Thursday, January 27, 2011

Villa: check!

Volvo då..? Mmmm, man är ju sugen alltså.



I en förnöjsam småbarnsmammas ögon ser den rätt fräsig ut.
Ooohh, bärkassehållare i bagageutrymmet... Now we're talking!

Wednesday, January 26, 2011

If I'm goin down, I'm takin ya with me.

Att vara stressad är ju sjukt jobbigt.

Har nyligen fått erfara att det kan vara minst lika jobbigt att umgås med stressade människor.

Stress måste vara en av de mest smittsamma sjukdomarna som finns. Det lustiga med det till skillnad från exempelvis vinterkräksjukan är att en del av stressjukan är att smittbäraren hemskt gärna vill smitta andra. Inte för att jag tror att stressen lättar, utan för att det bara verkar som en sjukdom man inte gärna har själv. Och för att man inbillar sig att andras brist på stress bara är ett symptom på att de inte fattat hur stor anledning de har att vara stressade.

Kan man inte bara sprida glädje? Eller killbaciller eller nåt.

Monday, January 24, 2011

Ett år, En livstid.

Min lille prins har ju fyllt ett år!



Även om jag glömde bort att nämna det här har jag på inget sätt glömt bort det i verkligheten.

Faktum är att det var väldigt stort för mig, att plötsligt ha en ettåring. Och vilket otroligt tecken på hur snabbt ett år kan gå. Det är ju en hel livstid för min prinskorv. Och att han bara har funnits ett år känns lika märkligt som att han redan har funnits hos oss ett helt år.
Väldigt dubbelt. Väldigt stort.

Sunday, January 23, 2011

Jobba vs. familjen: 1-0

Det är roligt att jobba. Jag tycker verkligen det. Som filantrop gillar man att ha folk runt omkring sig och det är en av de bästa sakerna med att jobba, även om de folk man har runt omkring sig inte alltid är dom man skulle välja att ha omkring sig dagligen om man fick välja själv.
Så det är ju ändå tur att den plats man spenderar ungefär 70 % av ens vakna tid är en plats man kan tänka sig att vara på, med människor man kan tänka sig att vara med och göra saker man kan tänka sig att göra för en summa pengar som är tillräckligt skälig.

Hur som helst. Jobba roligt. Men vara med bäbis och man är fantastiskt roligt. Men det är ju helt irrelevant. Det är ju inte så att man kan sitta och välja vilket som är roligast och det på något sätt skulle spela någon roll , båda är absolut nödvändiga inslag i livet. Naturlig konflikt.
Det är ju hemskt. Att träffa sitt barn en och en halv timme om dagen är ju hemskt. Hur ska man få ihop det här egentligen?
Jag känner att det är bara ren och skär tur att det ändå är såpass roligt på jobbet att det inte känns totalt värdelöst och unket att vara borta 11 timmar om dagen.

Mmm.. Man får säga som Sverker; "Ska det vara såhär?"

Friday, January 21, 2011

Mi casa...

Okej!

På plats i underbara förorten. Vi trivs som fisken i vattnet. Måste säga att det är något visst med att ha ett eget hus. Man skulle kunna använda uttrycket "att ha en egen täppa" men det vet jag inte så mycket om. På grund av väderleken så har vi inte varit på baksidan sedan vi fick nycklarna. Men det är något visst med själva husgrejen. Och att ha så mycket ytor! Så många rum! Så många skåp, skrymslen och vrår. Bara en sån sak som att vi fick köpa tre tvålar på ett bräde när vi flyttade för att vi har tre ytterligare handfat/diskhoar än vad vi hade tidigare. Det kändes på ett banalt svenssonsätt oerhört lyxigt.

Tack vare min man så kommer vi så sakteliga i ordning. Saker hamnar om inte på rätt plats, så åtminstone på en plats. Lampor kopplas in i taket, varde ljus! Vår lillprins kan äntligen krypa fritt!

Äh, nu börjar På spåret här ute i fredagsmyssofforna.

Tuesday, January 11, 2011

Kommunalt

Då har ett nytt liv med kollektivtrafik börjat. Hade jag haft en iphone nu så hade pendlandet varit strået vassare ändå. Sicka inlägg jag kunde skriva varje morgon. Varje morgon som jag inte blivit åksjuk det vill säga...

Sunday, January 02, 2011

Nytt år, Nytt liv!

Nu ska allt packas ihop och transporteras ut till västerort och ett nytt sorts liv skall börja. Om en vecka. Lite hisnande är det faktiskt. Jag har bott i detta huset i 6 år, Calle har bott här i 9. Men vi är båda extremt färdiga med att dela soptunna och tvättstuga med främlingar.

Det som känns jobbigast är att det är så mycket fint som hänt i denna lägenheten. Vi förlovade oss här, vi gjorde oss i ordning inför vårt bröllop här. Detta var Nils första hem och han lärde sig krypa här, och tog sina första steg här, även om jag inte vill kalla det för att han kan gå.

Mest av allt längtar jag jättemycket till att flytta till vårt nya hus. Det känns så bra varje gång jag kommer dit. Minst lika mycket fint kommer hända i det huset.