt framtidsreferens av Elton. "Look towards the west", ja det gjorde han och det var ju västerut allt gick åt skogen...

I övrigt har jag på en vecka sökt 6 jobb! Jag tackar min nuvarande arbetsplats för inspirationen och riktar ett särskilt tack till en särskild händelse förra veckan. Eld i baken har jag fått i alla fall!

Ta da!

Välkommen till världen Hillevi! Och grattis fru och herr Lundén. Ska bli kul att se, vad jag förmodar är, ett tokblondt barn...

Visa mig din vind och jag ska berätta vem du är.

Annandag pingst ut, nationaldagen in.
Men jag har kommit på en ny dag som borde bli nationell helgdag: Svenska vindtömningsdagen.
Det borde finnas en dag, och jag tycker härmed att hösten är bästa tidpunkten för denna dag (för på hösten finns inte så många helgdagar, inte en enda faktiskt), då man totalt rensar ut all sin skit. Jag tänker mig en tisdag eller onsdag, inte en dag i anslutning till helg, för då åker man bort och gör något roligt istället.
Denna dagen måste allt vara stängt, så som det var på första maj förr, innan det bara blev en bakisdag med shopping. Allt måste vara stängt så man inte har massa distraktionsmoment. Ute på gatorna kan Renova sätta ut massa containrar, för denna dag är det helt gratis att slänga skräp, och så kan man ha öppet tippen jättesent för alla som jobbat upp ett rejält berg med gamla grejer de vill bli av med. Maqn skulle också kunna öppna centraler som har öppet hela detta dygnet där man kan källsortera eller donera bort sådant som inte är trasigt.
Tänk vilket lyckligt folk vi skulle bli! Vi skulle ha ytor i lägenheter, kunna komma in i våra garage och vindsförråd, känna oss lätta och friska, vi som blivit av med allt vårt gamla bråte.
Jag tror på det här!

Size of whale nets...?

Jag är så dålig! Jag har världens roligaste video som jag skulle vilja dela med mig av här, men jag lyckas inte posta upp den! Titta HÄR istället! Yrkesskador kommer i många olika paket...

Själv är jag sjuk och har mycket tid att titta på sånt här... Usch! Hoppas jag blir frisk snart så jag kan dricka mycket champagne i helgen!

Bröllop!

Foto: Sofie Johansson

Jag borde nog kort kommentera mitt giftermål tycker jag! Nu är jag gift! Åh vad skoj! Sicken dag, och sicken fest! Skulle gärna göra det igen, eller åtminstone uppleva det i repris och verkligen suga in allt... Känns skumt att ha varit med om en grej man (förhoppningsvis, och med all sannolikhet)inte kommer uppleva igen. Vill ha vit klänning igen, vill ha fräsig uppsättning, vill se Calle i jaquette, vill ha samma underbara bukett i min hand igen! Och jag vill vara lyckligt gift forever!

Tack tack, alla!


Bifogar lite bilder på den fantastiskt vackra buketten!

Fönstertittare är vi allihopa?

Vissa av er minns vår beklagan angående en man, så kallad "gubben", som från sitt fönster stirrade kvällarna igenom in genom vårt köksfönster. Ni har sett honom, ni vet att han finns på riktigt. "Skaffa dig ett liv" tänkte man när man demonstrativt drog ner persiennen medan man tittade ilskt på honom.

Men var han något på spåren kanske. Ja inte hela den maniska delen där han inte kunde slita sig en sekund från rutan (och den korkade delen, alla vet ju att man måste släcka i sin egen lägenhet om inte alla andra ska kunna titta tillbaka), men att det ju är väldigt spännande att se andra människor leva sitt liv. Man kan kalla det olika saker, ex. dokusåpa, fönstertittare, "omtanke", tjuvlyssnare, voyerism osv. men allt sånt brukarju vara riktigt roligt!

Då tar vi detta på ett lite sundare plan tycker jag, ett plan jag tror alla kan känna igen sig i. Ta huset mitt emot oss, det är ett ganska stort hus och jag överdriver inte när jag påstår att någon flyttar in och ut en gång i månaden. Det är ofta spännande på första lördagmogonen i månaden och se vad som ska flytta in/ut denna gång. Det var med stor sorg vi bevittnade "tvillingarnas" flytt. Dessa små knytten med pyttesmå konken-ryggsäckar som vi följt sedan de kunde ta sina första steg på gatan. Mitt i månaden en gång kom en ambulans och tog med balkong-gubben, han kom aldrig tillbaka igen... Supertjocka gubben på femte våningen gör en övertygad om att huset åtminstone har hiss. Och nu, två superpedanta tjejer som bor tillsammans och bara kedjeröker och vädrar sängkläder och mattor dagligdags.

Jag inser att detta inte försätter mig i en ljus dager, men jag menar att detta är sådant som man vill se, och som man ser nästan utan att titta. Det är nog bara sunt mänskligt beteende, man är intresserad av sin omvärld och männiksorna runt omkring, och så är det ju så att det är jättebra att tala med sina krukväxter.

Interview with a rekryteringsspecialist.

Imorgon är det dags för ännu en intervju! Jää! Det är väldigt bra att öva på sånt. Vi får se vad som händer, kanske återkommer jag hit med glada nyheter, eller så har jag blivit en intervjuerfarenhet rikare!
Men ååh, det vattnas lite, tänk om man inte jobbade på Å... Sicken grej... Kan man göra slut?
Så nu ska jag stryka bästa skjortan och putsa bästa skorna, och sedan lägga frisyren i lämplig bena. Lycka till på mig!

Knep och knåp

Sitter och knåpar på att göra mitt cv lite läckrare! Det får en, inte så himla osökt tycker jag, att börja reflektera lite över sitt liv...
Fan, vad det är gött att leva!

Sån tur som jag har haft i mitt liv är sjukt. Jag har så mycket (och så många!), och det är läskigt att tänka på det, och på det som så många här i världen saknar... Men en sak har ju även vissa av dem, som jag också har, en jäkligt god känsla av att livet är härligt i alla fall! Det finns så mycket som sammanlänkar alla människor (något man lätt märker på resande fot och på besök i främmande land: alla hatar att vara fast på en flygplats, alla längtar efter någon, eller något, alla är lite oroliga att inte få mat eller tak över huvudet för natten osv...)

När man sitter och skriver sitt cv (och samtidigt lyssnar på Itsi bitsi teeny weeny med Lill-Babs) så måste man tänka långt framåt. Vad vill jag egentligen? Ja, jag vill helt enkelt forsätta trivas så här bra med livet och tillvaron, jag vill ha ett (mycket!) mer stimulerande yrke och arbetsupppgifter, jag vill sitta ner på jobbet, jag vill inte jobba helg, och jag vill vara proffs på något!

Nä på med lite kaffe nu och skicka in cv:n, ett steg närmre resten av mitt liv..!
Och så ska jag köpa ny mobil, min fyra år gamla Bettan har beslutat sig för att ge upp nu... Jag kommer sakna henne, hon var riktigt fin.

Mösnippad

Jag har blivit möhippad! Eller snöhippad som någon liten flicka sa en gång...
Mycket skoj!
Det var underligt för man har ju tänkt att något sånt här kan hända, men så när man väl är där är man ändå alldeles chockad!
Det är nog enda gången i livet det känns jättebra och supermysigt att ha blivit dragen bakom ryggen av alla man känner...
En jätteroligt mysig dag!
Kram på alla mina tjejer!

Välkommen!

Välkommen till världen Kanske Cornelis!
Igår kom en ny liten person till oss, ska bli skoj att lära känna detta lilla blonda tillskott! Han hade rätt bråttom som tittade ut 4 veckor för tidigt...
Grattis stolta mamman och pappan!

Bananflugor go away

Mången efterfrågar receptet på fällan som effektivt tar död på bananflugor. Det är Calles syrra som gett oss detta, det har ökat på vår livskvalitet och fått oss att tänka: kanske finns gud.

Recept på bananflugefälla enligt Anna:

1 glas
Lite vatten
Lite äppelcidervinäger (inte för mycket, kanske någon/några matskedar)
2-3 msk strösocker
Några droppar diskmedel

Häll allt i glaset och ställ på diskbänken, byt ca. en gång i veckan, eller när du inte står ut med att se de döda flugorna i glaset längre.

Egentligen kan man hälla rätt mycket på känn, men typ såhär mycket brukar vi ha i. Man ska dock inte ha i för mycket diskmedel tror jag, doften av det avskräcker dem. Tanken är ju att sockret och vinägern ska locka dem till sig, och när de små krypen sätter sig för att dricka lite så gör diskmedlet att ytspänningen är obefintlig och de bara suuugs in i vätskan. Efter några dagar har man en ring av bananflugor som nått de sälla jaktmarkerna vid ytan

Nytt i SAOL?

Nytt verb:
Att facebooka

Använd såhär exempelvis:
Ska facebooka
Har facebookat
Igår facebookade jag

Hooked on a website!

Besatt!

Det är enda ordet som kan beskriva allt just nu.
Varför skulle jag gå med i facebook!? Nu kan jag inte slita mig, sitter time efter timme och går igenom vänners nätverk. Har redan hittat alltifrån barndomsbekanta till finlandsvänner till arbetskamrater, och via arbetskamrater hittar jag mina egna bästa vänner! Sjukt! Stört! Fantastiskt! Vad gjorde man innan facebook? Fanns det liv?
GÅ.MED.NU!

Ernstismer

Jag har väntat lite på att lägga in just dessa citaten. Inte av någon annan anledning egentligen än att jag glömt bort det.
Men för ett tag sedan så blev Ernst intervjuad i Metro och han fick själv ranka sina favoritcitat (av sig själv alltså). Ernst påvisade här en smula självdistans och gick ut hårt med:

1. "Varför ska man gå den logiska vägen för, när det finns så många andra vägar?"
2. "Det här fönstret ger en väldigt skön kontrast mellan ute och inne. Det är som om ute och inne vill varandra någonting."
3. "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst."

Jag tänkte att man skulle kunna försöka bräcka Ernst och komma på egna härliga ernstismer. Är det någon som vill försöka?

Jobb o jobb o jobb

Mitt liv och tankar kretsar mycket kring jobb just nu. Och att prata om jobb.

Jag har ju ett jobb. Ett jobb som jag har tröttnat lite på. Det finns inget mer att hämta för mig där längre.
Men samtidigt kan jag ju vara glad att jag ens har ett jobb. Det är ju inte alla som har. Men frågan är hur länge till... Eller alltså jag har ju kvar mina helger men man kan inte överleva på en 2,45% tjänst. Så jag oroar mig att jag inte ska få mer jobb på ett jobb jag inte längre vill ha egentligen. Usch, det känns himla bortskämt.

Så ibland går man igenom stunder av examensångest och allt känns skit och som om man är ohyggligt fattig (fattig som en bostadsrättsägare ungefär). Det känns som om man inte har förtröstan och att man typ har gett upp efter ha sökt inte ens tio jobb.
Men så stunden senare tittar på man anställningsintervjukläder och tänker "om jag får det där jobbet så borde jag ha en sån skjorta, ett par såna skor" osv. Snacka om att ha gett upp, när så enkla saker som damkläder är det som keeps me hanging on. Och vad går mitt nuvarande arbete som jag inte längre vill ha ut på?
Damkläder.

I fredags var jag på Mick Jagger konsert!

Han hade också ett kompband som hette Rolling Stones.



Mick var en fantastiskt studsig kille som påminde mycket om denna man. Jag vill påstå att Mick faktiskt är en riktig stjärna. Lite som Madonna, fast gubbe. Han är superseriös på scen och ger gärnet. Jag gillar.

Hans kompband bestod av en jättegammal tant med rinnande kajal som höll i en gitarr, en jättesmal häxa och på trummor, den äldsta trekkien jag någonsin sett.

Det var en mycket inspirerande och, jag vill säga, medryckande konsert. Det är lite läskigt när flera tusen människor samlas kring bara några få personer som liksom ska leverera underhållning. Men de har gjort det ganska många gånger förr. Mycket kul, kanske sista gången som man gärna säger... Kanske faktiskt är det denna gång.
Av någon outgrundlig anledning så ställde Mick Jagger and The Rolling Stones in sin konsert förra året för att gumman med kajalen slagit sig när hon klättrat i en palm. Jag undrar varför. De kunde tagit ett foto på henne och blåst upp på en sån där pappfigur de har i videobutiker och ställt på scen, jag lovar, ingen hade märkt något.

Slutligen, på det hela taget, mitt intryck av konserten: Mycket bra, lite rysningar, lite sing-a-long, lite glädjeilningar genom kroppen, lite tårar i ögonen, ja, ni känner mig...

Bröllopsyra!

Nu har vi varit på årets andra bröllop (Calles 3:e) och vi har ett till att bevista och ett att genomföra... Jag rekommenderar varmt alla som funderar på att gifta sig att gå på massa bröllop innan. Det är en riktigt bra möjlighet att verkligen tänka igenom hur man själv vill ha det... Och så får man verkligen säta sig in i hur det kommer att kännas. Liksom själva bröllopcermonin, när folk kommer hålla tal, hur middagen kan bli, hur bordsdekorationerna kan se ut, hur man vill lägga upp partyt och så vidare. Det var en fantastiskt rolig kväll igår, hoppas brudparet riktigt njöt av allt det underbara och roliga! Jag blir faktiskt lite sugen!

Dagen efter är man ofta lite seg. Idag är inte ett undantag. Så mycket bättre då att få översvämning i badrummet och behöva rensa avloppet.

Calle har köpt Harry Potter. Jag har läst sista meningen... My lips are sealed... Annars skulle jag nog bli singel i ett nafs. Skönt att han förmodligen läst klart den redan på typ tisdag...

Ursäkta, expediten, har ni bruna skor?

Jag kommer vara borta ett tag till, men tänkte att ni kunde njuta av denna bild så länge. Vissa av er kommer njuta mer än andra.

En lite kort semestersummering

Tänkte bara skriva lite om vad jag sysslar med nu när jag har pausat lite på bloggandet.
Kom i måndags till varma (men i övrigt växlande väderlekmässigt) Frankrike. Då hade vi avverkat en veckas "Kenta och Stoffe på Österlen" och långhelgs "Kenta och Stoffe firar midsommar" redan.
Veckan i Österlen, närmare bestämt melan Kivik och Simrishamn gick ut på att kuska runt i bil mellan varenda skylt som signalerade Konst, Kuriosa, Antikt eller Alpackafarm. Man läste en bok, löste korsord, drack kaffe,, gick på guidade stadsrunturer. Kvällarna ägnades åt viktuppgång i form av stora kvällsmiddagar, kraftigt dryckesintag och allmänt sänkande av allmäntillståndet medelst cigg (inte jag!), snus (inte jag!) och choklad. En och annan pokerturnering satte pricken över i på vad som kan låta som lite av en penschisvecka initialt. Mycket trevligt på det hela taget, även om man kan känna sig lite trött på att uppleva skånska landsbygden från bilfönstret. Man får inte klaga...

Midsommar, som nämnts i tidigare inlägg, var som vanligt fantastiskt trevlig! Hade det inte varit för ett tillskott på tre ungar under midsommarafton hade det hela känts lite halvpubertalt. Någon fick äta upp kommentaren "Men vad tror dom vi gör på våra fester egentligen", ja förmodligen sånt som ibland påtvingar en omtapetsering... Skoj, hur som helst!

Frankrike har bjudit på lite mer kultur än vanligt för vår de, viket ju är trevligt! Och eftermiddagssolen är snäll och gör våra bleka lekamen bruna, men inte brända! Besök på marknad, intag av goda ostar och stavgång. Vi fortsätter så här, mindre Kenta och Stoffe, mera Packat och Klart...

Coincidence...?

Natten till igår fick mina föräldrar bajs i brevlådan. Vad otrevligt! Någon har allså lagt bajs i brevlådan så tidningen är helt nerbajsad. Så äckligt! En jätteäckligt historia på det hela taget, varför gör folk så? Vad som gör detta till en lite mer solskensaktig historia är det som nu följer:
Vår vän Jonas hörde igår på radion ett program där folk sms:ade in saker de ångrat att det gjort. Ni fattar. Någon sms:ar in att den ångrar att den lagt bajs i en brevlåda under natten!

Det är lite nära upprättelse/ursäkt va?
Näe... det var faktiskt fortfarande bajs. I en brevlåda.

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

Nu är dagen nästan, nästan här. Årets alltid bästa dag!
Jag kan inte komma på en bättre anledning att fira nästan: årets längsta dag, inte på våra breddgrader i alla fall. Det skulle vara årets kortaste dag då, att det efter det bara kan bli ljusare. Men den högtiden heter ju julen och är inte lika fantastisk.
Midsommar är alltid bara bra. Det är en lång helg, man är tillsammans flera dagar, man äter nästan hela tiden och får dricka rätt så ohejdat också. Och så kan man bada också.

Skickar lite inspirationsbilder från förra året:




Ja, han har scarf... Till randigt...


Skål då! Om exakt två dagar ser det ut så här igen!

Bostadsrätt, inte lätt...

Jag har varit sekreterare i bostadrättsföreingen i ca. 1 månad nu. Och det känns verkligen jättekul att kunna vara med och påverka sitt boende på det här sättet. Att liksom komma närmre alla delar i det som är vårt hus och dess boende. Att äntligen ha ett uppdrag som kan dra fram den ulitmata obekväma stressen där man står i gränslandet mellan att be sina grannar fara och flyga och sitta och dricka kaffe med dom. Där analkande semester får en att känna ryckningar i ögat för att man inte kan få tag på en endaste annan styrelsemedlem som kan diskutera frågan om huruvida det extra utrymmet på vinden skall säljas till det föreslagna priset, eller om vi ska bygga en ny ramp eller inte till sophämtningen (eller en dag vakna upp med hästhuvuden i soptunnorna... ) eller hur ringklockorna skall se ut...
Kände ett tag att jag tyckte att den förra styrelsen stundtals verkat lite hispig alltså, men börjar smått förstå och förvandlas till en "Ställ in grillen och sopa upp era j-a fimpar nån j-a gång!"

Bimbo-chock, Akademiker erkänner.

Ja. Ibland tycker jag om att titta på sånt här. Jag kan ärligt säga att jag bara tittar på bilderna och att det inte är för artiklarna. Jag vet inte varför. Jag tror det har med voyeurism att göra...

Helge Fossmo gifter om sig...

Hjälp henne någon! Ge henne hennes sunda förnuft tillbaka! Hur kan man tillåta att det ens sker? Hindra henne från att gifta sig med "Pastorn"!

Det är rätt tragiskt när det myllrar av människor i detta land som letar efter kärlek i sitt liv. Och Helge , som ser ut som Alfons Åberg skulle gjort om han vuxit upp och inte var tecknad längre, han får kvinnor på löpande band. Att någon dessutom skulle vilja ha honom efter hans "facit" på två mördade fruar och en älskarinna under rättspsykiatrisk vård är väldigt skumt...

Ta dig i kragen kvinna! Tänk på dina barn! Hur kan man ens tänka på att gifta sig med en sån här man när man har barn. Man borde fråntas vårdnaden, man kan ju inte riktigt vara sig själv...

Det krävs ju inget geni för att fatta hur de blivit ihop heller... Hon har så klart skickat kärleksbrev till pastorn för hon tycker han verkar så het i och med att han är känd...
Nu ska han förstås bli den underbara mannen som bara hon vet att han egentligen är under den där manipulativa äckliga ytan. Hon ska rädda honom från hans trasiga själ.
Jag läste en artikel om Tony Olsson en gång där han själv spydde galla över dessa sorgliga kvinnor, han undanbedde bestämt fler kärleksbrev från törstande kvinnor runt om i landet som skrev till honom och sa att de älskade honom. Hans "kollega" i Malexander, Andreas eller vad han hette, träffade en kvinna och fick barn med henne medan han satt inne.
Det måste ju kännas jätteskumt att kvinnor man aldrig ens träffat vill bli ihop med en. Och detta baserat på att de enda de vet om männen är att de begått vidriga brott och kommer sitta inne i tiotals år framöver. Vem gör sånt, vilka är de?

Man ska inte klaga

Min mamma går så långt och säger "man FÅR inte klaga". Men det är ju lätt för henne att säga som älskar värmen och har möjlighet att spendera dagarna i en luftkonditionerad miljö (kraftigt luftkonditionerad kan jag tillägga).

Själv är jag relativt utan sysselsättning och smälter lätt bort i sådan här hetta. Jag sitter mest inne, för här hemma är det svalast. Men i och med att jag är född och uppvuxen i Sverige så vet jag ju att man inte FÅR sitta inne en hel dag med vackert väder (man får heller inte tacka nej till akohol).
Så jag går ut i värmen (varje dag), jag tar en termos, en bok, en filt. Jag sätter mig i solen, tar av mig kläderna, smörjer in mig lägger mig och läser. Efter en stund känner jag hur fingrarna svullnar, hur huvudet känns överhettat, hur ögonen börjar protestera, svetten börjar lacka. Jag genomlever. Stannar en stund till. Det är som när man joggar, när man gått in i väggen och tänker "bara till nästa lyktstolpe" och när man kommit till den, så tar man sikte på nästa. Så ligger jag i solen och tänker "fem minuter till".
Detta kan ju låta förmätet av någon som faktiskt kan ta sig ut på en tisdagförmiddag och bara sola med en kopp kaffe. Och att ha tillgång till ett hus i Frankrike är ju totalt bortkastat på en sån som mig. Vart vill jag komma? Vill jag att värmen skall gå över? Ja lite, eller solen får gärna skina, men kanske kan det fläkta lite också. Det bästa med denna heta tid är dock att om det fortsätter vara så här varmt är midsommardoppet bara en enda stor njutning!

Jag känner att detta kan betraktas som ett ganska så provocerande inlägg, då merparten av läsarna här just nu sitter på kontor. Trösta er då med detta: Månadslön...

Glad nationaldag!

Det är otroligt, det är bara ett år sedan jag satt här och blajade om huruvida man skulle säga Grattis på nationaldagen, eller glad 6:e juni. Fick nog aldrig riktig klokhet på den fronten. Det känns hur som helst, som man säger; precis som igår...

Men helt otroligt, ETT år! För att illustrera för en själv vad ett år egentligen innebär, så kan man gå igenom sina fotografier. De finns i kronologisk ordning i fotoprogram på ens dator. Det är som att de faktiskt är insatta i album. Och om jag då gör det så ser jag att det senaste året har gått helt sjukt fort: Folk har gift sig, små små människor har fötts eller börjat gå (eller blivit till). Vi har flyttat. Calle har fyllt 30 och börjat plugga. Vi har förlovat oss och planerar ett bröllop. Vi har renoverat kök (som vi inte längre bor i).
Mycket vatten under broarna. Är det detta 6.e Juni egentligen skall symbolisera för mig, en nyårsafton mitt i försommaren?

Rena rånet.

Borat, ge mig mina 1 timme och 20 minuter tillbaka.
Av alla jag känner, någon måste ha sett Borat-filmen och kunnat varna mig. Eller är det bara Calle och jag som missat att detta skulle vara det ruttaste som hamnat på en filmrulle. Nej, det var inte Michael Moorigt-"kolla hur vi lever, amerika". Det var "visst är det kul med håriga gubbstjärtar och låtsasattacker på avdankade Baywatchbrudar". Nej det är det inte.

Jag har öppnat Pandoras ask

Åh, nej. Det blir nog ingen examen för mig... Jag har funnit en drog som är starkare än någonsin mina framtidsdrömmar och ambitioner: Youtube...
Jag bjuder här på 285 fantastiska French & Saunders klipp. Det tar nog bara några timmar att gå igenom.

Seeeeeiiize the day!

Jag kunde varit i Grekland nu om jag varit mindre överspänd och mer carpe diem. Det är rätt sjukt...
Jag får bara ta av hatten och önska C och L trevlig resa! Ses sen när ni kommer tilbaka med era brännor... Lovar att inte fråga om ni varit i Blekinge...

20 oktober allesammans, kan detta hända?!?!?

Jag gissar att hon såg lite ansträngd ut på bröllopsfotot en timme senare...

The passion for the fruit

Ännu ett I-landsproblem jag stött på idag: När man köper en slät och fin passionsfrukt så lägger man den i fruktkorgen och så väntar man. Man väntar på att den skall bli skrynklig, och riktigt söt. Sedan när man skall till och skörda ca. två veckor senare (framförhållning är viktigt, "hmmm, undrar om inte jag kommer bli sugen på passionsfrukt om två veckor?") så är den möglig innuti!

Mitt så kallade liv

Nu har jag då äntligen använt mig av den absolut nördigaste rubriken jag förmodligen någonsin kommer använda mig av här, bra, skönt, då var det avklarat.
Har inte skrivit på en vecka, har haft rätt fullt upp med att leva, vad jag gärna vill kalla, det ljuva livet.

Sedan förra onsdagen har jag (utöver den dagliga gärningen):
Donerat blod
Svimmat och åkt in till Sahlgrenska med ambulans
Bakat bröd
Provat Champagne
Köpt fler pelargoner
Ätit fyrarätters-lyxmeny på fancy restaurang
Varit på en möhippa och åkt gokart, lyxbadat, festat och sing-starat
Haft städdag på gården
Installerat en skrivare till vår dator
Blivit sekreterare i bostadsrättsföreningen
Köpt en lampa
Ätit glass på lejonet och björnen (som laktosintolerant är detta att betraktas som rent av vardags-edge)
Gjort lite sekreterare-arbete

Alla dessa göromål kan inte sägas vara av en lika betungande art. Men de är dock saker som inte vanligtvis sker i mitt liv.
Man behöver heller inte se dem som särskilt spännande heller, men de är inte så jätte vardagliga. Jag tycker det där med vardag verkar jättemysigt. Vet inte om det är för att man är student som det aldrig riktigt blir vardag, eller om man inte är lagd åt det hållet, som en människa som kan skapa rutiner dvs.

Livet är liksom aldrig så tråkigt tycker jag. Och det är väl inget man skall önska, för då blir man väl dömd till ett liv i uttråkning. Men när det blir för roligt och för mycket stimulerande händelser på en gång så blir man rätt bortskämd och bara önskar att något blev inställt någon gång... Jag tror att jag har verkliga I-landsproblem här. Stackars mig, jag har för roligt, äter för god mat och dricker för goda drycker och kan sova till nio en tisdag...

Zlatan är Zlatan.

Vissa av er känner till att jag hyser vissa negativa känslor gentemot Carolina Klüft. Inget ont om henne egentligen, är säkert jättetrevlig i verkliga livet, och absolut, en fantastisk idrottskvinna, det kan jag inte förneka! Verkligen!

Men hon är så fantastiskt störig som TV-personlighet (andra som faller under denna kategori är Pernilla Wahlgren och Claes Elfsberg, fast av helt andra anledningar. Puh, skönt att det äntligen kommit upp till ytan!).

Hur som helst verkar Carolina rädd att Jantelagen håller på att suddas ut så hon måste liksom återuppbygga den helt själv. "Jag gör bara det här för att det är sååååå rrrooligt!" (jag vet, jag är tjatig på just denna punkt, men för de som inte redan känner till detta är det viktigt att ta det hela från början). Som om det på något sätt var något fel på att hon faktiskt gör detta för att hon så jädra gärna vill vinna. Hon vill vinna ära och pengar. Enkel ekvation. Det är detta som är det roliga egentligen.
Det är helt ok Carolina, att du tycker det är piss och skit att gå upp tidigt på mornarna och springa dig spyfärdig, och att du förmodligen har ont i ryggen och benen och allt vad det kan vara för att du tränar så hårt.
Det är också helt okej att säga att du bara gör det här för att du tjänar jädrigt mycket pengar på det och att det är skitkul när du vinner men att du bränner upp dina skor varje gång du förlorar en tävling. Men att det också är okej, för du tjänar pengar som gräs nu så du har råd att köpa nya...
Poängen, my dear Watson, är alltså att Carolina vill hävda att hon bara tycker det är så himla skoj alltihop, men det fattar man ju själv att ingen tycker att sitt jobb är roligt varenda eviga dag... Varför är det inte okej att Carolina bara säger som det är, Det är skitkul att vinna, piss att förlora och det är väldigt roligt att tjäna massa pengar!

Vad har då Zlatan med detta att göra? Ja, det krävs väl inget geni för att fatta, han är ju lite i ropet just nu iom att en bok om honom kommer ut idag. Med den fantastiska titeln Zlatan är Zlatan.
Zlatan är Zlatan! Han gör som han vill, han är stenrik och jäkligt nöjd med det. Passar inte dina frågor då svarar han inte. Passar inte han, då kan du slänga dig i väggen. På hans kropp står intatuerat: Bara Gud kan döma mig.
Enligt Jantelagen är du körd Zlatan. Snälla, sluta aldrig.

Skoj!

Måste knycka den här sidan från Jenny och Mattias, eller snarare känner jag mig skyldig att låta ännu fler få läsa denna fantastiska, totalt obegripliga hitte-på-svenska!

Det är alltså en Thailändsk resort/restaurang av något slag som i sin vilja att vara tillmötesgående till sina blivande kunder godtyckligt översätter allt på sin hemsida till diverse språk, varav svenska är ett av dom. Det kan också vara ett fantastiskt PR-trick att få fler folk att gå till deras webbplats...

För att locka in er på sidan så kan ni försöka tolka följande:
"Vår restaurant erbjuder en sned boll spänner av Thai-, Western-, orientaliskt och internationellt kök för kokkonst; på Slå samman-Bomma för kopplar av vi lilla mellanmål för serven och cocktails, stunder dig overviewing av vår egna tyst badstrand."
Det finns mer där detta kom ifrån!
Tack Mattias och Jenny, jag fnissar bara jag tänker på det.

Vett och etikett!

För den som oroar sig för framtida bröllopsfestligheter. Om du undrar vad "klädsel: kavaj" egentligen betyder och vad en toastmaster gör kan spendera någon timme med att läsa igenom Magdalena Ribbings fantastiska genomgång av "do's and don't's" när det gäller bröllop. Hon är ganska skojig faktiskt.
För att citera etikettexperten: "Fel fel fel!"

You shall reap what you sow

Åh, mina små pelargonbäbisar har fått tusentals små knoppar och en har fått små vitrosa blommor! Jag känner mig som en kuf. En pelargonkuf, som en gammal ungmö med 11 katter i en lägenhet, fast jag är sambo och har massa pelargonskott. Varje dag när jag kommer hem rusar jag fram till brickan med de 8 pelargonkrukorna för att se efter vad som hänt sedan i morse. Och alltid tittar de tillbaka på mig med sina pliriga små ögon (dvs. krusiga bladskott). På morgonen står de i köket, sedan flyttas de över till vardagsrummet på eftermiddagen för en extra dos välgörande solljus. Hade en fin bild, men sitter tyvärr vid fel dator... Jag längtar tills jag skall plantera dom i utekrukan på gården, men än så länge är jag inte redo för att de skall pröva sina vingar, tänk om det blir nattfrost.
Att plantera är givande. Till och med för en inbiten stadsbo som undertecknad. Att äta groddar kan vara lite av en fröjd, det tar tre dagar i en burk sedan kan man skörda frukten av något man själv sått. Det är fantastiskt detta kretslopp vi kallar jorden..

Tack...?

Vem är den spännande person som skickat ett medlemskap till "schlagerklubben" till mig?
Vet ju att minst en person till i min bekantskapskrets har fått ett likadant och är lika förvirrad... Lustigt att vi började med att gissa på varandra...
Ge dig gärna till känna så kan vi gå tillsammans, eller... ska vi mötas där?
Kul surprise i alla fall!

Tuff brud i lyxförpackning!

För alla som undrar hur planerandet går (ja, med vårt bröllp alltså...) så har vi gjort en hel del framsteg denna veckan!

Arbetet med inbjudningskorten har kommit längre än "ja inbjudningskort ska vi ha". Vår privata bildbehandlare jobbar för fullt på våra tokiga idéer...
Önskelista är "registrerad" på en viss butik i stan
och i dag:
brudklänning: check!

Efter att ha provat mig svettig (på Svahn, såklart.. tack alla proffsbrudar för käcka tips) så stod valet mellan "mycket enkel i frasigt siden" och "fluffig, draperad med brodyr". Vad valet blev kan få bli lite av en överraskning för er. Men för den som känner sig lite plufsig (och kanske även kort) kan jag rekommendera att prova brudkläningar! Man blir mycket lång, smal, kurvig och ståtlig. Dessutom är de så styva att man står upp vare sig man vill eller inte. Jag visste knappt att jag hade en midja tills jag provade dessa kreationer. Jädrar, vad jag är snygg!

Blivande maken provade också lite granna och jag kände med en gång att det är en rätt stilig man jag tänker gifta mig med. Fast det visste jag redan...

Läskigt...

Ibland är vardagen lite mer spännande än vad man hoppats på... Som idag exemplevis. När man vaknar på morgonen och ens gård är avspärrad för att det sitter en sprängladdning fasttejpad på grinden och det står en bil tio meter bort som någon försökt spränga.
Det känns först lite spännande, lite "oj, här händer det grejer". Sedan tänker man på att det går idioter omkring med sprängmedel och då känns det mest läskigt... Varför gör folk sånt här. Man blir ju bara otrygg. Det är ju först när det är så nära en själv som man förstår hur obehagligt vissa platser i världen måste vara...



En bit av sprängd bil... Och nån typ av sågspån eller grus eller något som täcker marken efter bilen bärgats...

Just making conversation...

Kanske drack jag för mycket igår. Men idag är en filosoferande dag. Jag tänker och tänker. Man kan tänka hur långt som helst om man vill. Och det är skönt. Man rensar säkert ut något man har där inne.
Jag skulle vilja forska på samtal. Det är ju faktiskt något vi alla ägnar oss åt flera gånger dagligen. Oftast med någon annan men ganska ofta bara oss själva.. Korta, långa, djupa, ointressanta, intelligenta, ältande, skojiga, skrytande, frågande.
Vissa av oss vill prata om allt, andra kan inte det. Tyvärr ångrar man dom ibland. Ibland får man inte sagt det man vill, ibland har man sagt något annat än vad man trodde. Man kan också tala på andra språk och då kan saker gå förlorade i översättningen. Spännande.

Lediga lördagar!

Lediga lördagar är svåra! Jag jobbar varannan lördag, så då blir den andra lördagen väldigt viktig och helig. Helst ska inget vara inbokat så att man har dagen fri för vad spännande som helst, men planer blir det ändå, man skall inte klaga... Men så kommer plötsligt lördagarna som är helt tomma. När ens sambo jobbar olyckligtvis och man vaknar när man vill, äter frukost och löser melodikrysset, sedan har liksom hela dagen gått på något sätt...
De SEX år jag jobbat på Åhléns har gett mig en skruvad inställning till helgen, så nu vet jag inte ens hur man gör på lördagar... Inget blir gjort. Den där dagen man skulle ta till att rensa vinden/garderoben kommer inte, man åker inte till Tjolöholms slott, eller Lysekil. Man bakar inte bröd, testar recept, syr en klänning eller går på loppis. Man sitter hela dagen och funderar ut det absolut mysigaste och roligaste man skulle kunna göra en helt ledig lördag. Vilket leder till att man sitter i soffan sätter på lite kaffe då och då, funderar ut något att ta på sig till kvällen, tittar ut genom fönstret, speglar sig på jättenära håll för att kartlägga små oplockade ögonbryn och går till Konsum. Jätte upptagen... Vilken tur att man blir så här helt ledig någon gång... Så man får känna sig fri. Har till och med missat Gilmore Girls reprisen med mitt totala apatiska fantasilösa stadium...

Flugelbinders

Här kommer det utlovade receptet på drinken jag drack i lördags:

1/2 glas Kaluha
1/2 glas Tonic

Det är en käck drink, för den kräver ingen blandning eller skakning osv. Det är bara att hälla direkt i glaset. Passar bäst ganska sent en kväll tror jag. Serveras med fördel till ex. chips, chilinötter el liknande.

Lycka till!

Töntigt är det nya coolt (obs! uppdaterad!)

Jag är väldigt töntig.
Jag har en del töntiga attribut: Birkenstock, termos, glasögon, bibliotekarieutbildning, Celine Dion-skivor (jag erkänner, fler än en), tjock-tv, tre år gammal mobiltelefon, tycker om sällskapspel (och bingo-lotto), blir åksjuk, har Pantertanter på DVD, håller hastighetsbegränsningar osv.

Jag har tänk att man kan göra ett töntighetstest och se hur många töntighetspoäng man får (som med vuxenpoäng). Tänk på att höga poäng här är väldigt bra, det är det nya coola! Antal poäng för töntigheten står i parantes efter respektive grej.

Med i scouterna (1), crocs (2), cykelhjälm (2), titta på Lets dance (1), medhavd termos (1), hyra VHS-film (1), minidisc (2), inte ha körkort (1), tjock-TV (1), mobiltelefon med antenn (2), ryggsäck (1) återvinna sopor (2), spela pingis på allvar (1), brodera (2), tanttrosor/y-front (1), långkalsonger (1), blå mascara (1), baka bröd (1), jaga autografer (2), dricka te (1), tycka att julen inte är julen utan hemlagad tunga (2), bocktstyre (1), inlägg i skorna (1), kolonistuga (2), spela bingo-lotto (1), spela instrument (1), spela sällskapsspel (1), minnas repliker från Cosby-show (1), titta på teknadfilm (1), vilja bli lärare (2), plinga när man ska av i Brunnsparken (2), bo i Borås (1), dansband (2), tupperware (1), ha inramade diplom (1), hellre praktiskt än snyggt (2), äta mjölkchoklad (1), fylla 30 (2), glasögon (1), ha med kupong till affären (2), campingsemester (2), spara tidningsurklipp på folk man känner och sig själv (2), vara stolt över pinsamma skivor (1), kolla på Dr. Phil (2), komma prick i tid (1), vara rädd för mjölbagge (1), älska nintendo 8 bits (1), ha påskpynt (2), fira svenska flaggans dag (1), kalla partner för körsbärs-snutte-gullet el.dyl. (1), älska Bon Jovi (2), dra ordvitsar (1), läsa familjeannonserna (1), berätta samma historia flera gånger om när man såg en känd (2), ecco-skor (1), pollenallergi (1), citera Nile City (2), gråta på bröllop (1), berätta lumparhistorier (2), ha teliaabonnemang (1), byta recept (1), ordna klassreunion (1) gråta till Idol alt. extreme homemakeover (1)

Tack för inläggen! Ja en skala kan ju vara bra att ha så man vet vart man ligger...!

"Cool" 1-15 poäng (Aj då, ställ moppen i förrådet och vänta på grön gubbe så kan du kanske bli lite töntigare! Lycka till!)
"Med i gänget" 16-30 (Enklast är att sluta hänga i rökrutan, säg sedan saker som "Åh vad käckt", det hjälper!)
"Nördig" 31-45 (Bra jobbat, det är svårt att vara riktigt töntig, trösta dig med det så länge. Läs självförverkligande litteratur.)
"Tönt" 46-60 (Ooohhh, schackspel kan löna sig!)
"Steve Urque"l 61-85 (Du kommer gå långt, böcker kommer skrivas om dig, kanske till och med av dig! Tänk på att om man knutit skorna allt för tajt kan man hindra blodflödet bara!)

Kommer ni på fler så kan ni skicka dom, så lägger jag in dom!

Lycka till!

Livet i en liten ask, eller snarare papperskasse

Har spenderat kvällen uppe på vinden, rotandes. Anledningen, jag ville hitta en låda med sytillbehör som med hjälp av uteslutningsmetoden bara kan finnas uppe på vinden (och mycket riktigt, det gjorde den).
Ca 10 kubikmeter skräp blandat med livsnödvändigheter som man glömt man hade. Det spännande är att man lär sig mycket om sig själv. Man ser alla grejer man vill glömma bort att man någon gång betalat pengar för (knallgul jättestor väska, fula IKEA ljusstakar, papper till skrivaren med sånt där blekt tryck med julmotiv...). Man ser även alla grejer man en gång samlat på sig "som kan vara bra att ha", men som sedan glömts bort och ändå införskaffats en gång till (2 oanvända stektermometrar, 2-3 öppnade färgburkar i samma kulör)...

Saker som finns på vår vind: en häxhatt, sidenhandskar, en låda tyg prydligt ihopvikt, julbock, bakmaskin, plåtburkar, smörgåsgrill, ljusstakar, poker chips, svarta pumps, trasigt badrumsskåp, orginalförpackningar, gamla brev, oskrivna brev, vinterjacka, paljettklänning, nallebjörnar, lavalampa, bakformar, illgrön tyllkjol, gardinstång, anslagstavla med viktiga anslag på, presentkort som utgått, cd-skivor, neccecärer, strutsboa.

Förutom att jag får känslan av att det bor en avdankad transvestit med avsomnat matintresse i vår lägenhet så förvånas jag över hur viktiga alla dessa totalt onödiga sakerna känns. Jag kan inte göra mig av med nästan någonting, allt måste finnas kvar, helst i lägenheten, det är för viktigt och nödvändigt för att finnas på vinden.

Det är ingen hemlighet för mig själv att jag alltid vill rusta för krig, men när man hittar så mycket batterier, grenuttag, filtar, gamla vinterjackor och andra lagervaror inser jag ju själv att jag kanske kan slappna av lite. Man måste inte ha ett gigantiskt förråd av allt viktigt (när man bor i lägenhet), det är ok att låta någonting ta slut någon gång. Jag har en tvångstanke om att alltid köpa ny förpackning av det mesta när man öppnat den sista. Det måste alltid finnas. Ingenting får ta slut!

Hur som helst, jag har börjat återerövringen att få ta ner dom viktiga sakerna till lägenheten med att köpa ett skåp att sätta upp i lägenheten. Då tar vi ner lite från vinden. Och sedan liiiite till. Och så en grej till. Och den här är ju så liten så den kan vi lika gärna ta ner...

Goran.

Förlåt det har dröjt lite...

Glömde säga angående Dolly konserten att Mickey Dee satt på samma rad som oss...

Ikväll kommer sista delen av Göran Persson dokumentären. Jag skall spänt bänka mig. Jag facineras av denne man. Om man vet med sig att man faktiskt inte alls är en sympatisk man, om man vet att man inte heller betraktas som en sympatisk person, varför går man med på att göra en dokumentär om sig själv där detta bara befästs för varje minut som går, för varje ord man säger. Jag själv har väl förstått att han är rätt pompös, pretentiös, maktkåt och självcentrerad redan innan. Men SÅ pompös, pretentiös, maktkåt och självcentrerad kunde jag aldrig drömma om. Herregud, Anitra (denna förtjusande fnissiga, ärtiga dam i övre medelåldern) måste ha ett otroligt Florence Nightingale-komplex, annars förstår jag inte vad hon får ut av denna relation.

Jag blir nästan lite generad när han går på med sina eviga "Hur kunde XXX göra så mot STATSMINISTERN, mot regeringen?", "Jag sa till honom, du kan inte göra så här mot STATSMINISTERN. mot regeringen!", "Detta var ju ett hot mot STATSMINISTERN, mot regeringen", "jag kunde inte skiljas, jag var rädd, vad skulle hända med STATSMINISTERN, med regeringen?"

Någonstans i Sörmland går en mycket ensam man som "tar sig tid till eftertanke" och förmodligen funderar på vem han är nu, nu när han inte längre är STATSMINISTERN.
Herr Sten, jag säger bara: All lycka! Spänn av lite...

Dolly Parton

Uppvuxen som nummer 4 i en syskonskara av tolv står hon, 61 år gammal, efter 41 års äktenskap med sin hemlige make Carl Dean, 3000 skrivna låtar och 60 utgivna skivor, och ett nöjesfält senare, på scen i Scandinavium, Sverige.
Hon är pytteliten, hon är snörd i midjan, hon har stort löshår, höga klackar, jättestora bomber (fast inte så stora som jag väntat mig, det var nog mest midjan som var så smal) och ett botoxat ansikte.
Hon är alldeles, alldeles underbar...

I början verkade hon skeptisk. Men sedan var hon med på noterna. Sången är fantastisk, fnittret är vedervärdigt, snacket känns befogat. När hon gör entré tror jag för ett ögonblick att just det ögonblicket kanske är det hitills största i mitt liv. Jag inser efter en stund att det nog inte är det, men top 5, ja, det måste det vara.
Synd bara att publiken inte vaknar förrän ca. två timmar senare när Dolly drar upp 9 to 5... Vad gör man på Dolly konsert om man tror att det är hennes bästa låt?

Jag har utlovat lite bilder här, och till och med en liten film. Det får nog dröja lite, blogger vill mig inte väl just nu. Jag fortsätter försöka. Tills dess kanske någon som vet kan förklara hur man lägger ut filmer, jag får inte godkänt på det formatet...

Med en enkel tulipan!

Den observante bloggläsaren har redan lagt märke till att den lilla bloggen fyller ett år på fredag. Tar tacksamt emot tips på hur den skall firas! Vill också förvarna och säga att eftersom jag inte kommer vara hemma (för jag är i Malmö på konferens, JAAAA skoj!) så undanbedes eventuell uppvaktning på lilla bloggens första födelsedag.
Tack alla läsare för detta första år och vi ser gemensamt fram emot fler glada nyheter och klarsynta iaktagelser!

Bifogar bild på min bästa skelning.

30 centimeter

Mina farhågor har redan besannats. Det ante mig.
Jag tänkte att det skulle bli så att när vi flyttade hit, till dom två rummen med två tv-apparater att vi inte skulle sitta tillsammans på kvällarna. Att det inte skulle vara samma sak längre. Vi skulle inte gå och lägga oss samtidigt. Inte kolla på samma sak på TV. Inte borsta tänderna ihop. Inte äta samma mat, samtidigt. Det skulle förändra vårt förhållande.

Det är fotboll, fotboll, fotboll.... Varje kväll.
Jag sitter i min soffa (själv) och har ca. 30 centimeter till det ljuva livet, bakom väggen ligger det som en gång var.


På denna sidan väggen sitter framtiden. And it aint pretty.

I think he's on to something...

Denna mannen har skrivit en fantastisk kollumn i metro. Jag tror han fått tillträde bakom kulisserna på ett sätt som är få förunnat.

Ikväll hände det enda rätta, Sonya och Sanna gick vidare till Globen. Känns skönt att svenska folket tar sin rösträtt på allvar och tar europa-faktorn i bemärkelse vid röstningen. Vi kan inte ha krullhåriga små dvärgar i uniform representerande oss...

Så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Snöblandat ris!

Helgen bjöd på bröllop!

Så trevligt och mysigt och romantiskt! Det är så kul att gå på bröllop när sina vänner gifter sig. Och bra att se hur man gör. Och vänja sig. Tror jag ska börja sätta mig i kyrkor lite oftare, för orgelspelet är så dramatiskt att man lätt hamnar ganska mycket ur balans. Jag tror på Valium.

Askungesagor och Törnsrosa och alla dom där firade ju bröllop i hundra dagar och allt vad det var, jag fattar inte hur de orkar. Bara av att sitta och vänta på brudparets inmarsch i kyrkan gjorde mig snustorr i munnen av upphetsning. Sedan fick jag huvudvärk av att febrilt försöka hindra mig från att börja fulgråta (man kan säga att min käre sambo absolut inte kan ha fått huvudvärk av denna aktivitet, av allt att döma... Dock var han inte ful, bara ganska söt. Och röd i ögonen...).

Efter kyrkan, i festlokalen höjdes armen upp och ner hela tiden i en skålliknande rörelse, resulterade i lite träningsverk (nej nu överdriver jag). Fick lite ont i kinderna av gapflabb åt (med menar jag) trevliga bordskamrater vid middagen, och nakenbilder som cirkulerade. Och det är någonstans här jag tror att min heshet kom, av all sång...

När middagen var slut var det redan dags för mig att ta av mig de höga klackarna för då hade fötterna fått nog, redan av att sitta still... Sedan blev det vild dans i spattig stil, så man kan dansa när man är med sina vänner och det är försent att verka fräck, man är genomskådad... Sedan var det något med fri bar, men det minns jag inte så mycket av.

Efterföljande efterfest resulterade i en kraschad (bokstavligen) dator och en sömnig toabesökare, det var inte värre än så...

Dagen efter kändes inte så fantastiskt som den föregående, men man hade ju ändå en väldigt mysig känsla och lite grann att debriefa... Som det ska vara alltså...

Grattis kära brudbar, ni var faktiskt så fina...!

Bland tennmuggar och jugendbyråer.

Har kollat lite på antikrundan ikväll. Antikrundan är lite som "Svenska Hjärtan", eller en Jonas Gardell roman, eller kanske "Världens modernaste land". Fast ändå inte, för det finns en stor skillnad. Poängen med Antikrundan är inte alls att visa "sån här är du, svensk", som de andra, men lyckas fantastiskt med det ändå.

Man får se människor (svenskar, infödda svenskar, absolut inga invandrare, finns de ens i Sverige? Finns de antikviteter i andra länder?) i varje svensk sommaridyll som de besöker, som på något sätt är samma varje vecka. Det är som att se "Vänner", fast med olika skådisar som spelar samma roller varje vecka. Det finns någon tant som hör dåligt. Någon ung person, som dels vill synas på TV och dels smått brunstigt fantiserar om att den lilla skruven de har med sig är värt flera hundra tusen. Någon som inte alls vill veta vad pinalen är värd, bara "Veta mer om den, vad är det egentligen för något?" Någon som inte alls kan tänka sig vad soffan är värd, men med illa dold besvikelse säger "så pass, jaha, jaha!" när de får veta det. Det finns också de som spänt följt Antikrundan i ett par år och därmed stoltserar med riktiga proffskommentarer som "Ja, jag är ju själv mest intresserad av baksidan på byrån". Ja självklart, du är ju nästan expert, du vill bara kontrollera att de andra anlitade experterna fattar.

I ett avsnitt var det en mycket spännande dam, jag tror hon var från Balkan, som dock inte återfunnit sin motsvarighet i något annat avsnitt (vad jag vet). Hon hade med sig en matta -Som hon hade vävt själv! Hon smälte mitt hjärta bland alla "coola" svenskar som absolut inte får visa någon typ av upphetsning eller ilska!
Fram för nyskapande och att bjuda lite på sig själv! Och att våga vara stolt över det man själv gjort, och få det värderat av en expert!"

Kultur

Veckan började kultiverat, med ett besök på Angeredsteatern och den nya pjäsen "En måste ju leva". Den var väldigt bra och mycket gripande. Lite läskig också... Mycket våld och svordommar, så rosenknopparna fick sig en omgång igår. Men sådant kan ju livet vara ibland, alltså inte våldsamt och fyllt av taskigt språk, men det är ju heller inte bara marängsviss hela tiden. Måste säga att jag blev väldigt tagen och påverkad och hjulen sattes i rullning i hjärnan. Det är ju faktiskt ett fantastiskt betyg... Gå och se! Det är inspirerande, och inte alls dyrt heller!

Och appropå kultur har vi väl ätit nationalrätten semla idag eller? Jodå, i detta hemmet har vi det i alla fall. Och för att undvika raseriutbrott på bageri som inte har någon yrkesstolthet och kan sno ihop en vettig semla så gjorde vi egna. Och misslyckades... Den som gapar efter mycket säger jag bara... Gröpte ut ett stort hål så man får plats med riktigt mycket mandelmassa, blandade till en härlig brödblandning. Vispade grädde, pudrade över florsocker. Allt såg perfekt ut på de nya perfekta assietterna jag precis köpt.
Och det var inte gott. Det vara bara mandelmassa och grädde, nästan ingen bulle alls, ingen semla dvs. för den hade jag ju själv grävt ut med mina bara händer... Men denna gången svor jag inte, inga tårar, inga svordomar (inte som i pjäsen...) bara ett lugnt konstaterande: vi gjorde jätte äckliga semlor alldeles själva.


Nina Hemmingsson, från Aftonbladet.

Magiska böjelser

Jag tror jag är finlandssvenskofil (bli inte orolig nu Cajsa...).

Ända sedan jag upptäckte fantastiska bloggen.fi tack vare min rara finska vänninas blogg, som ni kan se här till vänster så måste jag gå in där konstant och läsa om vädret i Jakobstad och plugget i Åbo och livet i Helsinki. Det är snudd på beroendeframkallande att läsa om fullkomligt främmande finnars vardag. Ett sådant intressant folk. Och så fantastiskt samlade på ett och samma ställe.

Det som facinerar mig allra mest är nog nästan deras oblyghet. Vi svenska anonymiserar oss totalt när det gäller internet, medan denna ändå ganska lilla grupp, ca. 2-300 000 personer som praktiskt taget har en "alla känner alla"relation dem emellan, berättar ganska fritt om namn och ålder och hemstad osv. Det är en trevlig inställning tycker jag, men jag håller mig nog ganska osökbar på mitt svenska vis ett tag till...

Schlagerkoden

Förresten! Jag knäckte koden i lördags: Varför schlagermusik är så satans bra. Vill härmed bara poängtera att jag aldrig, på något sätt utgett mig för att vara fräck (eller kanske ännu mer passande just nu: frän).

En riktigt bra schlagerlåt ska (precis som den nya låten antyder) innehålla tonartshöjningar, ett tydligt kärleksbudskap, går också bra med fred, fantastiska kläder och även ett inslag av underdoghet. Detta bevisade den där munkedaltjejen dessutom. Vi har även Brandsta city släckers, Anna Book, Lena PH osv. Någon typ av revansch är bra, må det vara från tidigare schlager- festivaler, eller det går lika bra med något annat: uteslutning ur musikklass, sprucket förhållande, mobbing i barndomen, eventuellt dålig filmkarriär, eller som i Kentas fall: ett liv på plattan.

Men själva koden till att skriva en oförglömligt fantastiskt schlagerlåt är att berätta en story. De bästa schlagerlåtarna har ofta en ganska invecklad story, liksom en början och ett slut och ett meddelande.

Ex: La Dolce Vita
Jag sitter ensam när showen är slut
Då kommer känslan tillbaks
Går ut i natten och himlen är blå
Som den kan va After Dark
Jag vill ha fartfyllda heta nätter
Spänning och magi
Jag är här, jag är nu, jag är fri


Ex: Driver dagg faller regn
Första gång vi möttes
Du satt på ett café
Du fångade min blick, fick mig att le
Har vi någon framtid, hur ska den se ut?
När allt som var för evigt tagit slut

Spelade ett spel
Jag gav mitt ord att jag var din
Hur blev allt så fel?
Jag såg tårar på din kind


Ex: Eloise
Samlar mina tankar i ensamhet innan jag går ut
Trodde jag va' smart när jag gjorde slut, ah...
Längtar efter dig och nu står jag här utanför din dörr
När jag nu ringer på, öppnar du då
Eller vill du att jag ska gå?
Så jag ber dig, kom ut till mig


Ex. Bra vibrationer
Vi möttes bara härom dan
Och jag har blivit van
Att ha dig i min närhet.
Fast du är mera än en vän
Är det för tidigt än
Att kalla det för kärlek

Och vi har, mycket kvar
Vi har bara börjat nu
Men i natt, vet jag att
Det är du
Som ger mig bra vibrationer

Som synes är detta bara enkla utdragna verser ur ett antal schlagerlåtar.
Det de har gemensamt är att de berättar om, till synes banala, händelseförlopp, men som har mycket tyngre vikt, och betydelse än vad det vid första anblicken kan verka. Man får också veta bakgrunden bakom situationen för stunden, hur livet varit tidigare, vad som kan ha gått snett, och var man just nu befinner sig (fysiskt, dvs. sittandes på café, gåendes osv.), när man kontemplerar kring nämnda situation.
Man kan också tänka sig att författare till schlagerlåtar besitter en insikt i kärlekens mysterier som vi vanliga dödliga bara kan drömma om.

Hemslöjd

Uppsatsskrivande är en väldigt icke-social aktivitet och det passar mig inte så bra. Klockan ringer tidigt varje morgon, och eftersom ingen väntar på mig så kan jag lika väl ligga och snooza lite till. Eller kanske en timme. Usch, visste att det skulle bli så här. Jag får inget gjort när jag ska driva mig själv, förutom att jag får massa tid att skapa ångest på...

Det är något med leda som gör en sjukt kreativ! Det spritter i fingrarna hela tiden, jag vill måla, jag vill sy, göra halsband, brodera, pärlplattor, allt som kan bli något! Jag vill till och med läsa böcker om att brodera, måla, och sy, och för att inte tala om att kakla. Blev väldigt inspirerad av den trevliga möhippan i helgen då bruden fick måla en tavla (fantastisk motivering av motiv måste jag tillägga, även det inspirerande...).

I måndags bar det direkt iväg att köpa målarduk och målade en tavla i kreativt-frenesi direkt när jag kommit hem. Det var så fantastiskt att jag var tvungen att sticka ner på stan igår igen och köpa en ännu större duk.
Jag tittar lite lystet på dom tomma papprena och dukarna och tycker det nästan är lite läskigt. Man kan ju fylla dom med vad som helst. Och då när man sitter där med penslarna, då kommer man inte på något alls plötsligt.

Alltså finns det mycket inspiration här, och jag inbillar mig att det är bra för uppsatsen att jag får utlopp för den, för det gör mig mer fokuserad tänker jag... Mmmm...

PS. Lycka till på resan, Mattias & Jenny! Kul att ni redan gjort inlägg... Vi följer spänt...

The Wedding planners.

Tack alla för alla tips och idéer angående lokal både här och på telefon!

Vi har äntligen tagit tag i oss själva och ringt runt ca. 20 lokaler och vi har väl kommit ner till ungefär fem som verkar ha potential. Och så är det ju en variabel till: att både Calle och jag ska tycka om lokalen...
Att ta med egen dryck verkar tämligen krångligt, men vi kan ha hittat ett ställe som känns väldigt rätt, det blir krångligt med kyrka bara, men man kan ju få sina gäster att ta sig över halva stan för att vara med på både fest och kyrka eller?

Att det ska vara så krångligt! Calle och jag funderar starkt på att köpa en lokal som vi kan hyra ut och så får folk göra vad de vill med den sen... Bara den går runt av sig själv (ok, lite vinst hade varit bra...), så skulle vi vara nöjda. Allt ska ingå, porslin, dukar, glas, ljusstakar, och bord och stolar. Och så skulle den ta ca. 100 personer och finnas möjlighet till dansgolv och så. Det hade blivit så populärt!

Home Work

Nu sitter jag äntligen och bloggar hemifrån, vid vårt gigantiska skrivbord! Vi har fått internet!

Har varit redigt förkyld i en och en halv vecka nu så jag börjar bli rätt less faktiskt. Jag känner mig väldigt gnällig, jag vill börja träna! Men icke! Jag börjar misstänka att den där söndagen när jag var så bakis kanske inte alls var så illa, det kan vara förkylningen, för jag känner mig hela tiden lite illamående...

Inorgon händer lite roligt ändå, då ska vi vara barnvakter åt lille Joar (faktiskt 1 år nu) och dessutom kommer vårt nya kylskåp levereras hem! Så nu säljer vi ut tuffa retrokylen till högstbjudande... Förhoppningsvis kan den gå för åtminstone det vi betalade för den nya, kanske dubbelt så stora kylen... Hade jag haft pengar hade jag ilat in på hemköp och köpt massa mat att frysa in så jag verkligen kan njuta av vår nya frys.

Förresten, någon som inte ska gifta sig snart som har tips på en bra lokal att ha kalas i? Vi behöver tips!

Lite vintrigt!

Ja det var riktigt segt här nu faktiskt. Kan dock ursäkta mig med att vi ännu inte fått internet hemma, ett sånt handikapp! Hur svårt kan det vara att koppla en liten sladd i en basstation av något slag. Satans telia. Varför kan man inte ta över någon annans abbonemang, det tycker jag hade varit bra, så behöver man inte gå utan i 5-6 veckor. I dagens samhälle känns det lite som en samhällsfara! Uppkoppling åt folket!

Äntligen har det blivit lite vinter! Synd att jag inte riktigt har den rätta utrustningen, som ex. vinterskor, men det hinner jag väl ändå inte köpa. Är väldigt nöjd över att vi inte plockat ner ljusstakarna i fönstren ännu, så kan vi få lite mysig vit-jul-känsla.

Söndagen spenderades uteslutande i sängen där det först blev pizza till frukost (igen) och sedan sushi till middag, gott (inte pizzan).

Nu är det lektion!

One down, two more to go!

Det var allt.
Och det regnar. Hela tiden faktiskt.

Göteborg i mitt hjärta

Idag börjar dom riva Gamla Ullevi, det verkar vara en ganska stor sak. Jag är ju ganska lokalpatriotiskt lagd och hävdar med bestämdhet att Göteborg är världens bästa stad (nästan alltid). Men ändå, jag har ingen som helst relation till Gamla Ullevi, jag har varit där kanske två gånger.

Nya Ullevi däremot, har jag många minnen ifrån, varav det första är från en IFK-match ca. 1986. Jag minns att min pappa och min bror och jag var där och hade tagit på oss alla blåa och vita grejer vi hade hemma. Vi satt väldigt högt upp på en ganska tom läktare där jag spillde ut en Cola på bänkarna brevid mig. Min pappa blev såklart lite irriterad men höll fokus på matchen. Själv kunde jag inte bry mig mindre utan spanade på männen i vinröda kostymer som gick omkring på läktarna. Idag har jag fattat att det var vanliga funktionärer men min pappa var ändå riktigt elak när jag frågade vad det var för folk som gick omkring i kostymerna och han svarar "Det är sådana som kastar ut barn som spiller Cola överallt".... Mitt intresse för matchen blev inte större efter det utan ledde snarare till dödsångest så fort en kostym närmade sig. Det är kära barndomsminnen...

Så alltså, gamla Ullevi var det... Nej, inga känslor direkt förutom att jag inte riktigt förstår varför.
Jag funderar på vilka platser/byggnader i Göteborg jag däremot hade reagerat mer på om de revs...Jag tror: Masterna på Masthuggstorget. Liseberg. Backa-skolan. Storan. Masthuggsterrassen, eller faktiskt nästan allt kring Masthugget och Stigbergstorget...
Något dom gärna får riva däremot är planerna att bygga fyra höghus på Heden!

Det är så synd om mig!

Sitter och tragglar mina tentor... Har flytt till mina föräldrar för att få lugn och ro och kunna skriva i mysbyxorna och raggstrumpor. Borås bjuder inte på sådan hemtrevnad. Hemma har vi inte internet än och det känns jätteskumt. Man inser hur mycket tid man spenderar på nätet, men samtidigt är det skönt, för man kan klara sig utan att kolla mailen sju gånger per dag tydligen.

Tiden går alldeles för fort men ändå är det fantastiskt skönt för jag känner hur fredagen närmar sig och då får jag äntligen vila ut, då är det över även om det inte är det. Måste peppa mig själv hela tiden med att det värsta som kan hända är omtenta (eller snarare: det värsta som kan hända är tre omtentor...), men ändå...
Det bästa i det hela är att jag plötsligt längtar efter magistern. Det har jag ju varit helt livrädd för sedan jag började plugga. Men nu kan jag inte hålla mig till på måndag när den äntligen sätter igång. Kan ha att göra med att då är det inte långt kvar (förhoppningsvis) av min evighetslånga skoltid... Om jag blir klar med mitt ex-jobb på utsatt tid och får godkännt så kommer det nog vara det jag är mest stolt över av allt jag presterat.

Nä nu är klockan halv fyra och det är en brinnande vacker solnedgång utanför. Det är skönt nu, nu vet man att det faktiskt bara blir ljusare...

All is quiet on new years day...

Gott nytt år!

Ett riktigt gott nytt år önskar jag alla mina nära och kära! Jag tror att 2007 blir toppen. 2006 har varit lite knackigt måste jag säga, inte mitt favorit år, det kan alltså bara bli bättre!

Pizza till frukost idag, nya livet börjar imorgon...
Grattis Cajsa, och tack för ett hejdundrande kalas...