Monday, May 31, 2010

8 veckor börjar nu!

Från och med nu är min man pappaledig i fyra veckor vilket betyder att jag har semester! Sedan har han semester och jag är åter föräldraledig. Det är fantastiskt! 8 veckor tillsammans alla tre! Jag känner mig redan mer relaxad!
Oceaner av tid. Ett sommarlov. Bara lugn och ro.

Sunday, May 16, 2010

Ni försätter mig på ruinens brant

Då var det dags igen. Ännu en "måste ha"-mugg. De är duktiga på att mjölka ur en på pengar, Arabia. Särskilt när de gör muggar som bara ska finnas under begränsad säsong, då sitter man där som en junkie och lägger sina sista slantar på en kopp man inte behöver.

Hur som helst, denna senaste i raden av samlarobjekt är för att celebrera att Mumintrollet fyller 65 år. Muggen kostar mer än vanligt, men för varje mugg går 30 kronor till WWF:s arbete för att rädda Östersjön. Köp din mugg här.

Wednesday, May 05, 2010

Min stora skräck

Det finns en sak i livet som jag är ohyggligt rädd för. Det finns såklart många saker som känns läskiga i vardagen, eller som är mer eller mindre obehagliga, men en enda sak känner jag i det närmaste skräck inför.

Cancer.

Usch, ett sånt hemskt ord det är, för att inte tala om dess innebörd. Ett enda litet ord, innebär så mycket, innehåller så mycket orättvisa och obarmhärtighet. Det finns inte en dag som jag inte tänker på det och är rädd för att jag själv eller någon nära ska drabbas.

Jag känner de som drabbats, men mest känner jag de som fått stå bredvid. De har upplevt min värsta mardröm. Jag är så ledsen över att de har fått genomleva det. Jag önskar ingen människa detta. Den där överväldigande känslan av maktlöshet och tidspress. Orättvisa och obarmhärtighet. Att mäta ut en förväntad livslängd. Att få ett besked om hur länge en älskad anhörig kan tänkas få vara kvar hos en. Att vara förbannad på livet och undra varför just jag skulle drabbas. Det är en smärta som måste vara omänsklig.

Jag tittade mycket på Himlen kan vänta när det gick på SVT för något år sedan. Calle nästan förbjöd mig att titta på det till slut för jag blev så ledsen. Dessa människor som drabbats av något som borde vara olagligt. Att alldeles förtidigt ryckas bort från sina barn, sina föräldrar, sin man eller fru. Det går inte att ta in smärtan.

Som sagt, jag önskar ingen människa detta.

Heaven in a box!

Köp inte den här glassen!



För då kan du säga Ajöken Fröken till Beach 2010 på direkten.

Tuesday, May 04, 2010


Utan elektricitet och rinnande vatten har vi spenderat helgen på Store Mosse nationalpark i Småland, nära Värnamo.
Det var supermysigt. Det blev lite vandring över mossen men mest matlagning i vedeldad spis och lek med barnen, dricka kaffe ur termos och sova i våningssäng. Bäst av allt var att Nils inte var ett sånt stadsbarn som man kunde tänka sig utan acklimatiserade sig snabbt till braskaminuppvärmning, att sova i hårdlift i stället för sin goa säng och att bli ammad i det varma ljuset av en fotogenlykta.

Undrar hur man uppfattar livet när man är så liten. Helt plötsligt sitter man fastspänd i en hård stol och allt börjar brumma och skaka lite grand. Sedan blir man placerad i någon sorts sele på pappa och det är lite kallare om händerna än om resten av kroppen och pappa får världen att skaka jättelänge. Sedan blir det alldeles mörkt när det brukar vara ljust. Okej då.