Kamerabling.

För några veckor sedan köpte vi ett nytt kameraobjektiv. Klart man hoppas på underverk, men vi har väl å andra sidan inte en kamera av den kalibern heller.
Men ändå, det är ett uppsving och en nytändning. Visst, det är en period av inlärning och övning som förhoppningsvis kan ge färdighet, men det blir redan skillnad.
Rolig investering!

På bussen just nu

Den är hittills mycket bra. Många oväntade twister jag aldrig kunnat förutspå. Inspirerande och smått ouppnåligt för en föfattar-wannabe som jag med 6600 skrivna ord i bagaget. En sån här bok hade jag gärna skrivit...

Och i lurarna på repeat: Adele. Mein gott!

Det är vägen som är mödan värd

Saker jag vill ha gjort i mitt liv:

Lära mig spela superfint på piano. Ackord, komp, skalor, klassiskt, vackert. Jag skulle kunna njuta av mitt eget pianospel. Jag har tagit ett kliv i den riktningen i år: jag har införskaffat ett piano. Nån gång ska jag ta mig tid till lektioner också.

Skrivit en bok. Jag vill ha ett budskap som jag förmedlar i mina ord, mina ord på pränt. Sen behöver ingen, absolut ingen läsa den. Jag har tagit ett kliv i den riktningen i år: Jag har skrivit 6000 ord på min NaNoWriMo nu! Den är inte bra, den handlar inte om något ännu, men ändå, det är ett första steg.

Spårvagn genom memory lanes.

För en gångs skull åker jag spårvagn hemåt. Det är väldigt härligt att göra det då och då.
Det fina med vagnen till skillnad från bussen är att vagnen snirklar sig genom stan och bussen åker på leden.
Det känns näst intill lite sorgsamt att åka genom staden, min stad. Jag brukade känna till varje millimeter av dess kullerstensbelagda gator. Men nu ser jag kringleden och tunnlar istället.
Efter jobbet ska man skynda sig hem, rakaste snabbaste vägen (fördel bussen) men göteborgaren i mig behöver halka på glashala lövgögar titt som tätt.
Och det är inte så att jag ångrat mig, jag skulle inte vilja byta tillbaka, aldrig!

Men ändå skulle jag vilja ha kvar en liten bit av min innerstadskaka lite till.

Inte mästerkock

Hörrni.

Jag är ingen mästerkock. Och detta är på intet sätt ett känsligt erkännande från min sida, snarare ett solklart konstaterande.

Men jag gör är grym på goda mellanmål och jag är en snitsig soppkokerska.

Två typer av rätter på min repertoar. Men dom kan jag åtminstone göra bra.

Jag är kär...

...i en fantastisk idé. Jag har redan förlorat 7 hela dagar i detta projekt! Måste med på tåget!
Häng med!



Du ska alltså skriva en roman på 50 000 ord under November månad. Du har tre veckor kvar! Klara - färdiga - gå!

http://www.nanowrimo.org/

Nu börjas det!

Och kanske längtar jag till och med lite...

Av jordärtskocka är du kommen

Åh underbara, fula, knöliga jordärtskockor från svärmors ekologiska trädgård. Soppan blir så god och oemotståndlig.
Med såna smärtsamma konsekvenser blott timmar senare.
Vill man äta gott får man (och omgivningen...) lida pin.

Tillsammans är vi starka!

Det är så fint av alla rökare som drar sitt strå till stacken i att begränsa den globala konsumtionshysterin genom att blockera alla ingångar till Nordstan med inte bara en mänsklig mur utan även en rökridå!
Flash mob när den är som bäst!