Come to mama!

På fredag!
Då slår min dröm in.


Jag ska äntligen få ett piano. Eller jag och jag, vi! Vi! Vi ska få ett piano!

Det är inte bara jag som längtar som ni ser! Vi får la slåss om det...

Apropå rullgardin

Det har inte hjälpt...
Gäsp...

Vi har bestämt oss!

Vi ska bli med piano!

Veckans höjdpunkt

Kan jag inte ha en dålig helg eller? Alltså, jag klagar inte. Men det är som att livet tar en lyckoskutt på fredagkvällen och sen rullar det bara på.
Tvätta fönstren blir kul. Hänga tvätt är skönt. Dricka kaffe en erotisk upplevelse. Åka en sväng med bilen: ett oändligt äventyr. Fullspäckat IKEA, okej då. Spöregn en hel dag, vem märker sånt?

Medan jag skriver åminner jag mig att jag haft ett par rätt dåliga helger under denna våren faktiskt, det har jag ju. Jag har ju tyvärr varit under isen ett par helger faktiskt. Men dessa fantastiska helgerna raderar de dåligas existens från almanackan. De finns inte, har aldrig funnits.

Idag fick jag också en stund ensam med min lillprins. Bara han och jag. Busa runt hemma, lyssna på "mik", klä på oss, äta, åka buss, inget märkvärdigt när man säger det högt. Men att uppleva det! Vilken känsla. Det kanske är det som är hemligheten. Det kanske är han som är hemligheten.

Mörkläggning

Installerat rullgardin. Hoppet är det sista som överger en.

Måste. Få. Sova. Längre. På. Mornarna.

Stockholm tur och retur.

Nu har sjukstugan stängt! Istället har vi förlustat oss i Stokholm en helg och firat prinskorvens faster som fyllde år. Fantastiskt! Det kändes som att åka på semester till Långtbortistan eller nåt. En timme med flyg till en annan världsdel där solen stekte och man blev lite mer loj och så där avkopplad och semesterig. Stockholm visar sig alltid på sin bästa sida.

Det var också omval igår iom det misslyckade valet i höstas, och det var en ny erfarenhet att erfara. Att rösta om. Och att den förra rösten inte gills längre.
Och jag fascineras av dom som alls kommer ihåg vad de röstade på sist, det är ju en evighet sen. Jag fascineras även av dom som inte röstade nu för att dom minsann röstade i höstas. Jaha, men det spelar ju ingen roll. Den gills ju inte längre.

Ijallafall.
Röstat. Rest. Njutit. Shoppat. Friskat på. Levt.

I need som fine whine...

Gnällig sjukdomsblogg coming up!

Jag ber om ursäkt. Det går ju inte över. Jag tycker inte man får lov att vara sjuk så här länge.
Summan av symptomen är konstant även om de inbördes växlar med varandra och nya uppkommer titt som tätt. Men bättre, det blir jag inte.

Jag försöker ändå, jag går till jobbet och börjar dagen med en varning. "Jag kommer inte säga så mycket idag". Men socialt svältfödd som jag blivit måste jag ju prata av mig. Har ju för bövelen inte ens haft talförmåga! Ergo: vad skönt för alla andra att the chatterbox kom tillbaka...
Jag tar det så lugnt jag kan. Och i kravlöst gemak åker vi och handlar. Vi får besök. Jag lagar mat. Försöker sjunga visor med prinskorven. Allt är antagligen mycket dumt. Antagligen orsaken till varför detta inte blir bättre.

Ny strategi: jag går och lägger mig en stund.