Skott-vår

Detta är ett ålderstecken förklätt till ett vårtecken.

Tuulikki är död!

Länge leve Tuulikki!




Det känns som den sista kopplingen till Tove Jansson också är borta.
Jag har haft ett litet rosa skimmer kring detta kärlekspar. Det är ju lite av en ultimat kärleksförklaring att avbildas som karaktär i en bok. Tuulikki är alltså Too-Ticki.

För ett par år sedan när jag pendlade till Borås satt jag och läste en Muminbok på bussen. Vad jag inte visste var att en bibliotekarie från Borås stadsbibliotek satt bredvid mig. Hon började prata om en utställning de haft på biblioteket med Janssons originalteckningar. Tove och Tuulikki hade åkt ner för att titta på den. Och de tyckte den var jättefin. Hon hade alltså träffat Tove och Tuulikki, tillsammans. Och hon kände att hon måste berätta det för en fullkomlig främling. Det var rart gjort.

Euuuuuuwwwwww.....

Vet inte hur det gick till men vi sitter och samtalar om saker som är äckliga.
Det är ju mycket som är äckligt i livet men en grej som kan vara riktigt äcklig är att dela kläder med främlingar. Och det är i denna genren vi utvärderar olika äckligheter.

Ridhjälm, det minns jag att det kändes lite äckligt när jag under en mycket kort period av mitt liv var hästtjej.
Detta toppas dock av den ohyggligt ofräscha gokarthjälmen. Fy! Våt och varm och svettig, och klistrad mot ens underläpp...

Min man tyckte bowlingskor. Och jag kan hålla med, men de är så långt från ansiktet och man har strumpor på sig så jag kan tycka det är ok. Om de inte är varma. För då påminns man genast om att man delar dem med främlingar.

Diskhandskar i allmänna utrymmen som exempelvis på jobbet eller någon lokal som man ska städa dagen efter fest. Usch.

Nä, gokarthjälmen är nog värst ändå.

Avkommande

Är det någon mer än jag som tycker att det varit lite dött på Calles löparblogg på sistone...?

För er som är oroliga så kan jag säga att han åtminstone tränat fotboll två gånger.

I can buy you!

Det finns lite saker som står på kö till att investeras i just nu. Eller saker som "ligger i pajjjpen" som jag av okänd anledning brukar säga nuförtiden...

Nummer 1 är en extern blixt till vår systemkamera. Den känns oumbärlig för att ta vårt fotograferande till nya höjder. Det är ju en väldigt rolig grej att köpa också! Det är inte som att köpa en ny diskmaskin när den gamla gått sönder eller att lägga samma summa på ett tandläkarbesök. En investering helt enkelt.



Andra saker som jag vill investera i just nu är ett konstverk och nya möbler. Men först blixt. Den måste vi ju ha med oss på våra resor! Ska bli roligt att fota röda danskar med en enorm blixt, då kanske de blir vita istället...

Lite här och lite där.

Nu har jag hämtat ut biljetterna till vår underbara påskresa till Jämtländska Jorm.
Jag längtar massa. Även om det känns lite skumt att när värmen äntligen kommer hit till oss så åker vi upp till snön. Men det kommer åtminstone vara ljust! Och alldeles underbart. Bara tyst och vida vidder. Coolt. Och pimpla på isen. Kommer ha med mig mina scout-snidade ispiggar. De har väntat i 20 år på att användas nu.
Nästa vecka ska vi också till Köpenhamn! Det är kontraster här! Det ska också bli härligt! Fast på ett helt annat sätt!

Ett begynnande six pack. Jodå, så attere...

Jag har idag för första gången på mycket länge träningsvärk i magmusklerna. Äntligen.

När man som jag, av medicinska skäl, har varit tvungen att låta magmusklerna totalt förtvina så känner man sig inte så förtjust i denna kroppsdel. De flesta av oss har någon gång i våra liv till vissa mått haft svårt att förlika oss med detta muskelparti. Eller ibland avsaknad av.

Det är svårt att träna magen när man inte direkt har någon muskelkraft i den att tala om har jag märkt. En av orsakerna till detta är att man därför måste slita så mycket på ryggen. Vilket gör ont tillslut. Alla muskler som jobbar för att stödja magövningen jobbar sig sönder och samman medan magmusklerna spelar döda och låtsas att det regnar och ids knappt ens spänna sig.

Men igår alltså. Då måste jag ha lurat magmusklerna på något sätt. Ska försöka återskapa detta träningspass och gör om det, mycket snart! Äntligen!

En bromskloss

Nu har det blivit nya bromsklossar på bilen. Inte så farligt dyrt faktiskt. Och fort gick det.
Det skulle vara kul att veta mer om bilar tycker jag. Jag kan förstå dom som tycker det är kul att meka med bilar. Ha på sig en blå overall och stå och putsa någon liten pinal man skruvat loss från ett ställe som man faktiskt vet vad det har för funktion. Det är lite som att lösa suduko, eller brodera. Lite klurigt och pilligt. Fast också fasansfullt smutsigt.
Det är synd att jag inte är så intresserad bara. Det finns så mycket annat som är skoj. Men det vore coolt att kunna bygga meningar som har någon vettig innebörd med ord som bromsskiva, motorlock, vattenpump och kamrem.

Det var norsken, tysken och Bellman...

Jag undrar när humorn uppfanns.

Våra förfäder i grottor, skrattade dom? Och i så fall åt vad.
Jag kan ju tycka att det i dagsläget finns variationer på nivån på olika människors humor. Jag tycker mig kunna ana vilken av typ av humor som förmodligen har anor långt bak i tiden.
Om man utgår ifrån att humor är något som utvecklas och kollektivt förändras, vad kommer vara roligt om femtio år? Som åttiotalist är ironin frekvent använd. De som föds på 2010-talet vad kommer de tycka är roligt. Eller är det som med mode, att 70-talet kommer tillbaka gång på gång, och sedan 80-talet. Retro-humor?

För ett par hundra år sedan underhölls kungligheter av hovnarrar. Det vill säga pajasar som hade lustiga kläder på sig. Om man skulle vilja roa kungaparet idag verkar det vara lyckat med Robert Gustafsson på Solliden. Då skrattar dom. Men han är ju lite av en pajas som ofta har lustiga kläder på sig (ofta i typ av speedway-outfit). Här fallerar alltså hela min teori. Ingen utveckling har skett överhuvudtaget.
Vart vill jag komma? Vad ska man göra med denna information? Jag vet inte. Det är spännande bara.
Jag tycker ju såklart att jag är himla rolig. Men alla kanske faktiskt inte gör det. Och Calle då, som jag ju tycker är jätterolig. Han har ganska skum humor egentligen.

Och hur kan det komma sig att det inte alls är roligt om någon svimmar av i verkliga livet, men jag kan skratta mig fördärvad åt Wedding fainters på Youtube?
Humor alltså. Ska det vara så svårt?

Somliga går i trasiga skor

Försöker inte på något sätt få det till att jag befinner mig i rännstenen. Snarare än pengabrist beror mitt skoproblem på tidsbrist och totalt ointresse för att plöja igenom butiker för något smart skodon. Att handla skor ska ju vara en sån där grej många människor älskar mest av allt att göra, men jag är inte ett fan.

Skor är nästan alltid dyrt. Kläder kan man ofta hitta bra grejer snorbilligt, men skor, bra skor, de kostar alltid mer än man hade hoppats, tycker jag. Och iom att jag inte är gjord av pengar eller har ork att göra om skorundan gång på gång, måste jag liksom införskaffa en medelsko. Okejsnygg, hyfsat prisvärd, promenadvänlig och passa till både klänning och byxa. Jamen vad ska man ha på fötterna då? Strumpor?

Nästan alltid gör jag mina skoköp i helt fel läge på säsongen, och när det gått så långt att den gamla skon är död och jag på riktigt inte har något att gå i. Detta kan vara den största anledningen till min totalt katastrofala skogarderob. Det blir nästan aldrig snyggt, det blir oftast inte så skönt.

Snacka om att ha problem alltså.