True story.

Näe, äcklig story.

Som sagt. Man är sjuk. Och det är ingen vacker historia. Vet att jag inte är ensam att kräkas av hostan.
Och det blir ofta en liten puff i fel riktning när man går ut från värmen ut i kylan.

Så man går hemifrån på morgonen. Man har ätit frukost, hallon och jordgubbssmoothie (ja, det är av vikt för resten av historien). Man har fixat till sig. Man går till bilen och börjar skrapa bort spåren av nattens köld. Man får slem i halsen som blir för svår att hosta upp. Man kräks en ring av chockrosa smoothie runt bilen. Snön, samma snö, har legat i två, tre veckor nu. Det har inte töat, ingen ny snö har tillkommit.
"Åh lycka" tänker man. "Göteborgskalaset 2003 all over again.".
Den spyan hamnade på Masthuggstorgets spårvagnshållplats. Sen var det värmebölja och regnade inte i två veckor efter det. Varje dag fick jag stå där och skämmas bredvid den alltmer intorkade spyan i väntan på vagnen. Och jag var helt övertygad att alla andra passagerare visste att det var jag som var den skyldige.
Men ni hör ju, två veckor utan regn i Göteborg! Dom som skrev bibeln hade inte kommit på ett mer tillskruvat straff.

Så. Ring of smoothie. Vad gör man? Förväntas jag ta bort den på något sätt? Hur?
Dagen går. Tankarna går. Vad ska folk tänka? Det ser ju ut som en clown har förlustat sig över hela parkeringen.

Man tittar ut.
Det börjar snöa. Och det snöar. Och det lägger sig. Och väl hemma igen ligger en vacker vit slöja och täcker över alla forensiska bevis.

Har jag sagt att jag älskar snö?

Uppföljning

Har fått lite frågor om hur det går med crosstrainern så lite svar på det kan vara på sin plats.

Min man hade en förkylning första veckan men sedan dess har han kört ett pass om dagen med undantag av två dagar. Han är rätt hooked! Vilket är väldigt roligt för han blir ju bättre och bättre hela iden.
Själv har jag lyckats få in 4 (visserligen korta) pass i veckan fram till förra veckan när förkylningen från helvetet började äta upp mig inifrån. Men jag hoppas snart vara fit for fight igen.

Vi är alltså nöjda och är nere på 100 spänn/gång, grym investering!
Och inte känns det som att den tagit över rummet heller.

Vintern rasat ut?

Trots att vintern precis kommit på det sätt jag gillar, snön ligger krispig, vit och lyser upp hela världen.
Trots det är jag sugen på att, så att säga, vända blad.
Kom tulpaner, kom kläder i vackra färger, kom barmark och knoppar på kvistar.
Kom vårgardiner.

Om skeletten i garderoben.

Jag tänker lite på den där boken av Anna Wahlgrens dotter, Felicia försvann tror jag den heter.

Jag har inte läst boken, men har inte kunnat undgå att läsa om boken. Jag har heller inte läst Anna Wahlgrens bok Barnaboken, även om den pga ett extremt reapris på 15 spänn står i min bokhylla. När jag började skumma igenom första kapitlet kändes det bara inte riktigt som min bok. Men den verkar ju ha hjälpt många generationer föräldrar med till viss mån kontroversiella råd så det är väl kanske bra.
Det var inte Barnaboken och Annas uppfostringsmetoder detta skulle handla om, även om jag kunnat spinna vidare om en Youtubefilm på Anna när hon illustrerar sina nattningstips på en liten bäbis gav mig skrämselhicka och hade jag varit mamma till det barnet hade jag skrikit "Bryt" på inspelningsplatsen och roffat åt mig min bäbis.

Hur som helst.

Felicia försvann.
I boken, som ju ska vara biografisk, porträtteras Anna enligt de recensioner jag läst som en ganska så alkoholiserad kvinna. Och hela Sverige är chockade.

Är jag ensam om att inte vara det?

Och då är det inte så att jag på något sätt varit insatt i Annas liv eller leverne på något sätt. Jag har sett henne på TV i olika debattprogram under åren och det är väl så långt mitt "kunnande" om henne sträcker sig. Lustigt nog minns jag att jag såg henne i ett program, kanske var jag runt femton och visste inte vem hon var då, det har jag förstått i efterhand. Men att den kvinnan levde ett "hårt liv" så att säga var rätt uppenbart för mig redan då.
Alkoholism har ju en tendens att liksom färga av sig på en människa, dess röst, ansikte, hy, ganska många delar av kroppen. Om jag som typ femtonåring, utan att ens känna någon alkoholist, kunde plocka upp dessa signaler borde de flesta vuxna nog ändå haja att Anna kanske eventuellt inte var en renlevnadsmänniska.

Eller? Att hon var alkad kan inte komma som en sån stor chock vill jag mena.
Jag önskar Anna och Felicia all lycka i livet och hoppas att de båda tar tag i sina förmodade problem. Kanske var det så illa som boken hävdar, kanske var det inte det, hur som helst, jag önskar dem all lycka.