Thursday, June 21, 2007

Coincidence...?

Natten till igår fick mina föräldrar bajs i brevlådan. Vad otrevligt! Någon har allså lagt bajs i brevlådan så tidningen är helt nerbajsad. Så äckligt! En jätteäckligt historia på det hela taget, varför gör folk så? Vad som gör detta till en lite mer solskensaktig historia är det som nu följer:
Vår vän Jonas hörde igår på radion ett program där folk sms:ade in saker de ångrat att det gjort. Ni fattar. Någon sms:ar in att den ångrar att den lagt bajs i en brevlåda under natten!

Det är lite nära upprättelse/ursäkt va?
Näe... det var faktiskt fortfarande bajs. I en brevlåda.

Wednesday, June 20, 2007

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

Nu är dagen nästan, nästan här. Årets alltid bästa dag!
Jag kan inte komma på en bättre anledning att fira nästan: årets längsta dag, inte på våra breddgrader i alla fall. Det skulle vara årets kortaste dag då, att det efter det bara kan bli ljusare. Men den högtiden heter ju julen och är inte lika fantastisk.
Midsommar är alltid bara bra. Det är en lång helg, man är tillsammans flera dagar, man äter nästan hela tiden och får dricka rätt så ohejdat också. Och så kan man bada också.

Skickar lite inspirationsbilder från förra året:




Ja, han har scarf... Till randigt...


Skål då! Om exakt två dagar ser det ut så här igen!

Bostadsrätt, inte lätt...

Jag har varit sekreterare i bostadrättsföreingen i ca. 1 månad nu. Och det känns verkligen jättekul att kunna vara med och påverka sitt boende på det här sättet. Att liksom komma närmre alla delar i det som är vårt hus och dess boende. Att äntligen ha ett uppdrag som kan dra fram den ulitmata obekväma stressen där man står i gränslandet mellan att be sina grannar fara och flyga och sitta och dricka kaffe med dom. Där analkande semester får en att känna ryckningar i ögat för att man inte kan få tag på en endaste annan styrelsemedlem som kan diskutera frågan om huruvida det extra utrymmet på vinden skall säljas till det föreslagna priset, eller om vi ska bygga en ny ramp eller inte till sophämtningen (eller en dag vakna upp med hästhuvuden i soptunnorna... ) eller hur ringklockorna skall se ut...
Kände ett tag att jag tyckte att den förra styrelsen stundtals verkat lite hispig alltså, men börjar smått förstå och förvandlas till en "Ställ in grillen och sopa upp era j-a fimpar nån j-a gång!"

Wednesday, June 13, 2007

Bimbo-chock, Akademiker erkänner.

Ja. Ibland tycker jag om att titta på sånt här. Jag kan ärligt säga att jag bara tittar på bilderna och att det inte är för artiklarna. Jag vet inte varför. Jag tror det har med voyeurism att göra...

Tuesday, June 12, 2007

Helge Fossmo gifter om sig...

Hjälp henne någon! Ge henne hennes sunda förnuft tillbaka! Hur kan man tillåta att det ens sker? Hindra henne från att gifta sig med "Pastorn"!

Det är rätt tragiskt när det myllrar av människor i detta land som letar efter kärlek i sitt liv. Och Helge , som ser ut som Alfons Åberg skulle gjort om han vuxit upp och inte var tecknad längre, han får kvinnor på löpande band. Att någon dessutom skulle vilja ha honom efter hans "facit" på två mördade fruar och en älskarinna under rättspsykiatrisk vård är väldigt skumt...

Ta dig i kragen kvinna! Tänk på dina barn! Hur kan man ens tänka på att gifta sig med en sån här man när man har barn. Man borde fråntas vårdnaden, man kan ju inte riktigt vara sig själv...

Det krävs ju inget geni för att fatta hur de blivit ihop heller... Hon har så klart skickat kärleksbrev till pastorn för hon tycker han verkar så het i och med att han är känd...
Nu ska han förstås bli den underbara mannen som bara hon vet att han egentligen är under den där manipulativa äckliga ytan. Hon ska rädda honom från hans trasiga själ.
Jag läste en artikel om Tony Olsson en gång där han själv spydde galla över dessa sorgliga kvinnor, han undanbedde bestämt fler kärleksbrev från törstande kvinnor runt om i landet som skrev till honom och sa att de älskade honom. Hans "kollega" i Malexander, Andreas eller vad han hette, träffade en kvinna och fick barn med henne medan han satt inne.
Det måste ju kännas jätteskumt att kvinnor man aldrig ens träffat vill bli ihop med en. Och detta baserat på att de enda de vet om männen är att de begått vidriga brott och kommer sitta inne i tiotals år framöver. Vem gör sånt, vilka är de?

Man ska inte klaga

Min mamma går så långt och säger "man FÅR inte klaga". Men det är ju lätt för henne att säga som älskar värmen och har möjlighet att spendera dagarna i en luftkonditionerad miljö (kraftigt luftkonditionerad kan jag tillägga).

Själv är jag relativt utan sysselsättning och smälter lätt bort i sådan här hetta. Jag sitter mest inne, för här hemma är det svalast. Men i och med att jag är född och uppvuxen i Sverige så vet jag ju att man inte FÅR sitta inne en hel dag med vackert väder (man får heller inte tacka nej till akohol).
Så jag går ut i värmen (varje dag), jag tar en termos, en bok, en filt. Jag sätter mig i solen, tar av mig kläderna, smörjer in mig lägger mig och läser. Efter en stund känner jag hur fingrarna svullnar, hur huvudet känns överhettat, hur ögonen börjar protestera, svetten börjar lacka. Jag genomlever. Stannar en stund till. Det är som när man joggar, när man gått in i väggen och tänker "bara till nästa lyktstolpe" och när man kommit till den, så tar man sikte på nästa. Så ligger jag i solen och tänker "fem minuter till".
Detta kan ju låta förmätet av någon som faktiskt kan ta sig ut på en tisdagförmiddag och bara sola med en kopp kaffe. Och att ha tillgång till ett hus i Frankrike är ju totalt bortkastat på en sån som mig. Vart vill jag komma? Vill jag att värmen skall gå över? Ja lite, eller solen får gärna skina, men kanske kan det fläkta lite också. Det bästa med denna heta tid är dock att om det fortsätter vara så här varmt är midsommardoppet bara en enda stor njutning!

Jag känner att detta kan betraktas som ett ganska så provocerande inlägg, då merparten av läsarna här just nu sitter på kontor. Trösta er då med detta: Månadslön...

Wednesday, June 06, 2007

Glad nationaldag!


Det är otroligt, det är bara ett år sedan jag satt här och blajade om huruvida man skulle säga Grattis på nationaldagen, eller glad 6:e juni. Fick nog aldrig riktig klokhet på den fronten. Det känns hur som helst, som man säger; precis som igår...

Men helt otroligt, ETT år! För att illustrera för en själv vad ett år egentligen innebär, så kan man gå igenom sina fotografier. De finns i kronologisk ordning i fotoprogram på ens dator. Det är som att de faktiskt är insatta i album. Och om jag då gör det så ser jag att det senaste året har gått helt sjukt fort: Folk har gift sig, små små människor har fötts eller börjat gå (eller blivit till). Vi har flyttat. Calle har fyllt 30 och börjat plugga. Vi har förlovat oss och planerar ett bröllop. Vi har renoverat kök (som vi inte längre bor i).
Mycket vatten under broarna. Är det detta 6.e Juni egentligen skall symbolisera för mig, en nyårsafton mitt i försommaren?

Monday, June 04, 2007

Rena rånet.

Borat, ge mig mina 1 timme och 20 minuter tillbaka.
Av alla jag känner, någon måste ha sett Borat-filmen och kunnat varna mig. Eller är det bara Calle och jag som missat att detta skulle vara det ruttaste som hamnat på en filmrulle. Nej, det var inte Michael Moorigt-"kolla hur vi lever, amerika". Det var "visst är det kul med håriga gubbstjärtar och låtsasattacker på avdankade Baywatchbrudar". Nej det är det inte.