Vojne vojne...

Jag har varit rätt sjuk i en vecka nu.
Har nog aldrig haft så här ont i halsen någonsin! Usch, när man har så ont att man börjar gråta och får panik, då gör det ont.
Och sen tappar man rösten på det.
Och så tycker man så synd om sig själv.

Och det är ingen bantningskur att tycka synd om sig själv ska jag tala om...

Ka-tching!

Plötsligt liksom rasslade det bara till! Vi har sålt fyra bilder nu. Är uppe i hela 9.45 €.
Canon 7d here we come!

The age of the laserman.

Det finns ett program på TV som heter Nittileaks. En lustig ordlek. Måste inleda med att säga att jag inte sett programmet, men jag hajar innehållet. Det handlar nog om nittitalet.

Jag har min egen nittileaks grej på gång.

Har hört från såna som läst Lasermannen (vilket jag heller inte har, men gärna vill nån gång) att den porträtterar nittitalet som ett rätt crazy decennium. Själv var jag nog merparten av nittitalet "för liten" för att kunna dra någon sådan slutsats då.
Men jag har helt utan input från någon annan konstaterat att Gellert Tamas var nittitalet på spåret.

Det var ett riktigt löjligt tiotal faktiskt.
Som att ångesten för milleniumskiftet fick folk att vara dummare än tåget så mycket det bara gick innan klockan slog oo:oo den förste januari 2000 och alla videoapparater skulle sprängas i luften på grund av alla ettor och nollor i omlopp.

Vad baserar jag min forskning på?
Jorå, det ska jag tala om. Det är ett hyfsat stort arkiv med dokument jag själv bevarat och förvarat sedan nittitalets glada dagar. Jag har nu tagit på mig silkesvantarna och 2000-tals 3D glasögonen och dokument för dokument skingrar sig det löjeväckande skimmret från en svunnen tid. Jannice Björlings tid. Robinson-Martins tid. Thomas Brolin. Ulf Ekberg. Tre Kronor. Skilda Världar. Fröken Sverige.

I en dammig och spindelvävshöljd bokhylla (näe, min mamma skulle aldrig låta något i hennes ägo bli så där, det är bara för att ni ska få en känsla liksom, för hur autentiskt mitt forskningsunderlag egentligen är) ligger i prydliga buntar (min mamma) årgångar av en riktigt nittiångande tidskrift kallad "Vecko Revyn".
Vecko Revyn i sig är ingen nittitalsprodukt, den kom ut första gången 1935, förvisso med annan inriktning.

Anywho.

I Vecko Revyn (med fräsigt H&M-typsnitt och tjejer med midjehöga byxor och ingen överdel på omslaget) kan vi läsa allt om exakt hur puckade vi var på nittitalet.

Med rubriken "Har du farligt sommarsex?!" på framsidan leds vi in i vad som bara kan betecknas som en parodi på ett gubbväldes stereotypa syn på unga kvinnor. Men också ett fantastiskt tidsdokument.
På nittitalet fanns alltså Sveriges första dagliga såpoperor exempelvis. Tidigare nämnda Skilda Världar är en av dem. Denna såpa handlade om ett tvillingpar som blivit åtskilda vid typ födseln och helt ovetandes om den andres existens, i egenskap av tvilling, inleder ett förhållande med varandra. Superäckligt! Varför gör man en serie av det? Vad vill jag som tittare att detta ska leda till egentligen? Ska jag vilja att de får ihop det mellan sidenlakanen? Detta var ingen fråga vi ställde oss på nittitalet. Hallå, om man kunde ha Bert Karlsson i riksdagen kunde väl tvillingar bli kära? Om man kunde hålla SM i lavemang, kunde väl tvillingar ligga?!

Det poppade upp ett gäng liknande serier som antagligen var plagiat av andra såpor från världens alla hörn, men vad deras egentliga funktion var, det var att leverera nya kändisar till dags-och veckopress. Och som de gjorde det! Som en popcornmaskin! För att inte tala om vilka namn rollkaraktärerna hade på nittitalet. Nämn en människa i ditt liv som någonsin kallats för Koma, Bimbo, Raspen, Joker eller överhuvudtaget något liknande?

En sak var inte bra på nittitalet -och det är ett tydligt tecken på att den svenska begynnande övervikten måste startat nånstans där med kåtdrypande, dregglande Magnum-glass reklam om att man måste "unna sig något" och njuuuta hela tiden- och det var att vara smal. Man skulle vara mullig. Då kunde man bli modell. Men man kunde å andra sidan inte bli nåt annat (förutom telefonsexarbetare, enligt min forskning) för i TV var det samma smala Sanna Bråding och Cajsalisa Ejemyr. Och i tidningen figurerade två systrar som hette Graaf i efternamn. Dom var smala. På de flesta ställen. På nittitalet fungerade den mänskliga anatomin på det sättet nämligen.

Lusigt nog räckte inte den skattkista av kändisar som såporna drev upp i drivbänkarna utan man fick skaka fram lite fler. För det måste vara av den orsaken man har en tresidors intervju med Robinson-Martins nya tjej som "inte vill bli nån Mrs. Robinson". Eller East17-Terrys svenska flickvän från typ Alby som han träffade på Grönan och blev så betuttad i att trampet av små barnafötter inte lät vänta på sig. På nittitalet "blev man någon" sängvägen på riktigt! Idag bloggar man, på nittitalet "hade man farligt sommarsex" med rätt person. Behöver jag säga Jannice Björling igen? Eller hon den där som lekte i en sjö med Richard Gere mitt i natten.

Jag har, så att säga inte doktorerat inom ämnet ännu, men ni hör ju, det finns något där. Detta var bara en teaser. Och det känns så skönt att se att vi har kommit så långt nu! Världen är så förändrad och mycket klokare. Jag läste exempelvis härom veckan att killen som heilade i Big Brother nyligen, enligt produktionsbolaget, "åker ut om det händer en gång till", bara en sån sak. På nittitalet var det inte ens ett brott. Nu tar man i med hårdhandskarna direkt någonting händer för andra gången.

Det säger bara klick!

För drygt ett år sedan bestämde vi oss för att försöka få sålt lite fotografier via en bildbyrå för amatörfotografer på nätet. Inte för pengarna (så mycket, jag menar alla inkomster är ju ändå inkomster...) men för att det skulle vara roligt att se om våra bilder höll helt enkelt.

Gjorde dom det då, bilderna? Höll måttet alltså? Ja, enligt de andra "fotograferna", för vi fick mycket positiv kritik.
Fick vi sålt något? Näe. Inte ett skvatt.

Och det som kommer nu kan låta som en klassisk skylla-ifrån-sig-ursäkt: Det var nåt fel på bildbyrån!
Den inte bara vände sig till amatörfotografer, det var tydligt att den drevs av amatörer. Ingen marknadsföring skedde överhuvudtaget, och på medlemsforumet fanns fler än en tråd som ställde frågan om bildbyrån överhuvudtaget sålde någonting alls. Kritiken blev bemött med att de inte ville marknadsföra byrån förrän sajten var bättre.

Så vi slutade lägga in bilder där. Och beslöt oss för att ta bort bilderna.
Men det kräver ju en aktiv handling, så de har blivit liggande.

Och vad har hänt. Jo två bilder har gått och blivit sålda! Hör och häpna. Den som sår ska få skörda!

Så nu dräller stålarna här i huset. Joråsåattere.
För den ena bilden fick vi 0.95 € och för den andra fick vi 1.25 €. Pensionen är räddad!

Okrångligt.

Ibland ser en perfekt kväll ut så här.

Put another shrimp on the barbie!

Jamen vad hände med Mars? Den gick över.
Nu är det redan april och med stormsteg närmar sig en säsong av ljus och energi.

Dagen har bjudit på spaning av trädgårdsmöblemang. Och inköp av små krukor, två små utestolar och en stämningshöjare av rang: grill. Välkommen till förorten. Tror att röken kommer ligga tätt över trädgårdslotterna här inom kort.
Eller så gör den inte det, för det är så mycket gamla människor som bott här superlänge och dom är säkert rätt trötta på det där med grill och böket att det inte direkt är nyhetens behag längre.

Det är en helg nu alltså, en söndag och gårdagen bjöd på magsjuka för denna mamman. Hon ärvde den av den lille prinskorven. Eller så kan det ha varit från vem som helst i kräksrummet på drottning Silvia som bevistades denna veckan. Usch. Det var som tur var en 24 h grej, för idag har vi alltså kunnat ta igen lite av den lyxtid som man längtar efter hela veckorna.
Kunde inte bli bättre nästan.
Jo förresten, man kunde ju sluppit en dag av feber, sömn och kräks...