Mitt så kallade liv

Nu har jag då äntligen använt mig av den absolut nördigaste rubriken jag förmodligen någonsin kommer använda mig av här, bra, skönt, då var det avklarat.
Har inte skrivit på en vecka, har haft rätt fullt upp med att leva, vad jag gärna vill kalla, det ljuva livet.

Sedan förra onsdagen har jag (utöver den dagliga gärningen):
Donerat blod
Svimmat och åkt in till Sahlgrenska med ambulans
Bakat bröd
Provat Champagne
Köpt fler pelargoner
Ätit fyrarätters-lyxmeny på fancy restaurang
Varit på en möhippa och åkt gokart, lyxbadat, festat och sing-starat
Haft städdag på gården
Installerat en skrivare till vår dator
Blivit sekreterare i bostadsrättsföreningen
Köpt en lampa
Ätit glass på lejonet och björnen (som laktosintolerant är detta att betraktas som rent av vardags-edge)
Gjort lite sekreterare-arbete

Alla dessa göromål kan inte sägas vara av en lika betungande art. Men de är dock saker som inte vanligtvis sker i mitt liv.
Man behöver heller inte se dem som särskilt spännande heller, men de är inte så jätte vardagliga. Jag tycker det där med vardag verkar jättemysigt. Vet inte om det är för att man är student som det aldrig riktigt blir vardag, eller om man inte är lagd åt det hållet, som en människa som kan skapa rutiner dvs.

Livet är liksom aldrig så tråkigt tycker jag. Och det är väl inget man skall önska, för då blir man väl dömd till ett liv i uttråkning. Men när det blir för roligt och för mycket stimulerande händelser på en gång så blir man rätt bortskämd och bara önskar att något blev inställt någon gång... Jag tror att jag har verkliga I-landsproblem här. Stackars mig, jag har för roligt, äter för god mat och dricker för goda drycker och kan sova till nio en tisdag...