Dialog

Kvinna, ammandes: "Man förstår verkligen varför brösten blir helt förstörda av att amma."

Man, försjunken i Facebook: "Mmmm, verkligen!"

Det snöar igen och igen och igen!

Detta har varit min drömvinter. Jag kan ha nämnt det någon gång förut. Jag älskar snö!
Men så typiskt då att jag varit så förhindrad att njuta av den. Från november hade jag sån foglossning att det längsta jag vistades ute var från porten till bilen, från bilen till jobbet. Sedan födde jag barn och mellan amningarna var det svårt att dra fram vagn och att sedan dra den i ishalkan har inte varit lockande. Nu har jag kommit ut ur bubblan lite och kan ta mig ut och det är ju helt underbart! Jag har förstått att de flesta av er andra är rätt trötta på eländet. Och åker man kollektivt kan jag tänka att man är trött på konstanta förseningar. Sedan hänger det ju läskiga istappar på alla tak också.

Men ändå. En helt vit vinter. Inget slask!
Jag hörde att vita vintrar inträffar var sjunde år i Göteborg. Nästa gång är alltså lagom till Nils första sportlov!

Nu ska jag ut och njuta av det så länge det varar. Efter det ska jag köpa gummistövlar.

Välkommen lillebror

Lilla C har blivit storebror!
Det känns stort på nåt sätt...

Grattis stolta mamman och pappan!

Vila i frid Nodar Kumaritasjvili

Usch, den Georgiska OS-deltagaren som dog under rodelträningen gör mig väldigt illa berörd. Men än mer illa berörd blir jag av att filmsekvensen som spelat in det exakta ögonblicket när han går sin död till mötes spelas upp gång på gång på nyhetssändningar. Det måste ju vara en bottennotering i pressetik. Äckligt och vanhedrande!

3 veckor

Idag är min lille prins tre veckor. Och sicka veckor det har varit. Vänt upp och ner på allt. På hela livet.
Det känns lite som att ha blivit påkörd av ett tåg (ett bra tåg, så att säga) men att vi nu äntligen börjar komma med i matchen. När jag tänker på hur vi längtat och allt vi gått igenom för att komma hit så suddas allt som är svårt och tungt och sömnlöst ut.

Herregud, den vackra lilla bollen till pojke som ligger inkurad i min bärsjal låg inne i min mage. Fram tills tre veckor sedan var han bara en dröm. Drömmar besannas. Mitt hjärta svämmar över, dels över det nya lilla livet och de känslor han väcker. Jag ska ge honom allt. Dels till min underbara man, som jag för alltid är länkad till. Det är fint. Hur man än får sina barn så går det nog inte att likna vid något annat i livet.