Prinsessan på ärten

I en våningsäng på ett risigt vandrarhem i Ockelbo mår man inte som en prins. Njet, inte ens i närheten.
Det som skulle bli stället att vila ut på innan brudtärneuppdraget goes live blev istället stället där man låg och vände och vred sig på betongkudde i det kvavaste rummet i manna minne.

Det är lätt att förstå att Daniel och Victoria inte träffades i Ockelbo utan istället på nåt glassigt gym på Östermalm. Hade Daniel bott kvar i Ockelbo hade han aldrig blivit prins.

Jag är ledsen att säga det Ockelbo, visst ni har en underbar sjöutsikt men det finaste med stan hittills var vägen hit och- misstänker jag- vägen härifrån.

Aouch, det här var kanske lite hårt efter ett tre timmar långt besök i stan, men ta Gotland exempelvis, dom hade mig på "Hello".

Oslo

Även jag står mållös inför vad som drabbade norrmännen igår. Det går in i hjärtat när man tänker på den skräck ungdomarna måste upplevt. En så utstuderad handling av ondska är svår att föreställa sig.

Det blir kanske en av de händelser som man alltid minns vad man gjorde när man nåddes av nyheten.

Jag hoppas innerligt att detta var sista gången vi fick sådana här nyheter.

Av jord är du inte kommen

"Det är nästan lite konstigt", säger A medan hon stökar iordning köket efter maten.
"Man slänger fisk i komposten...och så blir det jord."

Det är så fint sagt. Det är en väldigt liten kommentar i det stora. Men samtidigt en stor kommentar i det lilla.

Den tangerar hela vårt kretslopp, vår stund på jorden, vår konsumtion och vår nedskräpning.

En fisk som blev jord.

Jesus kunde inte gjort det bättre själv.

Arty farty på Österlen

Idag har vi fått oss lite konstintryck till livs. Vi har allihopa varit på Wanås slott i Skåne för en enorm konstutställning i den fria urskogen. Där träden, kullarna och stigarna både är kanvas och del av motivet.
Verken var Bland annat av självaste Yoko Ono.
Och hon är inte så dum den där fru Ono skulle det visa sig. Eller vad sägs om en allé med äppleträd där besökarna får hänga upp sina önskningar i?







En promenad runt stigarna roade även lillprinsen som fritt (nästan) kunde utforska konstverken.
Den här blev favoriten. Varför, är nog inte svårt att förstå.


På det hela taget en superfin utställning, kan varmt rekommenderas om man är i krokarna.

Inte bara connecting people...

Det fanns en tid då Nokia var känt för annat än mobiltelefoner.

Från allra första början var det faktiskt ett pappersbruk i en liten finsk stad vid namn Nokia men ganska snart började de tillverka gummi.
Resultatet av den tillverkningen kan vi fortfarande se på fötterna på min ettåring: Ett par 35 år gamla gummistövlar.







Tjusiga va?

Sommar är...

...att iklädd kjol, huka sig ner vid sitt barn för att hjälpa honom få på sig en cykelhjälm, och därmed tillåta en brännässla leta sig ända in i härligheten.
Sen kan Ida sjunga om gröna kohagar bäst hon vill.

Maid of honor

Min dröm är ju att vi hade varit ett gäng med exakt likadana klänningar i samma färg som såklart matchar buketten och slipsar och förrätten, helt enkelt, allt som har en färg.
Nu får jag hålla tillgodo med endast mig själv, men försöker ändå på eget bevåg färgmatcha så många och så mycket som möjligt. Tror utan att ha sett något hittills att jag lyckats hyfsat.

En annan dröm är ju fluffet och rosetterna. Måste ju ge er en uppdatering om hur skrädderiet går och då får jag väl visa den enda del som hittills är helt klar. Och det kan vara den viktigaste. Och drömmen om rosetterna går i uppfyllelse.



En stjärtrosett alltså. Låtsas att klänningen har samma färg som den så får du ett hum om vår slutdestination.

Semesterprojekt

Har fått äran att vara tärna på ett bröllop denna sommaren.
Med tanke på min underliga kroppsform upplever jag det som enklare att sy en ny klänning än att springa mig svettig och ångesttyngd i stadens alla butiker. För fin vill man ju vara, eller snarare näst finast. Det finns bara en kvinna som ska stå i strålkastarljuset en sån dag och hon ska få göra det själv!




Så, mössen har börjat, spänningen och förväntningarna stiger. Hjärtat sitter i halsgropen när första saxtaget i tyget ska göras.




Nåt sånt här ska det bli men med lite modifikation. Men jag har hjälp av ett proffs, så det ska nog gå bra!

Fotbollskväll

Det vore otroligt skoj att se svenskorna i finalen. Så kom igen nu!

Den vidunderliga kärleken

Jag har fått många frågor om hur det är att ha barn egentligen på sistone. Frågan ställs främst av unga kvinnor och med en antydan till barnalängtan.

På ett sätt kan jag vara fel person att svara för jag tycker det är snudd på oförskämt fantastiskt alltsomoftast. Sen lever jag tämligen jämställt med min man och det gör saker och ting såklart enormt mycket enklare. Sen har vi inte haft nån småbarnskris heller (ta i trä) av nån anledning.
Med detta inte sagt att vi bara svävar fram på rosa moln, icke. Det är såklart mycket som är svårt. Och jag ska inte släta över de två första månadernas livsångest, men kanske var det vårt lågvattenmärke, kanske "fick vi vårt" då.

Vad jag vill berätta om att ha barn är ändå kärleken och dess banala yttranden.

Ponera att du älskar hallon.
Liksom, det är det bästa du vet. Du går förbi ett snår med hallon och bland alla grenar hittar du ett (1) endaste saftigt, rött, stort, fulländat hallon. Det finns alltså inga fler, bara detta ensamma hallon.
Din drift av kärlek till barnet raderar bort din önskan att omedelbart proppa i dig nämnda hallon, istället letar du upp ditt barn och erbjuder underdånigt det ensamma hallonet från din handflata som vore det ett silverfat. Huruvida barnet äter upp det eller mosar sönder det är ovidkommande. Du vill hellre erbjuda det till barnet än att smaka på det själv.

Det är en knapp uppoffring, att få dela med sig till sitt barn av allt som är fint i livet. Det är så otroligt skönt tillochmed, att få vara lite mindre kissnödig och bara spänna av. Allt handlar inte om mig själv längre.
Tack gode gud.

Eller...?

Eller blir det kanske nån av dom här istället...? Jag menar 850 sidor är ändå 850 sidor...

En liten stund av lycka.

Känner ni igen dom ögonblicken?
Liksom en liten stund i livet där alla parametrar överstiger ens förhoppningar. Och dom gör det plötsligt. Vilken är en av orsakerna till lyckan.
Plötsligheten och överstigningarna av förväntningarna.
Men huvudingrediensen är alltid människorna. Så fina dom är. Dom andra människorna.

Sommaren är påbörjad.

Vi stressar, packar, städar, tvättar, vattnar blommor och stryker i rasande takt. Allt för att kunna slappa och ta det lugnt.

Och så blev det. Vi fick plats all tre tillsammans med allt livsnödvändigt i vår förorts-Volvo.
Barnet sover med slokande nacke som skulle orsakat kronisk nackspärr på honom om han varit vuxen.
Nu är vi på väg. Hej sommar, får vi vila upp oss hos dig ett tag?

Semester!

Det blev semester som ett lyckligt slut på en saga. Äntligen. Nu är det bara jag och mina prinsar tillsammans med våra familjer.
Det känns som att lillprinsen fattar att nu, nu har något bytt skepnad. Nu börjar något härligt. Han är snäll glad och sprallig.
Han vet liksom.

Semester?

Ja, den ska börja idag. Än så länge känner jag mest av stress. Stress av att hinna med allt jag måste idag och stress över att varje dag av semestern redan känns spikad. Semestern ska väl handla om att ta dagen som den kommer? Jag vet att det egentligen inte är så (att varje dag är spikad alltså) men jag kanske skulle önska att ha mer tid hemma nån gång. Önska att semestern var åtminstone två veckor till.
Det jag önskar mig mest är tid med Nils och tid för läsning. Då blir det nog rätt bra!



Jag köpte den för flera år sen, men med tanke på att den är 800 sidor lång har andan inte fallit på ännu. Har jag läst ut den om fyra veckor så kan man utgå ifrån att semestern var lyckad!

Jag kallar det:

Ett fashion statement.

Fjärde juli

Vi fick äran att fira USAs nationaldag tillsammans med amerikaner. Det var en riktigt härlig trädgårdsfest. Tyvärr verkade Nils vilja ha sina föräldrar för sig själv och sprang


gång på gång ut på gatan. Han kunde heller inte somna så till slut fick vi vifta med den vita flaggan och åka hem.
Kanske lika bra, vi är så otroligt trötta. Kom semester!

Att bryta upp

Det var en som sa upp sig här idag. Ville nånting annat, ville åt nåt annat håll kanske, vad vet jag.
Jag tror sånt kan vara bra för oss andra när det händer, man stannar upp och reflekterar lite.
Det är väl därför som det är så smittsamt att göra slut eller flytta och få barn och sånt.
När man ser att andra kan tänker man kanske att man själv inte måste traska på i samma banor

Överlag tror jag nya banor är bra, bryta upp, skaka om tillvaron litegrann. Men man ska heller inte vara rädd för att stanna kvar.
Men man ska göra antingen eller av de rätta skälen.