Trött!

Oj vad mycket som har hänt den senaste veckan! Är helt slut nu!

Har fyllt trettio. Och firat. Nils har sovit borta på egen hand för första gången. Han passade också på att för första gången sova hela natten samtidigt. Hade varit väldigt gulligt om det var en vana han tog med sig hem, men tyvärr...

Vi har röstat. Valet gick inte som jag hoppats. Inte nog med att det blir fortsatt allians så blev Sverige lite kyligare och bittrare. Jag känner mig fortfarande skakad över detta.

Vi har lagt ut vår lägenhet på Hemnet. Herregud, man kan bli utbränd för mindre. Ett sånt lyxproblem! Men ärligt talat, Calle har varit sjuk hela veckan och samtidigt skulle vi städa och homestaga. Städningen fortsatte medan fotografen riggade upp kameran. Det var stressigt kan man säga. Men resultatet blev fint! Nu kan vi bara vänta och se, och hoppas förstås!

What a great place...

...to get to cast a vote.

Av någon outgrundlig anledning har ett filmklipp från USA's senaste valspurt etsat sig fast i mig.
Det var en intervju med Sarah Palin när hon i beckmörkret uppe i Alaska, perfekt uppsminkad iklädd dunjacka och jeans, tillsammans med sin familj gick till valurnan.
Intervjun visade Palin på nåt sätt liksom lite tagen på sängen av filmteamet. Hon babblar helt oavbrutet och helt utan hjärta (kanske också utan hjärna?). Hon talar med dåligt spelad övertygelse om att hon tror att hon kommer vara vicepresident innan solen går upp dagen efter. Tänk att det fanns en möjlighet att just Sarah Palin skulle kunna bli vice president i världens mest mäktiga land.

Det är fantastiskt att vi alla i Sverige kan gå till valurnorna idag, allihopa utan att frukta vare sig liv eller lem. Vi kommer alla ut därifrån med livet i behåll. Tänk att rätten till denna lilla handling, att stoppa ett litet papper i ett kuvert är något människor är villiga att gå i graven för i världen 2010.

Så när jag går in i Landalaskolans slitna miljonprograms klassrum i dag så ska jag tänka så, vilken underbar plats.
Vilken underbar plats att få rösta på.

thirtysomething...

Äsch, nu är jag trettio. Idag faktiskt. Inget att sticka under stol med. Inte låtsas som att det regnar, även om det de facto spöregnar ute och har gjort det stora delar av dagen.

Status än så länge: 30 rocks!

30 år...

Det är faktiskt inte många dagar kvar innan jag blir 30.
30 år.
30 år gammal.

Jag har alltså ytterligare ett par dagar på mig att säga att jag är 29. Något på tjugo, det vill säga. När man är 30 är man något på trettio, vilket lika gärna kunde vara 39.
Barn, man, bil, fast anställning, snart hus. Wake up and smell the vuxenlivet. Jag är ju 30 egentligen!

Är detta något problem egentligen? Jag är ju supernöjd med livet, det kunde inte vara bättre. Jag har allt jag önskar: jag är frisk, alla jag älskar är friska.

Man strävar ju framåt, man vill mer. Man vill bli äldre, för vad är alternativet egentligen? Att inte finnas? Det är nog många som skulle vilja byta. Där ett fortsatt liv inte är en självklarhet. Där varje ytterligare födelsedag är en dröm.
Och vem är jag att klaga? Jag har fått vara med i 30 år (nästan)! Hoppas jag får hänga med i minst det dubbla! Och jag hoppas att vi följs åt!

Tänk att jag ska få fylla 30 år!

Som man bäddar får man sälja

Surfar runt för att hitta inspiration gällande snygg homestagad bäddning. Faaasen vad snyggt man kan bädda alltså. Och vad ohemult dyrt man kan bädda.



Drömbäddning! Underbara färger, mönster, ljuset, fönstret!



Ja här vill man också krypa ner. Också underbara färger.


Till denna säng krävs en pottpuridoft bland lakanen och att man blir väckt av en mormor med en bricka med scones. Annars kan det va.

Vad ska man välja?

Jag borde ju rimligtvis intressera mig mer för valet denna gången än någonsin.
Det är alltid viktigt att rösta, men denna gången har jag ju en liten vars framtid jag skulle vilja blir så bra som möjligt. Därför borde jag ju vara ohyggligt intresserad av att ta reda på vilket parti som enligt mig bäst har möjligheten att skapa den.

Gaaahh! Mammalediga hjärna! Det finns en värld där utanför som fortfarande snurrar.
Skärpning!

Baby rosebud

Ja just det! Rosenbladen har ju knoppat av sig igen! Åh så skoj med en liten tjej i vår bekantskap!
Grattis grattis!

Just making conversation

Mäklare är lite som prinsessan Victoria.

De pratar länge och väl utan att egentligen ta ställning i någon fråga alls. Utan att egentligen säga varken bu eller bä talar dom direkt om din inredning och planlösning så man nästan känner sig förvirrad efteråt. Vad tyckte hon egentligen om tapeten? San han att hans tjej var förtjust i den typen av soffa?
De kan konversera om allt från bäbis till ränteuppgång till allsvenskan utan att ta ställning för eller emot någotdera.
Politiska partier borde ju handplocka sina framtida kandidater från mäklarfirmor. De har redan lingot, de klär sig ohyggligt representabelt, de är insatta i ekonomi, de kan ge ett långt svar utan att svara på en fråga, de är dessutom vana vid att jobba vilken tid på dygnet som helst.
Låter ju som din nästa stadsminister. Huvaligen.

Homestaga [həʊ:msteijʤa]

Måste man verkligen homestaga? Jag är trött på't redan innan vi börjat.

I vår förra lägenhet var vi lite engagerade och möblerade om lite och drog dit lite andra möbler och så. För att inte tala om att inredningskonsulten tyckte att vi skulle ta bort TV:n, och i frånvaro av egna ställningstaganden i frågan så bar Calle upp TV:n på vinden varje morgon som det var visningsdag.

Räcker det inte med att dammsuga mattan och sen kan budgivningen starta?