Välkommen!

Välkommen till världen Kanske Cornelis!
Igår kom en ny liten person till oss, ska bli skoj att lära känna detta lilla blonda tillskott! Han hade rätt bråttom som tittade ut 4 veckor för tidigt...
Grattis stolta mamman och pappan!

Bananflugor go away

Mången efterfrågar receptet på fällan som effektivt tar död på bananflugor. Det är Calles syrra som gett oss detta, det har ökat på vår livskvalitet och fått oss att tänka: kanske finns gud.

Recept på bananflugefälla enligt Anna:

1 glas
Lite vatten
Lite äppelcidervinäger (inte för mycket, kanske någon/några matskedar)
2-3 msk strösocker
Några droppar diskmedel

Häll allt i glaset och ställ på diskbänken, byt ca. en gång i veckan, eller när du inte står ut med att se de döda flugorna i glaset längre.

Egentligen kan man hälla rätt mycket på känn, men typ såhär mycket brukar vi ha i. Man ska dock inte ha i för mycket diskmedel tror jag, doften av det avskräcker dem. Tanken är ju att sockret och vinägern ska locka dem till sig, och när de små krypen sätter sig för att dricka lite så gör diskmedlet att ytspänningen är obefintlig och de bara suuugs in i vätskan. Efter några dagar har man en ring av bananflugor som nått de sälla jaktmarkerna vid ytan

Nytt i SAOL?

Nytt verb:
Att facebooka

Använd såhär exempelvis:
Ska facebooka
Har facebookat
Igår facebookade jag

Hooked on a website!

Besatt!

Det är enda ordet som kan beskriva allt just nu.
Varför skulle jag gå med i facebook!? Nu kan jag inte slita mig, sitter time efter timme och går igenom vänners nätverk. Har redan hittat alltifrån barndomsbekanta till finlandsvänner till arbetskamrater, och via arbetskamrater hittar jag mina egna bästa vänner! Sjukt! Stört! Fantastiskt! Vad gjorde man innan facebook? Fanns det liv?
GÅ.MED.NU!

Ernstismer

Jag har väntat lite på att lägga in just dessa citaten. Inte av någon annan anledning egentligen än att jag glömt bort det.
Men för ett tag sedan så blev Ernst intervjuad i Metro och han fick själv ranka sina favoritcitat (av sig själv alltså). Ernst påvisade här en smula självdistans och gick ut hårt med:

1. "Varför ska man gå den logiska vägen för, när det finns så många andra vägar?"
2. "Det här fönstret ger en väldigt skön kontrast mellan ute och inne. Det är som om ute och inne vill varandra någonting."
3. "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst."

Jag tänkte att man skulle kunna försöka bräcka Ernst och komma på egna härliga ernstismer. Är det någon som vill försöka?

Jobb o jobb o jobb

Mitt liv och tankar kretsar mycket kring jobb just nu. Och att prata om jobb.

Jag har ju ett jobb. Ett jobb som jag har tröttnat lite på. Det finns inget mer att hämta för mig där längre.
Men samtidigt kan jag ju vara glad att jag ens har ett jobb. Det är ju inte alla som har. Men frågan är hur länge till... Eller alltså jag har ju kvar mina helger men man kan inte överleva på en 2,45% tjänst. Så jag oroar mig att jag inte ska få mer jobb på ett jobb jag inte längre vill ha egentligen. Usch, det känns himla bortskämt.

Så ibland går man igenom stunder av examensångest och allt känns skit och som om man är ohyggligt fattig (fattig som en bostadsrättsägare ungefär). Det känns som om man inte har förtröstan och att man typ har gett upp efter ha sökt inte ens tio jobb.
Men så stunden senare tittar på man anställningsintervjukläder och tänker "om jag får det där jobbet så borde jag ha en sån skjorta, ett par såna skor" osv. Snacka om att ha gett upp, när så enkla saker som damkläder är det som keeps me hanging on. Och vad går mitt nuvarande arbete som jag inte längre vill ha ut på?
Damkläder.

I fredags var jag på Mick Jagger konsert!

Han hade också ett kompband som hette Rolling Stones.



Mick var en fantastiskt studsig kille som påminde mycket om denna man. Jag vill påstå att Mick faktiskt är en riktig stjärna. Lite som Madonna, fast gubbe. Han är superseriös på scen och ger gärnet. Jag gillar.

Hans kompband bestod av en jättegammal tant med rinnande kajal som höll i en gitarr, en jättesmal häxa och på trummor, den äldsta trekkien jag någonsin sett.

Det var en mycket inspirerande och, jag vill säga, medryckande konsert. Det är lite läskigt när flera tusen människor samlas kring bara några få personer som liksom ska leverera underhållning. Men de har gjort det ganska många gånger förr. Mycket kul, kanske sista gången som man gärna säger... Kanske faktiskt är det denna gång.
Av någon outgrundlig anledning så ställde Mick Jagger and The Rolling Stones in sin konsert förra året för att gumman med kajalen slagit sig när hon klättrat i en palm. Jag undrar varför. De kunde tagit ett foto på henne och blåst upp på en sån där pappfigur de har i videobutiker och ställt på scen, jag lovar, ingen hade märkt något.

Slutligen, på det hela taget, mitt intryck av konserten: Mycket bra, lite rysningar, lite sing-a-long, lite glädjeilningar genom kroppen, lite tårar i ögonen, ja, ni känner mig...