Tonight we're gonna party like it's 2009!

Okej!
Här är den! För alla er tvivlare...!

Gott nytt år på er alla!
Så ses vi nästa år!

"I morgon är första dagen...."

Efter årets sista arbetsdag har jag landat tungt i soffan och pustar ut. Magen är fortfarande arg på julen. Långsint. Pissed off. Ni hajar.

Jag längtar massa till imorgon. Ska bli så kul att fira av detta året med en avskedsfest. Men ännu roligare, välkomstfesten för 2009.

2009 låter fint tycker jag. Fastän det med enkel matematik går att räkna ut att jag därmed fyller 29. Med detta vill jag alltså på vuxenspråk säga att Åren bara flyger iväg...

Jag ska ägna denna årets näst sista kväll med att sy klart en galaklänning till nyårskalaset. Och sedan tänker jag lägga ut en bild på den. Med mig i den. Och med avkapat huvud. Bara för att testa något nytt. Man ska väl testa allt en gång eller?

Emma säger:

God Jul!

Firar med underbara familjen på, som tidigare nämnts, det längsta jullovet någonsin... Hoppas ni har det bra, vad ni än gör denna julhelg. Om och hur ni än firar.

Jullov

Jag har just nu mitt första jullov sedan typ 1997. Sicken grej.
Jag blev näst intill tårögd på mitt jobb när det stod klart för mig att jag skulle vara ledig från den 20 december till 7 januari. Förra året jobbade jag till klockan 16 den 23 december och började 07.00 på Annandagen. Det är ju en oöverskådlig frihet som ligger framför mina fötter detta året.
Och hur spenderar jag då denna gudabenådade ledighet? Jo med att sova och sova och sova. Devisen är "Sova-tills-jag-vaknar" vilket hittills gett ett snitt på 10 timmar per natt de första tre nätterna. Behövde nog vila ut...

En liten pöjk!

Välkommen lilla Baby Rosenblad!
Grattis till föräldrarna, sicken ovärdelig julklapp ni fått!

Windows 2000, det var tider det!

Jag vet inte om det märks, men de senaste inläggen har inte gjorts på fina solskensdatorn. Är tillbaka på gamla retro-laptopen. Den känns redan riktigt snygg och alternativ. Är liksom lite mer kompakt och kantig. Och så är den ju mattsvart. Så trots att nya fina solskensdatorn är ett litet praktverk så känner jag att jag tycker denna är snyggare än vad jag tyckte förut, när jag såg den varje dag.

Var har den vackra gulingen tagit vägen då? Jo den har återsänts tillbaka till födelseorten för en spaupplevlse. Nip and tuck kan vi kalla det.
Den kommer tillbaka, inget att vara orolig för. Det är bara skalet som behöver tajtas till lite, insidan är bra som den är...

Nästan inte 2008 mer.

Förra året vid denna tiden så summerade och sammanfattade jag året som gått och vad som komma skall och så. Verkar ha varit lite tagen av att det var nytt år på G, antagligen var jag väl inte helt nöjd med livet då. Ska lite halvt motvilligt erkänna att kanske inte 2008 var det bästa året i mitt liv heller, på det hela rätt ok, men med stor förtröstan vet jag att det bara kan bli bättre nu.
Förra året skrev jag:
"Jag förutspår för 2008 ett och annat äktenskap, en och annan bebbe, en och annan flytt, ett och annat nytt jobb."
Som jag dessutom själv kommenterade i det inlägget hade allt detta ägt rum redan i April. Mycket scary... hmmm... Eller en kanske inte allt för djärv förutsägelse...

Jag lovade också mig själv att jag skulle säga upp mig från mitt jobb. Detta gjorde jag med besked, sa upp mig på det gamla jobbet och fick ett nytt som jag sa upp mig från av bara farten. Detta kommer inte att bli mitt nyårslöfte för nästa år.

Vad som hänt i The Inner Circle i år:
Inte mindre än 4 nya bäbisar, som kan komma att bli 5.
5 bröllop, vilket är Fjomponen-rekord.
En mega-flytt-rokad
Ett par stycken resor till Sydafrika
En ny bil!

Jag förutspår för 2009 ett och annat äktenskap, en och annan bebbe, en och annan flytt, ett och annat nytt jobb...

Här ska det bli åka av.

Idag har jag gått en kurs för att bli körkortshandledare. Väldigt trevligt. Och vad mycket jag kommer lära mig om bilkörning som jag redan borde kunna...! Vad jag menar är att man vet ju hur man kör. Men man kanske inte kan berätta om hur man gör.

En ny utmaning i alla fall, det ska det verkligen bli. Hoppas min elev inte kommer avsluta bekantskapen när hon har sitt rosa kort i plånboken bara.... Jag ska vara lugn och pedagogisk.
Någon som kan rekommendera bra platser för övningskörning? Förr fanns ju parkeringsplatser på kvällarna, nu är ju alla såna stora affärer öppna halva natten så de är svårare att hitta...

Recept på nya traditioner.

Min man har skapat en ny jultradition. Denna tradition har mycket gemensamt med konceptet att det kommer ut en årgångsglögg.
Vi väljer att kalla vår tradition för julblobban.

Calle tar ett recept på kladdigt julgodis, i stil med chokladpralin. Blandar ihop alla ingredienserna. Tycker att massan blir lite lös, och vet därmed inte riktigt vad han ska göra med den. Prövar att kyla ner den ett tag i en plastlåda. Kommer på den dagen efter. Och någonstans där är årets julblobba färdig. Bara att ta fram en sked och hugga i.
Det är jättegott faktiskt.

Årets julblobba är faktiskt till och med godare än förra årets. Serveras som synes:

Principessa

Välkommen till världen lilla flicka!

Grattis Å och A till lyckad nedkomst av flickebarn... Bra jobbat!

Ett steg framåt, två tillbaka

Än har man alltså inte hört alls.

Jag har blivit mäkta upprörd över denna vedervärdiga så kallade studie som hrmm...kritiskt granskats... av dagensledare.se.

Ursäkta, skulle jag tycka det var sexigt med en man som diskar? För att han på det sättet visar att han tar hand om mig? För att det är essentiellt för min hälsa att det inte finns ett diskberg? För att jag är en kvinna? Och att jag då får ett spel av odiskade tallrikar?

" 'Jag tänder på min man när han hjälper mig med disken. Han vet att jag måste få diska innan jag ens kan tänka på sex och intimitet. Om han inte hade hjälpt mig med disken skulle jag tycka att det var oattraktivt', säger en kvinna som blivit intervjuad i studien."

Jag hoppas att hon fick vara anonym. Och att hon aldrig mer fick "hjälp" med att diska.

Jag rekommenderar

Burn after reading. Den var jättebra. Gå och se.

A river runs through it

Alltså Göteborg är grymt.
Jag gillar denna stan så jäkla mycket. Det är min stad. Jag tror att jag alltid vill bo här.

Somliga vänner (den som är oskyldig kan kasta första stenen, så jag kastar inte så mycket alls här) har börjat Hemnet-knarka på snorbilliga hus i världens ände. Jag är inte oäven, absolut inte. Kan absolut tänka mig att bo någon annanstans i detta vackra land. Ett tag. Helst nånstans norrut i så fall.

Men så finns Göteborg. Skulle vara som att dumpa en gammal vän. Liksom säga att du duger inte längre, du är så ful. Och Göteborg är kanske inte så jäkla snygg alltid, det har inte några vidsträckta snötäckta vidder, spegelblanka sjöar eller tjusigt Gamla Stan.
Vi har Gamlestan. Vi har Heden. Och vi har Göta Älv.

Vi har också nästan alltid ljusgrå himmel, horisontellt regn och vindbyar utöver denna värld. Men ett förhållande är sällan friktionsfritt. Och vad är en snygging egentligen, ett tomt vackert skal?

Nej jag tror inte jag kan lämnna dig mitt hjärta. We were meant to be.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Helgen har varit mysig. Har spenderat exakt ett dygn på Österlen med svärföräldrar i flyttagen. Det finns en anledning till varför man inte bör flytta för ofta kan man säga. Att vända upp och ner på hela sitt liv är ganska stort. Särskilt när man gör en sån rokad som de gör. Men det är väldigt coolt. Allt är möjligt, det är aldrig för sent för att bryta upp.

Jag har börjat bli lite fundersam kring livet själv. Man har ju förhoppningsvis lång tid kvar, vad ska man göra med all den där tiden? Man vill ju utnyttja det till max, men man har ju aldrig levt tidigare så man vet ju inte vad som är rätt.

Bry upp bryt upp, den nya dagen gryr.

"Picture it: Sicilly 1922..."

Jag har ju tidigare tagit upp ämnet om att jag lärt mig så mycket om mig själv på sistone. Jag har nu kommit en insikt närmre mig själv.

Det är ju jag som är "There was this one time, at band camp..."-tjejen.
Tänk på det, hur ofta börjar inte jag en mening med "Jag har en kompis som..." eller "En gång när jag var där..." eller "När jag var liten..."?
Aoch, vad jag håller på, ska berätta massa jäkla anekdoter hela tiden som på mitt appropå-det-tänk har jättemycket att göra med aktuellt samtalsämne.
Dom flesta tjejer brukar bli rädda för att bli som sin mamma. Jag har redan blivit min pappa.

Att glädja en 28 åring

Fredagkväll, trött och sliten i tråkiga kontorskläder. Frisyren har inte överlevt dagens gudsförgätna regnstormar. 28 år.
Vad kan göra en gladare än att få visa leg på systemet?

Ja, jo ok, en hel del, men ändå. Gjorde mig glad i alla fall.
Nä, nu blir jag för åksjuk. Trevlig helg!

Och kom inte tillbaka förrän du tänkt över vad du gjort!

På aftonbladet.se

Haha, det här är ju fantastiskt roligt! Man kan ju inte påstå att Kriminalvården inte har humor...
Sicket hot!

Främling, du döljer inget för mig.

Det finns ett yrke de flesta nog inte skulle vilja ha, av ganska uppenbara skäl. Det är tungt, slitsamt, monotont, ibland kanske lite äckligt.
Men tänk vad man får se.

Hotellstäderska.

En dörr står öppen till främmande människors absolut privata. Man är typ Doctor Phil.
Där går man och pillar mellan antidepressiva tabletter, "Självkänsla nu"-böcker, urdruckna spritflaskor,smutsiga kläder på golvet, konstiga krämer i badrummet, konstiga fläckar på lakanet. Och då får man ju en bild av en människa som den kanske inte visar för någon. Absolut inte någon främling.

Spännande.

Det finns bara en av mig och det är jag

Respekt. Individualismen måste få rum i äktenskapet. Det behövde man inte vara gift särskilt länge för att inse tydligen.


Från GP idag.

Hihi... fåntratt...
Med spänning följer jag annonserna i GP. Vem ska bli först med att med vacker studiobild annonsera ut "Jag har skiljt mig. Tack vänner och familj för att ni inte tagit min mans parti allt för mycket. Tack svärmor för den här tiden. Jag heter nu återigen Berglund"

"Nära döden"-upplevelse

Ja, för jag närmar mig i takt med att jag bockar av en och annan dödssynd på listan. Okej frosseri och lättja är ju två man knappt kan leva utan att begå. Vällust och girighet har man väl slunkit dit på. Men den jag plötsligt finner mig begå var den jag trodde minst på.
Men det var väl kanske dags.

Jag upplever mig inte som en missunnsam person. Tvärtom, jag gläds när det går bra för andra och blir ledsen för deras skull när det inte gör det. Jag är oftast ganska nöjd med det jag har, och önskar inte att jag hade allt vad andra har. Jag tänker inte att det vore bra för mig om det gick sämre för någon annan. Och jag är aldrig avundsjuk. Trodde jag.
Jag har precis insett att jag är avundsjuk. Vi behöver inte gå in närmre på vem eller vad. Men än dock. Jag är avundsjuk på riktigt. Det ser riktigt fult ut. Usch.

Men det kan väl vara skönt att höra? Även solen har alltså sina fläckar.... ;)

Rocky road

Jag känner att saker har varit lite jobbiga ett tag, men nu lossnar det, det märks. Det känns väldigt skönt. Sådant är väl livet, you live you learn. Ojsan, skymtas lite Alanis lågt påskruvat i bakgrunden till detta inlägget?
Framför allt lär man sig ganska mycket om sig själv som man inte visste under resans gång. Vad spännande jag är ibland. Jag kan överaska mig själv jättemycket.
Ofta byggs saker upp väldigt stora i huvudet. Men sedan, när de får komma ut i friska luften, krymper de som sockervadd i regnet.

All aboard? Full steam ahead!

I walk the line

Vi firar ettårig bröllopsdag i dag. Äktenskapets första 365 dagar har varit underbara! Jag är mycket nöjd med åtagandet och valet av partner.

Tack mitt hjärta för att du är du och för att du är min.

Yes, I'll admit that I'm a fool for you
Because you're mine, I walk the line

Det är lätt!

Babyblogg

Nu är vi barnvakter till en liten prins. Det är väldigt festligt. Han är glad och snäll hela tiden. En sån skulle alla ha.

Fast nu ska han sova och det är det krångligaste momentet som barnvakt. Vi får se om vi lyckas på första försöket.

Färjan

Är det verkligen sant? Är det på riktigt? Vem har skrivit denna sanslösa historia? Varför kan min man inte sluta titta på eländet?

Trivsel Torsten... Mitt hjärta brister.

Green green grass of books

För den trogne läsaren; vi hade städdag i föreningen i söndags. Jag tog på mig att klippa gräset för det är en härligt terapeutisk motionsform kan jag tycka (faktiskt!). Jag hann inte mycket mer än börja klippa förrän jag såg en plastpåse ligga på gräsmattan. När jag gick för att plocka upp den visar den sig innehålla två sprillans nya böcker med kvittot kvar i påsen. Böckerna är inköpta på bokmässan och kan således ha legat på mattan ett tag, men de är faktiskt i ganska fint skick. De tillhörde ingen av mina grannar så jag la helt enkelt beslag på dem. Den ena verkar ganska skoj, det är en lettisk novellsamling (på svenska), och ja, du kan ha gissat rätt nu; den är helt mossgrön på ryggen!
It was meant to be!

Don't worry!

Gött är det!
Inget ont som inte för något gott med sig... Puh...

Självaste HÖJDEN alltså

Här kommer ett fantastiskt erbjudande om att få svaret på livets stora frågor OCH en päronsplit på samma gång.
Observera att det HÖJDEN av slöseri det gäller, inte bara lite otänksamt slarv.
Att dom inte tagit upp det här i Lyxfällan ännu. Skulle vara riktigt gött och se nån riktig Slösa se metervis med färgfilm bara slitas ur sin kamera från 1987 av Charlie och han bara "Det här är nog det värsta jag har sett i det här programmet. Färgfilm, Monika! Hur kunde du?"

Detta har jag också funderat mycket på. Jättemycket.

Ha ha! Det är ju det jag säger. Alla älskar neurotiska människor. De är faktiskt lite festligare.

Femte bröllopet gillt!

Idag är det dags för årets femte bröllop för oss. Puh... Ska bli jätteroligt, precis som alla andra bröllop vi varit på!

Men jag minns det första bröllopet jag gick på innan den här bröllopsboomen. Då funderade jag i veckor på vad jag skulle ha på mig. Hade skaffat strumpbyxor långt innan dagen D, allt var färdigstrykt, smycken var bestämda, hade kollat upp vart kyrkan låg långt innan, visste vilken tid vigseln skulle börja.

Jag behöver nog en liten bröllopspaus. För att jobba upp ett litet pirr. Och inte känna mig lika bröllops-bekväm som Magdalena Ribbing.

Kan ni få ogifta människor som är kvar vara snälla och vänta till åtminstone mars nu?

I think it's a rainbow

Som den bibliotekarie jag i hjärtat är, så har jag äntligen lagt lite möda på att ordna vår boksamling. Tyvärr tog jag inte tillfället i akt och tog fram bibliotekarie-bibeln SAB-systemet utan freebasade med eget system. Det jag insett nu i efterhand är att vi har vissa luckor i boksamlingen där det tydligt framgår vad jag behöver införskaffa. Vi har alldeles för lite gröna böcker för att kunna göra en perfekt regnbåge av samlingen.

Plocka svamp.

I det vackra höstvädret har vi varit ute för att leta svamp. Men det är väldigt svårt. Hittar man någon så tar det ju hundra år att gå igenom svampboken för att kunna identifiera vilken sort det är. Och det sista man vill är ju att ha fel. Det kan ju sluta illa. Så vi siktade in oss på trattkantarell. Men trattkantarell ser ut som höstlöv. Och det finns ganska mycket höstlöv på marken just nu.
Vi hittade cirka 7 stycken taniga trattkantareller. Men ändå känns det som något jag gärna skulle göra varje söndag.

I feel pretty

Jag är jättefin i håret! Det känns tragiskt nog ovant. Men det ska det bli ändring på nu.
Det var en lyxig upplevelse som jag gärna gör igen. Nu ska håret växa ut, så jag får
se till att hålla det fräscht.
Jag är snygg och fluffig. Ska nog köpa mig en plattång och bli riktigt brudig. Men jag kommer nog inte bli lika proffsig och snitsig på handen med den som min frisör.
Jag är också lite torr i halsen och hes. Det är verkligen en ego-upplevelse att gå till frisören. Som ett psykologbesök där man öppnar upp sig helt. Tur att jag redan känner henne lite, annars hade jag nog haft lite ångest.

Frisören

Imorgon händer något spännande. Jag ska till frisören. Det har nu gått dryga sex år sedan sist, så ni kan ju förstå just hur spännande det är.

Men det kan å andra sidan verkligen inte bli värre, så det är inte mycket att vara nervös över. Jag tror dessutom att jag lägger mina testar i goda händer. Eller, jag är snarare övertygad. Får se hur det blir, har ingen aning om hur jag vill ha det, men är lite sugen på att ha längre hår, så det får bli något som passar att växa ut.

Jag återkommer.

Sunshine

Åh, nu har vi fått vår fina solgula dator som ett paket på posten. Den är som ett oskrivet blad. Ett gult blad.

Sound of musical

Åh imorgon ska det bli roligt att ikläda sig en musikalfigur på ett härligt 30-års kalas. Kändes inte så svårt att välja kan man säga. Ni kan ju själva gissa. Men det är inte en så präktig figur så ni kan stryka Julie Andrews (även om Mary Poppins var mitt första val, men det gick bort pga lite för hård konkurrens) och Olivia Newton John. Min make kommer matcha mig perfekt i rollen som min själsfrände.

Åh vad roligt! Hoppas vi får höra mycket skojig musik, som ex. Sixteen, going on seventeen, Chim chimeree, och kanske Tomorrow.

I love ya tomorrow!

Mys mys mys.

Jag har tappat tråden. Kommer inte på något att blogga om längre. Måste skärpa mig så jag inte förlorar alla mina läsare.

Har varit på bröllop igen. Det var skoj! Kul att testa på att vara toastmaster. Men det var ganska tufft. Puh... All respekt till er som inspirerat på denna front. Kul att så många väljer att fira kärlek med dunder och brak. I like.



Jag fortsätter med att ha mycket längtan efter höstmys denna hösten. Men har hamnat lite i en svacka... Tror jag repar mig snart. Har så många fina människor runt mig. Jag har ju egentligen allt. Det blir bra.

Nu ska vi sätta på ännu ett avsnitt av Murder in Midsummer. Och myyyysa.

Ännu mer vuxenpoäng!

Jaha! Då var bilen på verkstaden!

Börjar få höstkänslor?

Känns det lite skönt att det blir lite murrigt? Jag vet inte, vill kanske inte riktigt erkänna det för mig själv.
Tyckte vi fick några sköna sommardagar, inte massa, inte långa och lata. Men några. Jag har fått salta bad. Räcker det till nästa år? Jag vet inte. Men ändå nu när man känner den där skillnaden i vinden så blir det ändå lite mysigt. Det blir en mysig höst tror jag. Det är så mycket att se framemot.

Bilägare

Vi har en bil!
Bidrar såklart på vuxenpoängen, men det gör inget. Det är det värt. Alltså, man måste tänka på miljön, så vi har ju köpt miljöbil. Jag inser att det inte direkt förbättrar miljön att köra miljöbilen, men det är inte lika illa ialla fall. Och så ska vi inte köra den till jobbet varje dag.
Vi har en bil!

Nu ska vi åka och storhandla!

Sydafrika!

Precis hemkommen från Sydafrika. En sån där resa man inte gör så ofta. Lite av ett livs resa. Jag är en lyckligt lottad människa.

Redan första dagen i Kapstaden förstod man vart det skulle barka hän. Allt var underbart. Det är människorna som är grejen. Wow. Sicket folk, sicka människor. Vart man går vill folk prata, verkligen prata. Och de vill hjälpa och de vill veta vart kommer vi ifrån, varför är vi i Sydafrika, vad tycker vi om landet, hur är det i Sverige?
Hela Kap-udden är nästan bara berg. Vart man än vänder sig så tronar enorma berg upp sig som en ständigt närvarande kuliss. Atlanten är ju också lite av en drama queen och ligger inte still en sekund. Kall som Isdrottningen i Narnia också.

För att sammanfatta: struts, vin, valar, berg, kåkstäder, människor, öppenhet, historia, kamp, förnöjsamhet, iskalla golv, vänstertrafik, kärlek.

Åk dit.

Once in a lifetime?

Oavsett vad man tycker om olika saker (dvs. om det är en bra idé med OS i Kina). Och olika stort intresse för sport. Det måste vara ganska coolt att springa in på OS-invigningen med OS-facklan. Det är nog en sån grej. En sån grej jag tänker mig hade varit roligt att ha gjort i livet.

Tänk lite längre nu...

Först vill jag understryka att jag inte har någon åsikt om huruvida "Tyskan" är skyldig till barnmorden i Arboga eller inte. Det är upp till domstolen att avgöra.
Men om det var jag som satt på den åtalades bänk och om jag var oskyldig så hade jag gjort allt som stod i min makt för att övertyga alla inblandade att jag inte vore kapabel till något sånt. Jag hade inte svarat "Tänker jag inte svara på, varför vill du veta det?" på var och varannan fråga. Jag hade svarat på vilken korkad fråga som helst om det hade hjälp till att rentvå mig.
Inser hon inte allvaret?

Bla bla bla...

Jag har funnit det njutningsfullt att lyssna på sommarpratarna på podradion när jag sitter och lägger upp flygplan på jobbet. Det vore jädrigt schysst att ha sitt eget program en dag. Alltså inte så att jag har så mycket att säga, men grymt att äntligen alla ens favoritlåtar spelas på radion. I följd!

Vissa av sommarpratarna är lite torra, trista skulle man kunna säga. Antonia Ax:son Johnsson bådade gott, men jag varade inte hela programmet, det blev för torrt. Och jäkla massa dravel om hur framgångrika hennes fantastiska barn blivit. Samma sak med Björn Ulveus, kunde varit riktigt bra, blev lite småsegt.
En fellow-recenscent av sommarpratarna har idag toksågat Måns Zelmerlöv längs med fotknölarna så honom kommer jag inte ens ge mig på.

Men två som kan rekommenderas hittills: Tina Nordström (faktiskt jätteknäpp, ja i ett ett helylle skånskt trospaket) och Pia Johansson (en annan komikers uppväxt).

Oförglömligast någonsin måste vara Anita Ekberg som för några år sedan på bredaste skånska berättade om när hon på femtiotalet vann Fröken Sverige-titeln och stack sig över hela armarna på rosenbuketten. Den skulle man vilja höra igen.

En liten sommar-pausfågel

Jag önskar jag kunde säga att bristen på inlägg här beror på att jag har semester. Men den har ju inte börjat ännu. Om en vecka bär det dock av till Sydafrika. Gött!

Jag är lycklig som fått bada så mycket denna sommaren i alla fall. Det är underbart. Synd att transit mellan torr och blöt ska vara så vidrig bara. Men det är nog för att man än mer ska njuta av sitt bad, det var ju en liten utmaning att få ta del av den.

Jäjä... har inget mer att tillägga faktiskt.

Kvar i stan

När jag var liten fanns det alltid på sommaren i KP massa artiklar om och tips till de barn som var "kvar i stan". Det verkade lite småhäftigt tyckte jag, när jag drömde mig bort från min rosaskimrande sommarställe-vid-havet uppväxt. Man uppskattade ju sällan det man hade och jag fantiserade till och med om hur det skulle vara att ha skilda föräldrar. Det hade ju liksom varit lite dramatiskt. Och mitt liv var tämligen fattigt på drama. Men självklart hoppades jag ju inte på det. Vill bara klargöra det.

Att vara "kvar i stan" var för mig lite förknippat med att gå igenom folktomma gränder, leka på ödsliga lekplatser och vara ensam. Lite synd om en. Men nu är jag vuxen och det finns inte en sån här vägledning och tips på sysselsättning. Fast det är fortfarande jäkligt synd om en.
Man blir ju bara bitter. Bitter av att åka spårvagn med svettiga turister. Att hamna bakom en skock barnfamiljer som bara lullar runt i fasansfull semesterlunk när man själv ska till jobbet. Vart ska dom? Liseberg? Universeum? Vart som helst, bara det går jättelångsamt och barnen får synas och höras så mycket som möjligt, de har ju sommarlov.
Men jag då. Jag är kvar i stan. Det är inte alls spännande. Det är deprimerande. Damn you KP! Varför fick ni allt att verka så jäkla grymt!!!

Livskvalitet.

Få saker är så goda och uppfyllande som att äta hallon direkt från grenen. Mmmm...

Kan man inte lita på något längre?

Rainbow alltså. It was bound to happen. Den har ju funnits alltid.

Sveriges befolkning 49/51

Jag har för mig att jag i något program på SVT, det är ett par år sedan, hört att deras mål är att könsfördelningen mellan de som uttalar sig i nyheternas inslag skall vara minst 60/40 åt endera kön. Det låter som ett vettigt mål, och borde inte alls vara svårt att nå upp till.

I samma program hade de analyserat två olika lokala nyhetsprogram, det var de två nordligaste, Nordnytt och Västerbottensnytt. Det ena var bäst i Sverige på könsfördelningen, och det andra var sämst. Lite lustigt då de var väldigt lika i befolkningsfördelning och annat, gällande jobb och utbildning och så.
Den sämsta ursäktade sig med att det ofta inte fanns en kvinna att intervjua. Den bästa sa att de alltid började fråga om någon av kvinnorna som berördes i inslaget (ex. anställd på ett företag, repr. för en kommun, vittne till något osv.) ville ställa upp. De pushade också och förklarade varför det var så viktigt att det var just en kvinna. De hade alltså arbetat väldigt aktivt, och den sämsta hade bara ursäkter om att det fanns så få kvinnor där uppe.
Det var ett spännande ämne tycker jag och ju mer man tänker på det så mårker man hur det ofta är en ganska konstig föredelning med oftast män som blir intervjuade.

Saken blev extra intressant när jag tittade på Rapport ikväll och jag lovar, fördelningen kan inte varit bättre än 20/80. Alltså det var bara kvinnor som uttalade sig i nästan alla inslag. Minns bara en man, han jobbade på en brödfabrik. Det är bara intressant att tänka på sånt ibland.

Semestertider

Två dagars powersemester visade sig göra himla gott för kropp och själ. Lite sol och salta bad. Lite promenerande i uppvaknande fiskeläge. Lite långa sovmornar. Lite gött helt enkelt.
Känns som flera veckor. Detta måste jag göra oftare.

Jag är ju en som stundtals använder detta forum till lite (ibland obefogat, kan tyckas) klagande. Det ska jag inte göra nu. Men lite ska jag beröra ett lyxproblem jag har och det är att jag har så himla mycket skoj inplanerat på semestern jämt att jag inte får tid till att skippa klockan och bara sitta och läsa i trädgården. Stackars mig.
Stackars mig som ska till Sydafrika under båda min endaste semesterveckor.Usch. Livet är så orättvist.

Ibland är det så

Det är juli. Det är fredagkväll. Jag är 27 år gammal. Jag är på Amy Diamond konsert med mina föräldrar.

Bröllopsfeber.

Då har man varit på bröllop igen! Så skoj det är! Två veckor i rad, det blir man lite sliten av. Men det är en väldigt rolig anledning att bli sliten.
Men det är så fint att så många vill fira kärlek helt öppet. Det är ganska osvenskt alltihop faktiskt. ofta sägs ju saker på bröllop som man ofta inte säger till varandra i vardagslag. Och som framför allt våra tidigare generationer inte pratar öppet om. Det är som sagt väldigt skoj.
Två bröllop och en bäbis emellan. Life is good!

Född den andre Juli!

Välkommen till världen lille prins och grattis till Li'l Mama och Big Papa!

Glad midsommar!

Nu drar vi till landet och firar!
Äntligen midsommar igen. Det är gött!

Ledig hela helgen... som alltid!

Det går!

Mitt första inlägg från mobilen! Coolt va...? Tyvärr kan jag ännu inte göra det utan gubbpinnen...

Nostalgi

Idag har jag gjort något väldigt ovanligt. Något jag inte gjort på länge...

Jag har köpt CD-skivor! Två stycken. Det känns lite omodernt. Men också lite lyxigt.
Nu ska jag bara ladda ner dom på min I-pod så jag kan lyssna på dem.

Big Sister

Kanske är det lite dumt att avslöja att jag håller lite koll på mina läsare, men det kanske heller inte kommer som en så stor överraskning. Alla gör det ju!

Hur som helst kan det kanske vara kul, även för andra att få veta lite hur folk hittar till denna bloggen. Vad de googlar på alltså.

En personlig favorit: "ida lysekil party photo" Den triggar fantasin lite grann, undrar vad det kan tänkas vara för roliga partybilder på denna Ida på besök i Lysekil...? Skoj...
"pandoras ask möhippa frågor" känns lite långsökt. Man måste inte automatiskt öppna Pandoras ask för att kunna slänga ihop en möhippa. Men okej, jag ser kopplingen, lika bra att sikta högt.
"dollys läppar" hi hi...
"man ska inte klaga fem minuter till" ??? va?

Annars är det lite olika saker som är i absoluta toppen gällande antalet av människor som söker på ungefär samma söksträng: typ "muminmuggar motiv" eller "tips för/vid/mot baksmälla". Källarfamiljen i olika konstellationer och 3 träffar på "nikita fouganthine"

En sak man tydligt kan läsa ut är att det är en tämligen oskyldig blogg jag skriver...

Fotbollsfruar

Fotbollsfruar kan vara det mest omorderna som existerar i dagens samhälle.
Att bli känd för vad sin kille gör känns väldigt sekelskiftes. Direktörskan, Majorskan, Friherrinnan... Högerytterskan? Ja just det, vi har ju även Doktor Philskan.
Det lustiga med dagens friherrinnor är att de tittar på när deras partner utövar sitt yrket. På gamla tider hade de ju åtminstone någon typ av egen sysselsättning, mestadels rörande välgörenhet.
Förvisso hade de i många fall lite känsliga nerver kan man föreställa sig. Har ju läst en del om luktsalt och sådär... Men det är väl inte så konstigt att dagens Fotbollsfruar inte har samma problem. Det är inte så väldigt anspännande att spendera dagarna påtittandes makens yrkesutövning, alternativt besöka manikyristen. Eventuellt kan ett intresse för klädesdesign uppmärksammas och göra Fotbollsfrun ännu kändare.

Misslyckas maken med sin karriär är det tyvärr ganska kört för fotbollsfrugan och man kan glömma vidare uppmärksamhet... Vad är nästa steg då? För friherrinnan var nog detta lika med social undergång. Vad som händer idag är svårt att säga, de förlorar ju som sagt all uppmärksamhet och ingen rapporterar vad tjejen på läktaren hittar på när maken inte spelar längre. Men kul att du var där! Verkligen!

Heliga helg

För någon som aldrig har jobbat helg är det nog svårt att förstå hur otroligt det känns att ha varje helg ledig för en all överskådlig framtid! Det är som att bli utsläppt ur ett fängelse. Det känns verkligen som en vikt har lättat från allmanackan och jag tror att min man i framtiden kommer ha en lite mindre stressad fru. Nu är det ju faktiskt helt ok att inte göra ett skit en lördag, för det kommer en till, om bara 7 dagar som man kan göra något roligare på.
Idag är det lördag ex. och jag har fortfarande inte riktigt en aning om vad denna dagen skall sluta. Lunchat med en vän. Har varit ute en stund men det var för varmt. Skönare att städa hela lägenheten...

Kod status: Kitchen update//: Örnen har landat.

Köket är klarttt!

Och det är som en sagoprinsessa på bal, skinande vacker och lite rosa, praktiskt men ändå lite glammig.
Vi är så nöjda! Vi har diskmaskin! Vi har en jättelång bänk som man kan hacka på. Man kan brygga kaffe och vispa grädde på en gång. Kvällarna är långa och det känns helt gudomligt att få titta lite på TV.

Jag ska skicka in lite bilder på det snart!

Hoppas också mina vänner fortfarande finns kvar... Vet att denna våren varit lite associal, men jag hoppas verkligen bli lite bättre på att vara en bra vän! Har blivit lite mycket med kök och två jobbyten och möhippeplaneringar och bostadsrättsföreningen och så... Ni vet vart jag finns! Kom gärna förbi så jag får flasha vårt kök!

What's up with that?

Varför kan man inte sälja mobiler med färdigladdade batterier? Ska det vara så svårt 2008? Att få en mobil man bara kan stoppa in sim-kortet i och använda?

Istället får man uthärda ett antiklimax ultimata när man liksom bara kan titta på den, men inte göra något alls med den.
Och har man varit så dum att stoppa i sitt simkort är man dessutom helt onåbar. Lite ironiskt, att köpa en mobil och sedan bli helt onbar.
Okej, jag vet, herre gud, det rör sig om typ 10 timmar, men ändå...
Och detta ska komma från mig som påstår att jag önskar att mobilen aldrig uppfunnits...

Stämpla in igen!

Så imorgon är man ny på jobbet igen!

Har tokrenoverat kök en vecka nu under ledigheten så det känns väldigt bra att sätta sig på ett kontor i detta fina vädret. Men det är nog lika bra, förra året vid denna tiden gnällde jag jättemycket när vädret var tokfint. Så ett luftkonditionerat kontor låter fantastiskt!

Ska bli skoj i alla fall!

Money money money

Det är säkert jättedumt och osmakligt att kommentera sin ekonomi på sin blogg men just nu är den liksom så spännande.

Det känns som om min ekonomi just nu är som ett monopolspel där man tar chanskort på chanskort och alltid lyckas pricka in Korsordstävlingen och Födelsedagen och dom där.
Den ena lilla inkomsten efter den andra har lyckats trilla in samtidigt. Gudarna ska veta att det inte är de saftiga lönespecarna som bidrar till den glada plånkan.

Och dessutom: Prisa Gud, snart kommer skatteåterbäringen!



Observera att jag flyttade härifrån i början av 2005...

Baksmälla, A-kursen

Nu ska jag delge mina bästa tips mot baksmälla.
Jag vet, du vill ha pizza, men det leder ingenvart. Ingenvart I tell you!

Detta funkar bäst enligt mig:

1) Massa frukt. Det är fräscht, vitaminrikt och fyllt av vätska. Allt man behöver för att må bättre.
2) Kalldusch. Låter inte skönt, kanske hade varmt bad varit mysigare, men fel fel fel. Det är en kalldusch som svalkar av och får blodet att rusa i hela kroppen. Som att bli en ny människa.
3) Riktiga måltider. Alltså riktig frukost luch och middag. Det är för att man äter en halv pizza till frukost som hela dagen är förstörd sen. Magen hade inte gillat det i vanliga fall, känns som en dum idé att mucka ännu mer med den i denna prekära situation.
4) Dricka mycket. Personligen gillar jag kolsyrat vatten eller juice. Vanligt vatten kan ibland smaka äckligt när man befinner sig i detta tillstånd. Läsk går också mycket bra, men i måttliga mängder.

Nu ska jag gå och ta en kalldsch...

Separationsångestflickan får mycket övning

Stämplat ut för sista gången igen!

Men det var så fint, igen!
Det finns väldigt många fina människor!
Så sitter jag här med rester av tårta och massa fina blommor. Och så är jag glad och känner mig varm, senaste veckan har varit så trevlig; slutat två jobb och snart börjar allt på riktigt!

Emma has left the buildning, igen!

Extremt tänkvärt

Det kanske är fånigt. Men det är lite lustigt att snow och now inte rimmar.
Men vad fasen: row rimmar på snow...

Varning

Jag vill höja ett varningens finger och göra alla jag känner uppmärksamma på att en bostadrättförening kan dränera en själsligen. Jag har sett det hända.

Nu har jag stämplat ut!

För sista gången!

Då blev jag plötsligt lite tårögd...

Sista dagen blev liksom lite vemodig efter sju år. Det är ju alltid det där med människorna som man skiljs ifrån. Eller saker och situationer som man aldrig kan vara med om igen. Jag är ju en person med svår separationsångest och i övrigt ganska sentimental. Usch.
Och på fredag är det dags igen. Fast det blir på ett annat sätt, där har jag ju inte varit så länge.

Personalrabatten drogs in med omedelbar verkan också, det var väl lite taskigt!

Emma has left the building!

Skräckpappan och Källarfamiljen

Jag måste säga, jag får kalla kårar av uttrycket Källarmamman och Källarfamiljen.

Hon har ett namn, ett namn hon inte själv valt att kabla ut världen över. Det är redan förknippat med fasansulla accosiationer. Men att bli reducerad till det utrymme man hållits fånge i 24 år är rent förnedrande tycker jag.

Det är på det hela taget bara ren och skär tragedi det här.

Liv i farten

Iväg på grillparty!

Det är verkligen lustigt vad vi nordbor kryper ur våra hålor när solen piper fram.
Jag har inte tid att renovera!!!

Men det är å andra sidan bra att folk vill hitta på grejer, vi har ju ändå ingen möjlighet att äta här hemma. Bästa bantningsknepet någonsin: att inte ha ett kök.

Ett jäkla ofog

Ja hur går det för oss med köket egentligen...?

Jo det gick ganska bra, men jag har fog för att säga att sedan gick det lite dåligt sedan gick det bra igen.
Först kaklade far och son, vilket blev, ja helt perfekt faktiskt!
Sedan skulle det fogas. Vilket herrn och frun i ren panik tyckte blev väldigt fult (obs inte allt, bara det som fogade samman den lyxiga marmormosaiken). Frun blev jättebesviken kan man säga. Det som skulle vara rosa blev liksom teracottafult. Samtidigt blev det väldigt grått för vi gick på säljarens råd som sa grå fog, fast både herrn och frun tyst för sig själva tänkte att vitt skulle vara snyggare. Även herrn var besviken och även handelskraftig.

I denna panik som den fula fogen utlöste bestämde sig paret för en manuellt framkallad foglossning. Det tog bara några timmar att hacka loss den gråa fogen mellan de ca 2 kvadratcentimeter stora marmorstenarna. Och lagom tills man knackat bort nästan allt såg man hur fogen liksom ljusnade när den torkade. Man skulle, inte helt obefogat, kunna kalla det nästan vitt.

Tja. Det är bara att bita i det sura äpplet. Nu har ny vit fog ändock smetats över de vackra små sockerbitarna och herrn och frun har fog för sin nöjda känsla.

Kosläpp!

Oj det var mysigt!

Vi var ute i Kåhög och kollade på den stora händelsen när korna får springa ut på grönbete igen. Varför har vi inte gjort det här tidigare?
Det var inte riktigt så crazy som jag fått intrycket av innan. Men det var ändå väldigt mysigt. Korna sprang och stångades och buffades lite med varandra. Ett och annat glädjeskutt och vår-råm undsläpptes också.
Bland det bästa med dagen var ju också att få pic-nica på en bondgård i helt fantastiskt sommarväder, det är ju svårt att slå.

Life is good!

Att lägga ner sin själ i något.

Jag känner att jag måste dela med mig av den här till så många som möjligt.
Kärlek.

Valborgsmässoeld

Bankande på dörren klockan 5 imorse. Någon skrek orden som kan vara det sista man vill höra från andra sidan dörren: UT! Det brinner! UT!

Första reaktionen var att det inte kan stämma, men efter en förvirrad rusning genom lägenheten kändes röklukten. Då flyger massa skumma tankar genom huvudet kan jag säga.
Det blev som i punktform. Nummer ett, vad göra? Nummer två; ta sig ut, det är absolut viktigast. Nummer tre; värdesaker, ta med eller ej? Nummer fyra: Mystiskt resonemang med mig själv om att jag och min man omöjligen kan visa oss nere på gården iförda matchande his and her morgonrockar med Newlyweds inbroderat på ryggen. Nummer fem: väska med pengar och mobil, det måste man ju få ta med, bilnyckel till lånebilen åker med.
Sedan ett paniskt kontemplerande med lika yrvakna grannar som är lika chockade som jag. Är detta verkligen sant? Banka på alla dörrar där ingen ännu visat livstecken ifrån.
Sedan är man ute på gården.
Där står yrvakna grannar från de andra trappuppgångarna och man inser vem av oss som har bott i lägenheten med ursprungbranden. På ena trappen sitter den långa mannen som blivit helt kolsvart. Han är oigenkännlig. Helt och hållet kolsvart.

Allt går väldigt fort. Brandkåren kommer och släcker, elden har inte spridit sig. Ambulansen tar den kolsvarta mannen med sig. Över hela hans lägenhet och trappen ligger ett fint lager svart sot. Och så stinker det korv.

Nu, bara några timmar senare så inser jag att jag är väldigt chockad. Men allt har ju gått bra, vi har fått gå tillbaka till vår lägenhet och det luktar inte ens rök här. Det finaste med det hela är att jag är så stolt över hur vi grannar tillsammans gjorde allt för att se till att alla skulle klara sig helskinnade.

På rätt plats vid exakt rätt tillfälle

Jag tänker mycket på han eller hon som tog det sista fotot på Engla. Och sedan på den röda Saaben.
Undrar hur det känns att ha varit den som tog fotografierna som fällde en dubbelmördare. Utan bilderna hade förmodligen inte detta brott varit nära att lösas.
Det måste ju kännas hur läskigt som helst och samtidigt måste man vara så himla glad att man var där, att man hade sin kamera på sig, och använde den!

Jag får kalla kårar.

Kök!

Kakel är beställt, färg är införskaffad, planer är planerade. Vi är återigen igång med att renovera kök. På andra sidan väggen ligger vårt drömkök (obs! låg, det är vitmålat nu...). Men vi är igång. Det ska bli fint och väldigt användbart. Har satt ett slutdatum, en deadline om man vill.
Det kommer bli så fint!

Silence is golden.

Vi hade en vacker upplevelse häromdagen, min man och jag.

Vi gick Vegagatan fram och framför oss gick ett gäng på ca. 10, vad som såg ut som, ungdomsligister på ca. 14, 15 år. Det såg ut som om de var up to no good helt enkelt.
Men så såg vi att bland dem fanns två vuxna, så man förstod att det var kanske någon typ av ordnad verksamhet.
De var som ynglingar är mest. Slog på varandra, petade på varandra, skrattade åt varandra.
Men. Det var något som inte var som det brukar.
Det var alldeles tyst. I och med att vi gick snabbare än pojkarna befann vi oss helt plötsligt mitt ibland dem. Och det var alldeles tyst. De kommunicerade utav glatta livet, men vi, vi hörde ingenting. Man kunde känna hur orden flödade över våra huvuden men vi kunde inte deras språk. De skojade och retades på teckenspråk. Allt var som vanligt fast vi kunde inte deras språk. Så vi gick ibland dem men ändå helt utanför... Det var nog första gången i Sverige för oss. Undrar om de har känt så någon gång...

Det var en ganska fin upplevelse faktiskt.

Jag håller vad jag lovar!

Idag har varit en mycket stor dag!

Efter exakt 7 år på Åhléns har jag sagt upp mig! Jag är fri! Inga mer hängslen och livrem. Jag sa ju att jag skulle!

Ja, och så har jag fått ett nytt grymt jobb också förresten!
Plötsligt händer det.

Whyyyyyyyy!!!!!

Ånej.
Det var skoj. Idag är det mindre skoj.

Äntligen!

Det är väldigt sällan man festar loss nuförtiden...! Men så spricker våren ut och bums pockar det på!
Party!

Nigella Outlawson

Usch. Visa Nigella på TV när klockan inte ens är åtta! Det borde endast visas på dyra kanaler efter tolvslaget. Matporr tror jag genren Nigella verkar i kallas. Antingen det eller bulimi-instruktionsprogram. Jag tror man blir tjock av att bara titta på hennes matlagningsprogram där allt fritteras och steks och serveras med majonäs. Och hennes tvångsmässiga behov av att äta mitt i natten, det gör mig nervös. Och vad hände då med ett glas varm mjölk? Fritterad snickers med baconinlindad majonäs mättar lagom.

Detta är den nya rebellen: Laga svullomat samtidigt som Du är vad du äter går på grannkanalen.

Taskig attityd

Jag funderar mycket på en sak som jag märker är återkommande i livet. Även om jag själv tycker att jag är en livsnjutare som trivs med livet finns det alltsom oftast en tendens att fokusera på det som inte går så bra eller är så bra i livet. Denna inställning är inte så skoj, men den är nästan inprogrammerad. Precis som att man vet att man tar i hand med högerhanden vet man att man ska säga att vissa saker är lite dåliga. Alltså, inte ljuga om att saker är dåliga men att framhäva dem. Man är trött, stressad, dras med förkylning, pank osv.
Detta gäller såklart inte bara gentemot andra, utan jag gör detta mot mig själv när jag är ensam. Sitter och tänker på allt som är dåligt eller som jag misslyckats med osv. Varför sitter jag inte bara och love-bombar på med allt som är bra, och njuter av att tänka mycket på dom? Det hade ju varit en lite roligare sysselsättning som kanske hade varit lite mer energigivande och inte så ångestgivande som nuvarande strategi är...
Shit, tänk att jag får bo här i denna lägenheten, i Göteborg, den bästa staden i Sverige! Med denna fantastiska mannen! Och äta så jädra goa grejer. Och tänk att jag vann en tavla på konstföreningen!
Och störst av allt: tänk att jag nästan helt och hållet genomgått en magisterutbildning.

Trött!

Att vakna mitt i natten av att någon spelar Zara Leander-musik (eller liknande) på hög volym har visat sig vara värre än ett dito eurotechnouppvaknande. Innan man vaknar har man redan störts nämvärt visar det sig, Zara har på något mystiskt vis vävts in bland drömmarna. Det var ett ohyggligt obehagligt uppvaknande där jag inte visste vad som var verklighet och vad som var dröm. Det var någonting om Tyskland, och om mitt nya jobb. Jag hörde röster som vetenskapligt studerade texten till musiken. De satte poäng. Eller?

Stuga på landet. öppna landskap. En stund för sig själv.
Det är något med att bo i lägenhet som ibland bara känns skit.

Påsken- i ett äggskal

Antar att ni är nyfnikna på hur det vackra äggfatet tedde sig i sitt esse? In it's prime.




Lysekil var också så vackert det kan vara, fast påskefyren var bra tanig alltså. Men okej, det är ett tappert försök. Men pappa var besviken, förmodligen har inget blod spullits för att resa denna lilla brasa.



Lite mämmie hör påsken till och det var smaskigt.




Guitar hero? Nja, snarare gittar-mongo...

Jag hjärta snö!

Ymnigt snö(o)väder är som en fylla, från början till det bittra slutet.

Man kan längta efter det. O ja.

När sedan snövädret börjat så myser man, man vill bara att det ska fortsätta. Njuter gör man av de härliga uppfriskande flingorna. Det är roligt så länge det varar och man vill ju att det ska fortsätta så, för man vet ju. Man vet ju att när det slutat snöa kommer slasket vilket man med nästan ingen fantasi alls förstår är som en enda jävlig baksmälla. Morkis, när den är som värst.

Öster med rester?

Då var glada påsken äntligen här! Sicka härliga fyra dagar det ska bli! Mitt älskade Lysekil skall befolkas av mig och de närmsta mina. Ägg och kalas och den finaste brickan i världen som min man äntligen lät mig köpa efter påsk förra året, på reapris! Fylld med ägg, blott en gång om år.



Glad påsk!

Den kom!

Är det alltså bara jag som tyckte det var fantastiskt med dagens snöväder? Jag har längtat och längat efter lite snö. Och det var inte lite heller. Inget fjösigt pulver eller så.
Tyst och vitt.

Oh, Joy!

Ibland lyser solen på ens arma plyte! Iittala saved my life. När man ibland tvekar och tappar tron och fattningen, då finns vackra ting att vila ögonen på.
Alla sköna ting kommer från Finland. Nya motiv på muminmuggar och samlingen är så stor så den baxnar. Två nya muggar skådade mitt vänstra öga idag, och raskt var man 300 kronor fattigare! (En annan skönhet ur sortimentet: svart Aalto vas!)
Kaffet smakar lite godare i en cerise mugg med en drömsk Mymlans dotter på, så enkelt är det...

Gå. Lägg. Dig. Nu.

Äh, lägg dig nu! Och sitt inte här och tänk på det som varit...Det blir inte någon vinst i Europa, men det är ok... Synd bara. Charlotte gav inte hundra men vann ändå. Vissa andra gav hundra men det räckte inte för att Sverige skulle rösta korrekt enligt standard-formuläret; sång/framträdande/klädsel/Europafaktor/scen/tonartshöjning.

Kommer ju jobba söndagar i all framtid så jag ska inte sitta här med alltför mycket vin i blodomloppet och googla på allt...

Rats!

Tar det alltså inte mer än 3 dagar för att bli kontorsråtta? Shit... Det var inte riktigt vad jag tänkte mig. Att det var så smärtsamt att sitta på en ergonomisk stol? Jag hade bara själva fantastiska möjligheten att få sitta ner- på arbetstid- för ögonen. Jag kan inte ens sova på nätterna för att kroppen inte är trött. Ja nu ska jag inte klaga. Jag lär mig äntligen något nytt!

En annan sak jag tänker lite på är att det är så synd om Carola nu.
Nämen... Vänta nu... är det det? Nä just det. Man kan inte tycka synd om en av deltagarna i en tävling där det finns ganska många förlorare, varav de flesta inte ens tog sig till semifinal. Speciellt inte-synd är det om Carola för att hon har vunnit tävlingen TRE gånger tidigare.
Jag har en ny karriär åt dig Carola:
Bli kontorsråtta vettja! Det går jättefort!

Första steget är erkännande.

Klura på denna lilla gåta som presenterades för mig i fredags.

En kvinna bevistar sin egen mors begravning. På begravningen möter hon en man. Hon blir alldeles betagen. Hon vet inte vem han är, hur han kände modern, och hon hon får varken reda på hans namn eller nummer.
Två veckor senare dödar hon sin egen syster. Varför?

Man kan ha haft sina misstankar. Med ett enkelt test var det bekräftat. Jag är psykopat.

Even Steven

Då har jag gjort första dagen på nya jobbet! Det var väldigt smärtfritt! Väldigt snälla arbetskamrater, hjälpsamma och välkomnande. Chefen bjöd på lunch, så där löstes ju hela den problematiken. Dock är det på grund av en klimatanläggningsrenovering ohyggligt varmt och syrefritt. Alla som känner mig vet att detta är lite av ett bekymmer. Särskilt som jag var sen (till första dagen på nytt jobb!) och hade stressat ganska mycket.
Äntligen får jag lära mig något nytt! Saker och ting har en förmåga att lösa sig. Ibland är det inte bra, då blir det bättre sen. Ibland är det bra, då kan det också bli lite sämre.

Wikipedia är lite av en husgud i vårt hushåll. Här får man redan på faktiskt allt man vill veta. Och så är det så fint med hela den här kollektivtanken, att man ska dela med sig av den kunskap man har. Som en enorm webb-baserad studiecirkel. Det är nära nog en religiös upplevelse ibland när man ser hur någon plitat ner en hur lång och detaljerad historia som helst om ett så kallat smalt ämne.
Men så idag upptäckte jag en ny fantastisk feature på en redan fantastiskt sida: spoilervarning. Obeservera denna varningstext innan redogörelsen för filmen kommer. Jag tror att snällhet är väldigt 2008!

PS.

Ja just det, jag har förstått att det fanns de som trodde att mina hemliga nyårslöften antydde att jag skulle sluta blogga. Så är som synes inte fallet. Är lite trög bara, och har lite trappat tråden kanske. Hoppas själv på lite högre frekvens!

Spänningen stiger!

Ibland är jag ett webb-geni! Ibland lite trög, lite krånglig, men min man vill ändå lägga till ödmjuk här.
Men det är rätt kul att sitta och html-koda lite grann, även om det är inom bloggers trygga ramar... Men lite lär man sig nog ändå.... Jag rekomenderar hur som helst alla att testa. Både att skriva och att testa att koda lite grann, man känner sig himla duktig.
Det som står näst på tur på "att lära sig" listan är att göra en sån där snap shot, men man kan ju inte göra allt på en gång. Ska spara det till någon av alla lediga helger jag kommer ha i framtiden!

Imorgon börjar jag mitt nya jobb! Och av allt att döma ska jag tacka min lyckliga stjärna att jag lämnar mitt nuvarande jobb just nu! För att inte gå in på allt för mycket detaljer, men just jeansavdelningen är väl kanske inte mitt gebit...
Ska i alla fall bli mycket spännande, och lite skumt. Värst blir det här med lunch, det är ju typiskt ett sådant tillfälle som får en att känna sig högstadig igen... Vart ska man sitta, vem vill man sitta med, vem vill inte att man sätter sig brevid en... ? Och allt kallprat... Huvaligen...

Check!

Ett nyårslöfte fixat: Har sagt upp mig från mitt jobb!!!

Okej, jag har helgarderat mig lite, kommer fortsätta jobba lördagar, men har äntligen ett nytt jobb! Läskigt att vara ny på jobbet efter 7 år... Ska bli spännande...

Major faux pas...

Aj aj aj... illa.
Nu går det en skälvning genom Magdalena Ribbings kropp tror jag...

Är på bröllop (mycket trevlig fest för övrigt!) ser ett långbord framför mig och ser hur en tjej pratar i mobil vid bordet. På ett bröllop. Vem har mobilen påslagen på ett bröllop? Vem talar i mobil vid bordet på ett bröllop? Jo denna tjej. Och ja just det, hennes bästa kompis vid andra änden av långbordet. Som är den hon pratar med. I mobilen. Vid bordet. På ett bröllop.
Jag tror jag ser i syne när jag förstår att det är varandra de två pratar med. TRE gånger!!! I tio minuter per samtal! Vad har man kommit på att man måste säga under en middag för att kunna ringa till någon tre gånger!!!
Hur gamla är de? tolv, tretton? Eller kanske rättare sagt 28! Näe, nu tror jag att jag har sett allt. Min mamma kommer få dåndimpen när hon hör om detta fatala etikettsbrott.

Annars är ju bröllop en fantastiskt rolig tillställning! Det var skönt att inte vara brudpar, bara koppla av och dansa och komma och gå som man vill! Men en natt på hotell hade krönt kvällen och varit ett schysst avslut tror jag i och för sig....

Mysigt!

Alltså melodikrysset är så himla skoj! Länge leve lördagen!

Livsfacination

Det är mycket bebbar nu...

Det är spännande. För varje baby är ju också en början på ett förhoppningsvis långt liv. Precis som ens eget. Vilket betyder att när man själv var liten fanns kanske andra som facinerades av livet och att allt börjar om gång på gång.

Det är så facinerande att en människa kan vara 3 dagar gammal. Att man inte funnits till innan.
Och när någon person är alldeles ny så finns det en första gång för allt. Och ju nyare man är desto mer fantastiskt är alldeles vardagliga grejer. Ex, första leendet, första gången man vänder sig, första tanden. Sedan efter ett par år har man lett och sett sur ut tusentals gånger, man har vänt sig och vridit sig så man väcker sin sambo och man har massa tänder, ibland så många att man har fått dra några. Sedan är det inte så många som facineras över första gången lillen måste deklarera eller första gången man flyger själv eller har en tenta.

Här kommer en liten bild på kanske första gången jag stod lutad mot en stol. Det fanns säkert de som facinerades över det här. Lustigt nog har jag själv börjat facineras av mig själv baklänges så att säga. Tänk att jag har varit superliten. Tänk att jag inte kunde stå en gång. Tänk att jag hade ett runt och ett smalt öga en gång i tiden. Tänk att jag varit som lille C och lilla H... Det blir nog alltså folk av dem också ska vi se...!

Queen of daytime television

Vad har hänt med dagtids-tv nuförtiden?
Jag minns i min ungdom, då visades så mycket fantastiska program på tv på dagtid att det var svårt att få gjort läxor och att över få ihop sitt liv. Mestadels amerikanska komedier som på något sätt formade ens uppfattning av verkligeheten och ens känsla för moral och etik.
Att det var helt normalt, och ganska enkelt, att bo 8 stycken i ett hus som var enormt på insidan och jättelitet på utsidan förmedlades dagligdags in i ens tolvåriga hjärna. Inga problem var heller större än att de gick att lösa på en halvtimme med en avslutning vid köksbordet med en försonande glassbunke som de alla högg in på med varsin sked. Och så berättade de för varandra hur mycket de älskade varandra.

Och så var det Oprah och Ricky Lake, med lite verkligare problem, ex. "Min kille har gjort mig och min syster på smällen samtidigt, vad ska vi göra, han sitter inne nu och har gjort fångvårdaren på smällen med?". Fast vissa program var lite enklare att identifiera sig med och talade till en som psykiskt labil högstadieelev: "Du mobbade mig när jag var liten, titta du fick mig att må så dåligt att jag har bytt kön/lagt 100 000 på rattar".

På något sätt är det ändå lustigt att det var så bra program på TV förr, och så mycket skit nu, för det är samma program på tv...

Och entré på banan gör en kär gammal vän:

Välkommen tillbaka Framtidsångest!

Med jämna mellanrum återkommer det här härliga tillståndet som om man var en nybakad gymnasieelev som får tårar i ögonen av "Efter plugget" och blotta tanken på högskoleprov och skaffa lägenhet.

Fast det blir på ett annat sätt... Det är liksom lite mer avgörande ju äldre man blir. Fattar man rätt beslut?, gör man "rätt"?, hur vet man det, man har ju inte varit vuxen förut...
Och om jag väljer X nu, kan jag ändra mig sen? Kommer det innebära att jag aldrig kan jobba med Y sen?

Sparar jag för lite pengar? Äter jag cancerframkallande mat? Förstör jag miljön? Kommer jag kunna behålla mina vänner? Kommer mitt förhållande hålla? Kommer jag någonsin hitta ett någorlunda meningsfullt jobb?
Hur veeet man?!

Vad hände med Weird Al Yankowic egentligen?

Svara mig du, vad gör han nu?