Bienvenu!

Petit Mademoiselle Forsell! Det var en punktlig liten jänta! Ska bli spännande att träffa! Grattis till de nyblivna föräldrarna!

Who knows what we'll find, in the end of 09?

Jag har levt hela mitt vuxna liv på 2000-talet. Enkelt kan man kategorisera in barndom på 1900-talet och vuxenliv på 2000-talet. Och nu är det första decenniet överstökat.

Jag går ju mot extremt vuxenliv nu när jag ska få barn upplever jag. Det är lite skillnad på detta nyåret och det som skulle bli år 2000. Det spenderades på hemmafest med lösnaglar och billigast tänkbara bubbel med högsta procenthalt. Jag hade en röd balklänning som gjorde min byst i det närmsta enorm. Ikväll är jag enorm, tung och otymplig som en strandad val, orkar knappt ens byta till linser och kommer skåla i julmust. Men det är ok. Det är mer än ok. Det är mitt val och jag är toknöjd.
Jag känner mig lyckligt lottad som inte firar in ett nytt decennium på samma sätt som det senaste. Jag hoppas att livet ser helt annorlunda ut 2019. Att jag fortsätter att växa (obs, inte på bredden) och förändras. Vem vet vem man firar med då? Jag har förhoppningsvis en tioåring med mig då, och återigen kanske vi skålar i julmust.

Jag blev lite nostalgisk och tänkte sammanfatta mitt liv som det gestaltat sig genom detta millenniums första tio år. Det är en resa som enklast beskrivs genom förändringar i frisyr och vikt, det är uppenbart. Det är uppgång och fall på bägge fronter. Samtidigt.

Om jag genom dessa bilder ska dra en slutsats så är det att jag har varit mycket smalare och snyggare än vad jag någonsin trott om mig själv. Så ska jag lova mig själv någonting, så är det att inte vara så hård mot mig själv, utan att njuta över att vara frisk. Och jag ska tatuera in på min hud, på något uppenbart ställe; färga aldrig håret brunt igen!

God Jul på er!

Hoppas dagen blir fin!

Det är för bra för att vara sant!

Slår in julklappar samtidigt som snön formligen vräker ner. Jag älskar snö!

Dan före dan före dan.

Det är ju himla lyxigt att vara ledig en hel vecka innan jul. Detta måste bli tradition! Hellre det än efter jul. Det känns smartare! Då kan man jobba på att komma i stämning och så blir man inte så stressad.
Har inköpt nästan alla julklappar nu, har två kvar till imorgon. Helt ok!

Sitter med en enorm sats pepparkaksdeg i kylen som jag inte lyckats göra något med. Men vill väldigt gärna göra ett pepparkakshus. Inspirationen vägrar infinna sig. Jag skyller på omständigheterna...

Äntligen hemma?

Sista dagen på jobbet!
Vilken sjuk grej.

Jaha, nu ska jag inte gå till jobbet på ett helt år. När hade man ett helt år ledigt senast? Jo när man var 5 år.
Okej okej, man är inte "ledig", men befriad från prestationer då? Befriad från att gå upp och sminka sig och vara pigg, fräsch och alert varje dag?

Det är ju inte klokt hur vi har det i Sverige faktiskt, vi får betalt för att vara hemma i ett och ett halvt år med våra egna barn. Det är bra grejer det.

Ofunna skatter

På jorden skapas ohyggliga mängder musik varje dag.
När jag ser en film kan det ibland spelas en låt som jag blir besatt av och måste sitta igenom heeeela sluttexten för att få en 2 sekunders skymt av artistens namn och låttiteln. Samma sak på radion, man hör en sprillans ny låt och missar självklart vem som framför den så man får googla på fragmentariska delar av vad man uppfattat av texten. Lyckas inte så ofta.

Det roligaste är nästan när låten är jättegammal, den har funnits och varit fantastisk jättelänge och gömt sig för mig. Man hör den plötsligt och letar rätt på den på Itunes, ljuv musik uppstår.
Det läskiga med detta är att den låt jag utan tvekan skulle kunna ha som favoritlåt har jag kanske inte ens hört ännu. Med största sannolikhet har jag ingen aning om att varken den eller artisten ens existerar. En sån ofunnen skatt!

Det är samma sak med en annan sak jag tänker på ibland. Världens största diamant. Undrar vart den finns just nu. Den kanske ligger djupt inne i ett berg i Afrika och ingen vet om dess existens.

Det är fint på något sätt. Det mesta är alltid ogjort.

Sovande skönheter

Nu är det alltså klart i vårt sovrum, och vi har flyttat tillbaka. Allt ser så glansigt och glammigt ut nu när det är helt utan en skråma. Det gör att resten av lägenheten, med undantag av köket ser lite skabbigt ut. Jag stör mig plötsligt jättemycket på små skråmor på listerna i hallen och takfärgen i vardagsrummet tycker jag numera att det ser ut som om den är rökskadad.

Hur som helst ska jag inte ägna mig åt att klaga, för jag har inget att klaga över.

Vi sover nu i ett rum som är alldeles skinande rent och fint. Och snart ska en liten person flytta in hos oss. Hoppas den kommer trivas. Den har fått en fin säng i alla fall. Känns nästan lite pirrigt, som att få gäster som inte varit hemma hos en tidigare. Man vill ju att allt ska vara top notch. Vår nya inneboende ska få bo i ett palats.


Hade detta varit MTV Cribs hade jag sagt att det är här "the magic happens", men jag förskonar oss alla från det.

Här ska vår nya familjemedlem bo. Lite vitt nu kanske, men det kommer bli mysigare. Här ser ni också vilken fantastiskt vacker utsikt vi har från vårt sovrum.


De sitter inte uppe ännu, men detta är våra tjusiga sängbord som ska upp på väggen så fort vi bestämt hur högt de ska sitta.

Vi bor alltså fortfarande i vardagsrummet...

Snart kommer det upp bilder på vårt nya glammiga sovrum, det ska bara bli klart först. Men min man är ju sjukt effektiv, så det dröjer nog inte länge.

Själv är jag inget fan av det tillfälliga handikappet och tackar högre makter för att man inte har ett jobb som kräver någon större fysisk ansträngning (har dock fått sluta använda sparkcyklarna på jobbet, de är inte lämpade för foglossare). Mardrömsjobbet just nu skulle ju vara dagisfröken (heter tydligen förskolelärare nu, men det är dagisfröken man är, förstår inte vad det skulle vara för fel på att vara dagisfröken). Hur som helst, ve och fasa för att behöva sätta sig på golvet, eller bara ens huka sig ner för att kunna se en ettåring i ögonen.

Jag är sjukt nöjd med tapeten. Vi hade målat hela rummet innan vi skulle sätta upp den. Tyvärr blev det smärtsamt tydligt att det inte var något bra färgval när tapeten och väggfärgen möttes i ett hörn. De rent av skar sig mot varandra. Så det blev att måla om allt, vi tog för enkelhetens skull vit färg. Men det är lite trist, jag är inte så förtjust i att alla rum ska vara vita. Man kan se det som en möjlighet att snitsa till ett annat rum i stället och då ligger nog den i dagsläget vita hallen närmst till hands.

Sängen är numera vit, och till den ska vi ha nya fina sängbord i vitt och guld. Åh, det kommer bli underbart!

Life for rent

Hur ska man leva? Vart ska man bo?

Jag vet inte, känns som om jag står vid ett vägskäl där jag inte kan se mig själv i någon endaste typ av bostad i framtiden. Inte för att jag måste tänka på det, vi vill inte ens flytta. Men jag känner att jag förväntas veta vad nästa steg ska bli. Och jag vet inte. Och någonting får mig att tänka på detta ofta, att jag inte vet alltså. Många verkar veta så säkert att de vill ha ett hus.

Frågan ställs ofta om vi planerar att flytta, och ja, nån gång. Men vi har ingen plan, ingen dröm. Vill jag bo i hus eller i lägenhet? Jag vill bo där jag trivs. Jag vill känna bra kemi.
Så ska man ha råd dessutom. Om man bara visste vad man letar efter.










Jag kan tänka mig allt det här.

Upptrappning

Jag har börjat trappa ner. Åh vad skönt det är.
En dag ledig i veckan känns superlyxigt. Och sedan är det bara tre veckors arbete kvar. Det är inte klokt. Som att gå och vänta på sommarlovet. Den där känslan att vara ledig helt oöverskådligt lång tid. Det kommer antagligen gå superfort. Men först ska jag bara njuta. Kanske får man göra små inhopp på jobbet ibland, det kan nog bli skoj (tänker jag mig nu!). Nästan ett års ledighet från jobbet, det innebär visserligen inte att man är ledig. Men ändå, viss befrielse från att gå upp och passa tider varje dag.
I samband med att jobbet avvecklas trappas ju andra saker upp liksom. Det kommer alltså ha ett slut även detta. Och då börjar det.

Leverans

Att säga att de kom som ett paket på posten vore ganska töntigt. Men det var vad de gjorde. De kom som ett paket, med TNT. En vecka efter beställningstillfället. Inte illa.
Så nu ska de upp på väggen någon dag också.

Man har fastnat på det rosa molnet

Vi (eller egentligen ska jag väl säga Calle) har påbörjat en massiv sovrumsrenovering. Själv är jag halvt invalido på grund av otympligt tillstånd och tittar mest på, kritiserar, kommer med tips och förmaningar och slipar saker i brösthöjd.
Hursomhelst så har 4 lager tapet rivits ner och ett perfekt lager spackel spacklats upp, färgnyans har spikats och fondtapet har beställts. Det är status just nu.

Att sova i vardagsrummet började med en mysig känsla av att vara på läger. Har övergått till en viss irritation över att knappt kunna förflytta sig utan att slå i tån i något hårt.

Men så fint det kommer att bli.


Okej, den är kanske nästintill lite väl sockersöt, men vem gillar inte socker? Det är en naturlig instinkt.

Och jag vågar nog rekommendera tapetsajten redan nu, trots att tapeten inte anlänt ännu. Vi beställde i fredagskväll, idag vid ett fick vi besked om att rullarna skeppats och skulle komma om ett par dagar. Jag kan återkomma angående detta.

*jättemycket humor faktiskt*

Usch, jag vet att jag är hemsk nu. Men västvärlden och våra I-landsproblem...

Allra nyaste muminmuggen

Gaaaahh!
Vart ska denna besatthet, denna fetisch, ta sitt slut egentligen? Hur många kaffemuggar kan två människor ha?
Visst är den underbar, precis som Toves teckningar! Och nu är den vår. Our preeeeecioussssss!



Ja... Och så nalkas det mot jul också. Och då kommer ju julmuggen... Hehe... Ooops....

Bloggmakeover

Nu har jag efter ett par år av identiskt utseende tagit tjuren vid hornen och finjusterat ytan på bloggen lite granna. Det är som synes inte några massiva förändringar, men vem vet, nu när jag tagit detta lilla steg kanske plötsligt suget kommer efter en totalrenovering...

Lyckliga lördag

Sådant här gör mig lite lycklig. Hembakta kakor i fina burkar. Oftast brukar jag till och med glömma bort kakorna, så plötsligt en dag öppnar man den och så är det som att öppna en skatt. En helt fylld burk med småkakor!

Lilla Mårbacka

Jag är ytterst tacksam för faktumet. Men jag undrar ändå. Hur långt in på hösten skall pelargonerna blomma egentligen?

Fotboll och poliser

Ärligt talat blir jag rätt provocerad av den polisinsatts som krävdes i söndags när sista allsvenska matchen spelades.
Ska vi verkligen ha aktiviteter i samhället som är så stora risker att man måste spärra av delar av stan och skeppa in poliser från halva landet. Jag kan inte komma på någon annan aktivitet än fotboll som helt självklart skulle få alla dessa resurser (jo, ok EU-toppmöten och sånt). Tänk er en garn-mässa på Svenska Mässan som antagligen skulle locka främst kvinnor i sina bästa år. Om denna tilldragelse hade potential att spåra ur, att grupper av kvinnorna misstänktes ha stor lust att puckla på andra grupperingar av garnintresserade kvinnor. Jag är övertygad om att mässan inte fått äga rum.

Ser jag en polis på stan i dag så utgår jag ifrån att det är fotbollsmatch. Och det handlar inte om att jag önskar att gatorna patrullerades av poliser i större utsträckning. Men de flesta av oss har fått uppleva nedskärningar inom poliskåren (och på många andra platser i vårt samhälle) på andra sätt och då känns det än mer surt att tusentals poliser plötsligt finns att tillgå, bara för att det är fotbollsmatch.

För några veckor sedan körde vi bakom en uppenbar rattfylla i Lysekil. När vi ringde polisen märkte man tjänstemannens frustration när hon var tvungen att säga att det inte kommer att komma någon för polispatrullen (observera singularformen) var på andra sidan Gullmarsfjorden. Så hon kunde bara tacka för påringningen egentligen.
Jag säger som Sverker; Ska det va så här?

Höstvärme

Nu finns det en programpunkt kvar på denna underbara helg. Guys and Dolls. Känns alltid glamoröst att gå in genom Göteborgs Operans dörrar.

Det har verkligen varit två supermysiga dagar, precis som jag kunde tänka mig. Men de bästa grejerna har varit att få vara med Calle en hel helg, varenda minut, bara min. Har fått nån typ av hormonstörning som gör mig ledsen när han är borta.
Och så har vi hela tiden träffat lite vänner in emellan. Det finns få saker som gör en så glad, och uppmuntrad som att träffa vänner och människor man tycker om. En kaffe här, en middag där, en liten parvel på besök. Jag önskar det var lördag hela veckan.

Lite la dolce vita...!

Det är ett tag sedan som jag fyllde år men det är ändå denna helgen som jag skall inkassera mina födelsedagspresenter. Därför sitter jag nu här framför datorn medan plättar blir stekta på spisen. Det är inte vårt telefonnummers slutsiffra som gäller på Ring så spelar vi denna lördag heller.

Vi ska senare under dagen äta lunch på något lyxigt ställe. Jag tänker mig kanske utsikten på Heaven 23 och det faktum att jag aldrig har ätit den där förbenade räkmackan.

Ikväll blir det sedan deckargåta på Nolhaga slott. Mycket spännande! Cluedo i verkligheten liksom. Jag är ju väldigt förtjust i Cluedo på brädspel, så det kan ju inte bli bättre. Jag hoppas på riktig Poirot-intervention på slutet.
Imorgon blir det mysig brunch på en liten gård utanför Åsa följt av Guys and dolls på Göteborgs Operan. Åh, det är också fantastiskt roligt! Framförallt hela grejen att sitta i en jättesalong och se på alla vackra ljusspel och den röda sammeten överallt. Hoppas man kan kasta en liten blick ner i orkesterbåset också.


Bild totalrippad från Göteborgs Operan.

Sjuk

Det är inte skoj att vara sjuk. Det kanske inte är ett överraskande uttalande.
Även om man ibland är supertrött och inte fattar hur man ska orka en hel vecka och i hemlighet önskar att man kunder skolka från jobbet, så är det riktigt trist att vara sjuk. Man kan ju inte göra något skoj, för så fort man glömmer bort sig och spenderar för lång tid på fötter i köket så blir man helt utmattad.

Samtidigt har man alldeles för gott om tid att komma på saker man skulle behöva göra. Som vissa inköp exempelvis. Eller man hittar recept på goda saker man vill baka. Eller andra praktiska ärenden de vore bra att få gjort. Men det blir bara dagtids-tv av alltihop. Och tyvärr är inte dagtids-tv vad det en gång varit. Puh, mina problem...

Ljusrosa och babyblått

Det har alltid varit solklart enkelt för mig. Bäbisar och små pojkar och flickor kan ha på sig vilka färger och mönster som helst, precis som vi vuxna. Ytterst få vuxna män tvekar på att ta på sig en röd tröja i oro över att dess könstillhörighet skulle verka oklar på något sätt. Dock är det ett utbrett problem bland vårdnadshavare till små människor under 1,5 år.

Jag har ju själv jobbat extra med att sälja barnkläder så jag vet faktiskt vad jag pratar om.
"Vart är vantarna till pojkar 10-12 månader?"
"Dom ligger i korgen där borta."
"Näe det finns bara röda vantar där."

Frågan är alltså egentligen, "Vart har ni vantar i storlek 10-12 månader som inte är röda?".
Och detta kan reta upp mig otroligt. Att vuxna människor har ett sånt behov av att klä små människor som man ännu inte vet någonting om alls enligt någon typ av standard som utgår ifrån vad som gömmer sig innanför blöjan. En flicka är väl en flicka även i en blå t-shirt? En pojke är fortfarande en pojke, trots att han har ett stort tryck i form av ett hjärta på bröstet? Ja, självklart. Vad det nu egentligen "är" att vara flicka eller pojke.

Frågan har av naturliga skäl blivit aktuell för mig nyligen. Och när man strosar runt på avdelningarna för kläder till nyanlända människor så finns tydliga ramar och gränser, vilket ju känns ytterst tryggt, man vill ju inte köpa fel plagg till sitt barn. De tydliga gränserna har inte så mycket med storlek att göra utan det finns en ljus, färgglad avdelning och så finns det en mörk och dyster avdelning.

Och det är här vi bromsar in hela historien lite grann och sätter en extra strålkastare på mig. Det är dags för bekännelsemonologen.

Vi vet ingenting om den lille som ligger och sparkar där inne. Blir du lång eller kort, mörk eller ljus, en lustigkurre eller revisor. Det enda vi vet är att den verkar fysiskt frisk, följer socialstyrelsens tillväxtkurva har ett normalt hjärtljud. Men vem han eller hon är vet jag och min man ingenting om. Att införskaffa kläder till "den" är ju i det fallet i sig svårt. Vad kan vår lilla bäbis tänkas tycka om? Själv är jag mer förtjust i färglada kläder, med ränder eller mönster. Min man verkar inne på samma spår. Den dystra avdelningen får inte så mycket uppmärksamhet av oss. Rött är fint. Ljusblått är väldigt fint. Gult, åh, det är sött. Men så utsätts jag för eldprovet. Usch, jag skäms, kan knappt återge denna händelse utan att bli lite röd om kinderna.

Min fina, fritänkande man håller upp den sötaste av pyjamasar framför mig. På vit botten huserar elefanter och fåglar och giraffer i turkost, grönt och rosa. Den är kantad runt halsen, ärmarna och fötterna med rosa kantband. Den är hur fin som helst, det sötaste man sett. Min man placerar den med rätta i "köpa"-högen.

Då kommer den över mig. Tvekan. "Men, om det blir en pojke då? Kan han ha den också?" Min man tittar på mig som om han plötsligt är ute och shoppar med en fullkomlig främling. Det är han på sätt och vis också, en hormonstinn främling. Som inte är kapabel att fatta överlagda beslut, som inte längre minns vem hon är. Rosa har för mig alltid varit den finaste färgen och nu skulle jag förvägra min kanske-son den.

Som tur är har denna främling inte alltid så mycket att säga till om. Så nu ligger här en hög med superfina, mjuka, pyttesmå kläder. Och det finaste plagget i hela högen bland de röda byxorna, ljublåa bodyn och vita strumporna. Som jag inte kan låta bli att fingra på. Där ligger den. Pyjamasen.


Undrar vem du är, du som ska ha den på dig. Hoppas du gillar safaridjur på dina kläder.

Avec mes souvenirs

Det är fint det där med fina minnen. Och det är ju ofta dofter som triggar igång dom. Det kan vara en parfym, en vindpust, en maträtt, vad som helst som har en doft. Eller en lukt. Eller en stank.

Hela hösten luktar ganska mycket och triggar igång mycket minnen. Ofta är hösten en tid då bra grejer händer. Jag blev tillsammans med min man på hösten, vi gifte oss på hösten, jag fyller år på hösten, man börjar om på hösten det är ju skolstart till exempel. En höst hade jag ett väldigt roligt jobb. Vi var i Rom på hösten för några år sedan. Det är bokmässa. Upptakt till julen. Jag gick hos psykolog och fick ordning på saker och ting en höst.
Lika mycket bra saker skulle man kunna säga om andra årstider. Men luktar de lika mycket? Luktar slasket i Mars så mycket egentligen? Inte mer än det ser fult ut.

Förra hösten var vi i Grythyttan. Det var ett riktigt härligt ljus i mörkret. Till på köpet snöade det. Nu när den riktiga hösten träder in, så känner man den där doften, av fräsch och isig förruttnelse. Det är både kallare och varmare än vad man tror. Och precis den här dagen triggar igång minnet av hur det var när vi var i Grythyttan.

Ätit krabba

Mmm har käkat lite superfärsk krabba idag. Det är det svarta fåret bland skaldjur. Den har lite dåligt rykte att vara lite mindre gångbar, men kan om den behandlats korrekt vara fantastiskt gott. Den fjäskar aldrig och kan vara lite kärv.
Den ser ju inte heller alls ut som de andra skaldjuren som liksom bygger på en helt annan princip, alltså långsmal kropp och stort huvud. Krabban är lite som en huvudfoting man ritade när man var liten. En enda stor cirkel med ben runt om. Krabban är lite som en sol.

Det är fel.

Jag tycker det är så hemskt, så fruktansvärt fel, att den statistiskt sett farligaste människan i min omgivning, som jag löper störst risk att bli utsatt för våld av eller bragd om livet av, skulle vara mannen jag delar allt med. Säng, bankkonto, drömmar om framtiden. Allt.

Hur blir det så?

Ditto

Patrick Swayze har tragiskt dött igår. Jag känner mig märkbart berörd av detta. Men det finns minst två produktioner han var med i som har haft en otrolig påverkan på mig så det är nog inte så konstigt.



1) Nord och Syd.
Majgodd... Som jag älskade den serien. Jag fick titta på den när jag var väldigt ung faktiskt, på den fronten var mina föräldrar väldigt liberala. Jag lekte Southern Bell i åratal efter det. Med den självklara stora kärleken Orry Main. Hans kämpande genom åratal och krig och att Madeleine tvingats gifta sig med svinet Justin (spelad av David Carradine som ju också avled för inte så längesedan, fast under lite andra omständigheter) var trollbindande för en liten flicka. Och så vacker han var när han haltade fram med käpp i sin gråa, prydliga sydstatsuniform. Puh...

2) Dirty Dancing
Ja det var väl inte så överraskande direkt. Men ändå. Hans sorgsna blick, rufsiga hår, otroliga kropp. Hans trasiga historia. Och som han höll i Baby. Som han tittade på henne. Och som han dansade med henne. Det är porr för trettonåriga flickor. Till och med när han såg nedlåtande på henne när hon förklarade att hon "Carried a water melon" så tittade han på henne. Allt det här känns samtidigt lite skumt, för jag inser som 29-åring att Patrick är två år yngre än min egen pappa. Det var kanske tur att jag inte visste det då.

På något sätt måste man ju fått hela sin idealbild av kärlek genom detta. Jag har ju alltid varit svag för känslosamma män. Läste idag att han varit gift med sin fru sedan 1975. Ja då brinner det ju till lite extra. Som om han plötsligt var Johnny eller Orry som jagade kärleken och att den varade för evigt som hans agerande lovade att den skulle.
I och med att jag är övertygad om att den livslånga kärleken existerar så blir jag så ledsen när den ska ta slut av sådana här orsaker. Men döden är väl å andra sidan aldrig välkommen. Alltid är det någon som blir kvar med brustet hjärta.
Jag tror dock att minnet av Patrick lever kvar för flera generationer tonårstjejer.

Vandrare, havet dig hälsar...

Som blivande förälder förväntas man nästan vilja flytta. Och vad jag förstått är det också väldigt vanligt att man gör det, gärna samma vecka som bäbisen är beräknad.
Jag har inte kännt att jag haft så bråttom på det planet, i alla fall inte för att vi bor för trångt. En nyfödd kräver inte så stora ytor direkt. Men visst, en drift att boa sipprar fram ibland och det känns framförallt som det vore praktiskt att få fixat de ommålningar och sånt i lägenheten vi redan planerat innan man drar in en liten känslig varelse.
Men så känner jag en stark längtan till havet. Och när jag sitter här med en kaffekopp i gassande solsken på en brygga på norra älvstranden så känns det "hem-likt" på nåt sätt. Det sätter ett gammalt hisingshjärta i brand. Kanske blir det en flytt trots allt... Den som lever får se!

En svärmorsdröm så smörig att man kan använda den till att steka pannkakor

Jag brukar försöka undvika att trash-talka folk i detta forum. Och gudarna ska veta att det har kliat i fingrarna ibland när jag tänker på människor som exempelvis Olle Ljungström, Alex Schulman och Angelina Jolie mfl.

Men Måns Zelmerlöf...? What's up with dat?

Ätstörd

Ofta kan man höra ifrån vårt kök någon av oss muttra samtidigt som man stänger igen dörren till antingen skafferiet eller kylskåpet; "Det finns inget gott".

Är hemma sjuk idag med en sjuka som verkar kraftigt "aptithämmande" kan vi säga. Men nu på eftermiddagen, när det börjar räta ut sig återkommer aptiten. Men då är det liksom inte vitkål eller groddar eller sojamjölk som känns smarrigt. Man vill ha nåt gott! Nåt som slinker ner. Enkelt. Inget sabla tuggande och knaprande.

Och hur mycket det än förvånar mig så här tre dagar efter beskedet om kolesterolet, och fast inga förhållningsregler gällande diet gavs till mig och fast läkaren knappt fäste någon som helst vikt vid värdet så har det påverkat mig. Varje ätbart ting analyseras i mig utifrån min otroligt bristfälliga kunskap om vad som vore snällt när det gäller kolesterol. Så då blir plötsligt det enkla, goda, som inte kräver tidigare nämnda tuggande inte heller aktuellt.

Min mamma och pappa som har viss kunskap om ämnet har båda förmanat: Inte äta räkrom!
Jaha, inte räkrom...Tack för tipset! Vad ska jag ta mig till!

Gubbsjuk

Då har man fått domen: högt kolesterol. Veckan innan 29-års dagen. Det lät lite väl vuxet för min smak.
Med mina gener är det ingen överraskning. Men ändå.
Jag tröstar mig med att det troligtvis har med mitt tillstånd att göra och att det kanske därför inte finns någon anledning att hetsa upp sig. Men ändå.

Inga mer ägg med Kalles på. Vilket kanske är lika bra, ägg med kaviar är ju ändå ägg med ägg på och låter ju faktiskt rätt äggligt. (Dedikerat till en läsare... ;)! You know who you are...)

För högt kolesterolvärde. Det är gubbigt.
Jag har lite för många vuxenpoäng på G nu. Måste bo kvar i vår tvåa ett tag till tror jag.

Surprise me!

Jag vill inte vara språkpolis, men det är jag nog.

Jag är ingen stavningsvirtuos, eller språkvetare på något sätt. Och visst blir det fel ibland, man har tappat en bokstav, satt kommatecknet fel eller satt orden i fel följd. Men åtminstone försöker jag korrekturläsa mina egna alster minst en gång.

Jag börjar bli supertrött på att många unga, svenska människor som är aktiva på webben inte har ens en grundläggande känsla för att lägga upp en text. Om än så kort som Facebook-statusen.
Visst, jag förstår att det finns många som har problem med att stava, men hur lång tid tar det att bara läsa igenom ordet lite långsammare? Då kan nog de flesta fånga upp en hel del av stavfelen. Och att sätta ut punkt och stor bokstav, är det såååå jobbigt verkligen?

Egentligen handlar inte detta om stavning och styckebildning för mig. Det handlar om många människors pinsamt låga förmåga att uttrycka sig i text. När jag tänker tillbaka på exempelvis mellanstadiet, gjorde vi inte annat än att öva på att bygga upp texter. Är det så få som minns något av de lektionerna?

När man tar nätet som ett enormt forum med allmän rätt att uttrycka sig fritt. Varför tar man inte chansen att verkligen uttrycka sig så man berör någon , att man når fram med ett budskap? Jag påstår inte att det är så jag skriver här, eller att de ämnen jag skriver om har sånt djup eller är av intresse för omvärlden. Och visst, man måste ju inte läsa folks inlägg om man tycker att de är störigt dåliga.
Men ändå!
Visa lite respekt för den som ska läsa! Sätt punkt mellan meningarna! Stor bokstav i början på namn! Sätt ihop sammansatta ord!

Tilläggskommentar: Kom på en grej till som stör mig: Dem och De. Hur svårt kan det vara? Man ger maten till DEM, men DE ger inte oss någonting!
Jag tror att många tror att det är finare och mer korrekt att skriva dem istället för dom. Men lösningen är inte alltid dem! Jag föredrar nog att man konsekvent skriver dom, för i svenskan nuförtiden är det är inte så laddat. Dem när det inte passar ser helt bängt ut.
Usch, sånt slarv!

IRL

Fy, den här Stureby-grejen gör mig så himla illa berörd.

Att ungas förmåga att konsekvensanalysera inte är fullt utvecklad innan 25 har jag läst, men dessa ungar måste ju ha tappat all vett och sans. Jag tycker synd om dem allihop, inte bara ett liv har tagit slut, utan tre. De måste totalt ha tappat greppet om vad som är verklighet och vad som är film. Men när någon dör, så är den alltid död.

Bulle i ugnen

Jag kanske ska ta bladet från munnen och outa mina framtidsplaner här på bloggen.

Nästa år bjuder på en större förändring i mitt liv. Jag ska äntligen bli mamma! Om allt går väl så smäller det i början på januari, så det är väl i och för sig inte säkert att det blir nästa år...
Men om oddsen ska se bra ut för att den lille ska bli elitidrottare så är det ju bäst om den kommer på första halvåret...

Sommartjöt igen!

Detta årets sommarpratare har varit riktigt bra tycker jag!
Vill särskilt peka ut Petra Mede, Kristian Luuk och Nour El-Refai. Men den som jag väntat mest på blev antagligen därmed också den största besvikelsen. Frida Hyvönen. Jag vet inte, du trollband inte direkt. Du upperätthöll inte mitt intresse alls. Det var synd. Jag orkade inte lyssna klart. Kanske försöker jag en gång till.

Underbara möten

Hur gick den spännande återföreningen då?

Fantastiskt skulle jag vilja säga. Ja det kan ni se själva. Det blev inte direkt några långa tysta pauser!

Emily och hennes kille Marc åkte upp till den lilla by i Connecticut som vi bodde i de två sista nätterna. Vi åt middag och hade jättetrevligt. Lite trippar nerför Memory Lane, men det var långtifrån det förflutna som samtalen kretsade kring.

De berättade att de inte bodde alls långt därifrån och att vi borde hälsa på dom dagen efteråt. Och spontana som vi är tog vi chansen att åka ända till NY state. Så där satt vi och åt lunch med utsikt över Hudson floden. En halvtimmes bilväg från NYC. Närmare än någon annan gång hittills i livet. De tog oss med ner till floden på en liten promenad. Och i fjärran ser man hela norra Manhattan upptorna sig mot den grådisiga himmelen.
Det var lockande som en skål marängsviss framför näsan när man bantar. Skulle vi?
Vi beslöt oss för att inte göra en lov in på Manhattan och spara det första mötet med NYC till ett senare mer seriöst försök. Det är vi nöjda med. Men vi har ju som sagt redan sett NYC.





Vad har jag lärt mig av detta då? Jo att återföreningar kanske inte behöver vara så läskiga. Det kan säkert vara så att man ofta inte har mer än det förflutna gemensamt, men det kan ju i och försig också fylla sin funktion.

För han går som en karl...

Nu har jag glömt bort hur man la in film på bloggen igen, men jag måste bara delge den här. Det känns mycket tryggt att ett av Europas största länder vilar i denna mans händer. Eller någon annan kroppsdel som han kanske finner mer lämplig.
Tack till David för det fantastiska tipset.

Tillbaka igen!

Nu sitter jag här igen med min (pardon, vår) lejongula lilla pärla i knät.

Har haft en mycket skön semester i tre och en halv vecka. Tio dagar USA, Boston, Cape Cod, Connecticut, ända till NY state... Trevligt! Och endast två kilo viktuppgång!

Sedan en vecka Skåne med loppisar och gräsklippning och spel.

Slutligen en vecka Lysekil med havets brus i örat och glitter i ögat. Dessutom en massiv insats i blåbärssnåret, verkar vara ett riktigt blåbärsår!

För er som har eran semester kvar önskar jag er en minst lika härlig som jag hade!

Semester

Nu är det semester! Underbara sommarsemester!
Och sicket väder vi har prickat in! Himla skönt att lägga kortvecka innan semestern, smart tips skulle jag vilja säga.
När man var liten var sommarlovet 10 veckor, och det kändes som oceaner av tid. Nu är man närmre trettio och tre och en halv vecka känns som oceaner av tid. Människans är ett anpassningsbart djur. Nature has a funny way of breaking what does not bend. Jag tror jag hade tyckt att det var lite läskigt att vara ledig i tio veckor nu faktiskt. Skulle nog inte komma ihåg mina arbetsuppgifter.

Hur som helst, Glad sommar!

Glad midsommar!

Så här såg det ut förra året. Ni kan ju själva notera att solen inte gassar direkt. Men det hör ju liksom till. Längtar efter köttbullar, gräddfil och jorgubbstårta!

Reunion

Åh, jag känner mig så pirrig!

Vi har bokat in en semesterresa till USA. Vi kommer åka först till Boston och sedan en roadtrip runt närmsta staterna. Ska bli underbart skoj! Jag längtar massa!

Hur som helst så ska jag träffa min vän Emily i Boston. Vi lärde känna varandra i Finland 2005 och har haft sporadisk mail-och facebookkontakt sedan dess. Hon bor i NY staten egentligen. Och nu ska vi ses! Jag blir ofta lite nervös av sådana här återföreningar. Jag är rätt bra på att lämna saker bakom mig och gå vidare. Måste inte ha kontakt för resten av livet, det är okej att vänskaper rinner ut i sanden, livet förändras ju. Så det är inte så ofta man är med om en sån här grej. Att träffas igen...

Att hon var 21 år då gör det hela ju ännu mer spännande, antagligen är det än helt annan person som jag kommer träffa nu. Eller iofs, så blir det ju för henne med...

Jag ser ljuset

Det är så härligt att det är ljust nu!
Dagarna känns så härligt långa.

Man borde utnyttja det på något sätt...

I need a holiday

Jag tror jag hamnat i en i-väntan-på-semestern-dvala. Jag bara orkar inte någonting nu. Nu får den komma, ljuva semester! Allt står på paus till den dag jag går hem från jobbet med lätta steg och antagligen tar mig en glass på vägen hem.
Hade det inte varit att jag vet att det är så nära hade det antagligen inte alls kännts betungande, men nu veeeet jag ju att det bara är några veckor kvar tills man får komma ut på grönbete!
Viva sommar!

Glad nationaldag!

Nu är det sjätte Juni igen. En gång om året, precis som alla andra dagagar. Förutom 29 februari.
Man kanske börjar fira lite mer varje år. På något sätt måste det ju ta ett par år innan ett firande känns äkta och man har fått rutin på't.

Så ha en bra dag idag och glöm inte att rösta imorgon!

I am sailing

Då har jag kommit tillbaka upp på torra land, helskinnad.

Sicken seglats och sicket fantastiskt väder. Många röda fejor och till och med ben på kontoret idag, men de flesta håller nog med om att det var värt det. Lustigt också att jag sov som en prinsessa i förpiken i två nätter. Jag nästan saknar det redan. Sån sömn får man inte varje natt... Men den friska luften gjorde väl sitt.

Sen när jag kom hem så gungade världen ända tills jag la mig på kvällen. För att återupptas lagom tills jag satte mig på min skrivbordsstol på jobbet. Mmmm... sjösjuka... Synd att man inte har det oftare.

Kors vad det vimlar av segel idag

Nu ska jag till landet där jag inte kan språket igen. Segelbåtarnas förlovade land. Har lånat ihop en riktig utrustning så, if all else fails, så kommer jag åtminstone se ut som landets befolkning.
Så hela min arbetsplats ska på en tredagars seglats i underbara bohuslän. Det kan nog bli intressant...

This is an invitation. It's not a threat.

Hallå! Vad är det här för störd post?



Tack Kanadensiska ambassaden, men jag kan inte komma...
Detta överraskade på hallmattan igår. Adresserat till mig själv. Ganska tjusigt. Och så skoj, med rolig post alltså. Särskilt som det också sätter igång massa griller i huvudet. Varför har jag fått den här? Av vem? Vem vill bjuda mig på öppningen av en konstutställning på ett slott?
Och varför fick jag inte den tidigare så jag haft en sportslig chans att komma!?

Pretty Woman

Fy fasen vad det är en äcklig film.

Och vad många gånger jag såg den som ung flicka! Det är ju fullkomligt vedervärdigt.
Julia Roberts är ju ändå en skådespelerska som gör hyfsat genomtänkta roller, men visst, detta var ju ett val som gjordes innan karriären kom igång. Undrar om hon skulle låta sin dotter se den när hon blir 12?

Jag tror att jag inte riktigt kan ha förstått vad en prostituerad var när jag tyckte att detta var den bästa film jag sett. Hur kunde mina föräldrar låta mig se denna dynga? (Var det bara din mamma, Ida, som hade en sund skepticism..?!)

Det värsta är också att Julia porträtteras som en så fräsch och fin prostituerad. Det är hennes första vecka på gatan, hon använder inte droger bara tandtråd, hon vill studera och hade en fin nära relation med sin farfar som lärde henne knyta slipsar. För något såhär romantiskt kan ju inte hända de äckliga knarkande hororna, de hittas döda i containrar, med sig själva att skylla.

Och Richard Gere, han är ju en sån fin man, en känslig, romantisk man i karriären, inte macho, kan inte köra bil med växelspak, spelar flygel och är rädd för höjder, han behöver ju sin starka kompetenta hora till så mycket mer än bara en tidsbegränsad sexuell förbindelse. Han är inte den typen av man som gör sånt. Det är en ren och skär olyckshändelse att han råkar plocka upp en flicka från gatan och blir torsk.

Man skulle vilja se rummet hos producenten när denna historia pitchades. "Vad sa du? En prostituerad som blir upplockad i en bil och de blir kära...? Ja, det är nog en romantisk saga som många kan relatera till!"

Relaxi cab

Jag vet, det var längesen, men jag har haft en del saker för mig.

För det första var det årets kanske ända bröllop som gick av stapeln, och det var underbart skoj.
Sedan var det tjänsteresa till Geneve, med en tredagars mässa. Mycket spännande och givande.

Den senare aktiviteten har föranlett en stor mängd taxiresor på kort tid.
När man kliver in i en taxi fem på morgonen kan man gissa ganska enkelt att det sociala suget hos passageraren är minimalt. Som taxi-chaffis kan det vara svårt att uppfatta. Fy satan vilken lycklig människa.
Andra taxiresor på sistone har fått mig att inse att man inte ska underskatta värdet av personlig hygien när man till yrket kör runt främlingar i bil.
På hemvägen åkte vi med Peter Apelgren i den där elreklamen. En man som tyckte något om allt. Hmmm day trada, tack för dom spännande tipsen...

Spring and the City

Just nu är Göteborg som allra vackrast!
Underbara vår.

Vardagsedge

Livet kan vara spännande ibland. Lite som att spela någon typ av roulette. Eller följande kanske kan användas om det finns något värdefullt i lägenheten som man vill bli av med.

Calle jobbar natt ibland nu förtiden. Då kan jag bli lite hispig, iom. att det är så ovant att vara ensam i lägenheten. Så då kollar jag att spisen är av och att dörren är låst lite fler gånger än vanligt innan jag ska sova.

Och visst hade jag låst dörren igår kväll, precis som alla andra dagar. Vad jag dock var lyckligt ovetande om när jag snusade sött var att jag lämnat nycklarna hängandes i låset - på utsidan - hela natten. Välkommen hem till oss, let yourself in!

Perfect day

Oh its such a perfect day,
Im glad I spent it with you.
Oh such a perfect day,
You just keep me hanging on,
You just keep me hanging on.

You're going to reap just what you sow,

Den som lever får rosé.

Det kanske är hemskt att säga det, och framförallt är det lätt att säga det så här på förhand, men ibland kan en ensam fredagskväll med årets första glas rosé vara riktigt skönt.
Och just nu, klockan halv sju så är det fortfarande det. Jag har haft en superstressig vecka, trasslig mage och lite orosmoln på himlen, men nu, nu är det fredagskväll, vad ska jag göra åt saken!? Jo, dricka mitt glas underbara rosa vätska. Kanske lite grön ärtsoppa på det. Sedan har vissa saker också slutat mycket bra denna fredag eftermiddag, så det bidrar till att lugnet lite smidigare kan infinna sig. Och så har jag unnat mig nya assietter! <3

Jag kanske ska checka in om två timmar igen, när rastlösheten infunnit sig och jag längtar alltförmycket efter att min man ska komma hem från jobbet. Nej, det gör jag nog inte. Ni får leva i ovisshet. Varsågod.

Kul att folk gör sitt för folkmängden!

Välkommen Baby Ozzon och Baby Lönnroth!
Ni tittade ju fram båda två medan jag var i radioskugga, men det var roliga nyheter när de tillslut kom fram!

Gottat mig och unnat mig.

Här har jag varit i en vecka.

Scandinavian Blonde

Bara i fall någon mot all förmodan inte tänkt på Frida Hyvönen på ett tag så vill jag påminna lite. Läs noga!

In the eye of the beholder
The Scandinavian blonde is seen
She is tall and her hair is always golden
And she is fond of doing naughty things

THE SCANDINAVIAN BLONDE

She speaks in a melodic accent
childish and harsh at the same time
Her use of words can seem experimental
As if by accident thrown around

THE SCANDINAVIAN BLONDE

Scandinavian Scandinavian
Scandinavian Scandinavian
Scandinavian Scandinavian
blonde!

In many men I've met on my travel
I have also met the Scandinavian blonde
I have traced her limits in the questions he asks me
In his gaze I've seen her do things I never done

THE SCANDINAVIAN BLONDE

Scandinavian Scandinavian
Scandinavian Scandinavian
Scandinavian Scandinavian
blonde!

Ja, just det, låten heter Scandinavian Blonde.

Återställd! Tada!

Nu kan jag nog betrakta mig själv som så återställd jag kan vara (om man bortser från taskig kondis och bristande magmuskler). Men återställd som i att bara köra på som vanligt.
Natten till idag så sov jag för första gången på mage på två och en halv månad! Oh, lycka. Det är ju utan tvivel den skönaste sovpositionen. Har aldrig gillat att ligga på sidan, men det har tyvärr blivit mycket av den på sistone. Men nu alltså, tillbaka med näsan ner i kudden.

Och nästa framsteg; jag har joggat idag! En tjugo minuters runda för att testa. Och det var väl egentligen bara flåset det var fel på. Och att jag har en satanistisk träningsvärk i vänster skinka och lår efter att ha bowlat med kollegorna.
Så, tyvärr försvann alla ursäkter i ett huj...

Skott-vår

Detta är ett ålderstecken förklätt till ett vårtecken.

Tuulikki är död!

Länge leve Tuulikki!




Det känns som den sista kopplingen till Tove Jansson också är borta.
Jag har haft ett litet rosa skimmer kring detta kärlekspar. Det är ju lite av en ultimat kärleksförklaring att avbildas som karaktär i en bok. Tuulikki är alltså Too-Ticki.

För ett par år sedan när jag pendlade till Borås satt jag och läste en Muminbok på bussen. Vad jag inte visste var att en bibliotekarie från Borås stadsbibliotek satt bredvid mig. Hon började prata om en utställning de haft på biblioteket med Janssons originalteckningar. Tove och Tuulikki hade åkt ner för att titta på den. Och de tyckte den var jättefin. Hon hade alltså träffat Tove och Tuulikki, tillsammans. Och hon kände att hon måste berätta det för en fullkomlig främling. Det var rart gjort.

Euuuuuuwwwwww.....

Vet inte hur det gick till men vi sitter och samtalar om saker som är äckliga.
Det är ju mycket som är äckligt i livet men en grej som kan vara riktigt äcklig är att dela kläder med främlingar. Och det är i denna genren vi utvärderar olika äckligheter.

Ridhjälm, det minns jag att det kändes lite äckligt när jag under en mycket kort period av mitt liv var hästtjej.
Detta toppas dock av den ohyggligt ofräscha gokarthjälmen. Fy! Våt och varm och svettig, och klistrad mot ens underläpp...

Min man tyckte bowlingskor. Och jag kan hålla med, men de är så långt från ansiktet och man har strumpor på sig så jag kan tycka det är ok. Om de inte är varma. För då påminns man genast om att man delar dem med främlingar.

Diskhandskar i allmänna utrymmen som exempelvis på jobbet eller någon lokal som man ska städa dagen efter fest. Usch.

Nä, gokarthjälmen är nog värst ändå.

Avkommande

Är det någon mer än jag som tycker att det varit lite dött på Calles löparblogg på sistone...?

För er som är oroliga så kan jag säga att han åtminstone tränat fotboll två gånger.

I can buy you!

Det finns lite saker som står på kö till att investeras i just nu. Eller saker som "ligger i pajjjpen" som jag av okänd anledning brukar säga nuförtiden...

Nummer 1 är en extern blixt till vår systemkamera. Den känns oumbärlig för att ta vårt fotograferande till nya höjder. Det är ju en väldigt rolig grej att köpa också! Det är inte som att köpa en ny diskmaskin när den gamla gått sönder eller att lägga samma summa på ett tandläkarbesök. En investering helt enkelt.



Andra saker som jag vill investera i just nu är ett konstverk och nya möbler. Men först blixt. Den måste vi ju ha med oss på våra resor! Ska bli roligt att fota röda danskar med en enorm blixt, då kanske de blir vita istället...

Lite här och lite där.

Nu har jag hämtat ut biljetterna till vår underbara påskresa till Jämtländska Jorm.
Jag längtar massa. Även om det känns lite skumt att när värmen äntligen kommer hit till oss så åker vi upp till snön. Men det kommer åtminstone vara ljust! Och alldeles underbart. Bara tyst och vida vidder. Coolt. Och pimpla på isen. Kommer ha med mig mina scout-snidade ispiggar. De har väntat i 20 år på att användas nu.
Nästa vecka ska vi också till Köpenhamn! Det är kontraster här! Det ska också bli härligt! Fast på ett helt annat sätt!

Ett begynnande six pack. Jodå, så attere...

Jag har idag för första gången på mycket länge träningsvärk i magmusklerna. Äntligen.

När man som jag, av medicinska skäl, har varit tvungen att låta magmusklerna totalt förtvina så känner man sig inte så förtjust i denna kroppsdel. De flesta av oss har någon gång i våra liv till vissa mått haft svårt att förlika oss med detta muskelparti. Eller ibland avsaknad av.

Det är svårt att träna magen när man inte direkt har någon muskelkraft i den att tala om har jag märkt. En av orsakerna till detta är att man därför måste slita så mycket på ryggen. Vilket gör ont tillslut. Alla muskler som jobbar för att stödja magövningen jobbar sig sönder och samman medan magmusklerna spelar döda och låtsas att det regnar och ids knappt ens spänna sig.

Men igår alltså. Då måste jag ha lurat magmusklerna på något sätt. Ska försöka återskapa detta träningspass och gör om det, mycket snart! Äntligen!

En bromskloss

Nu har det blivit nya bromsklossar på bilen. Inte så farligt dyrt faktiskt. Och fort gick det.
Det skulle vara kul att veta mer om bilar tycker jag. Jag kan förstå dom som tycker det är kul att meka med bilar. Ha på sig en blå overall och stå och putsa någon liten pinal man skruvat loss från ett ställe som man faktiskt vet vad det har för funktion. Det är lite som att lösa suduko, eller brodera. Lite klurigt och pilligt. Fast också fasansfullt smutsigt.
Det är synd att jag inte är så intresserad bara. Det finns så mycket annat som är skoj. Men det vore coolt att kunna bygga meningar som har någon vettig innebörd med ord som bromsskiva, motorlock, vattenpump och kamrem.

Det var norsken, tysken och Bellman...

Jag undrar när humorn uppfanns.

Våra förfäder i grottor, skrattade dom? Och i så fall åt vad.
Jag kan ju tycka att det i dagsläget finns variationer på nivån på olika människors humor. Jag tycker mig kunna ana vilken av typ av humor som förmodligen har anor långt bak i tiden.
Om man utgår ifrån att humor är något som utvecklas och kollektivt förändras, vad kommer vara roligt om femtio år? Som åttiotalist är ironin frekvent använd. De som föds på 2010-talet vad kommer de tycka är roligt. Eller är det som med mode, att 70-talet kommer tillbaka gång på gång, och sedan 80-talet. Retro-humor?

För ett par hundra år sedan underhölls kungligheter av hovnarrar. Det vill säga pajasar som hade lustiga kläder på sig. Om man skulle vilja roa kungaparet idag verkar det vara lyckat med Robert Gustafsson på Solliden. Då skrattar dom. Men han är ju lite av en pajas som ofta har lustiga kläder på sig (ofta i typ av speedway-outfit). Här fallerar alltså hela min teori. Ingen utveckling har skett överhuvudtaget.
Vart vill jag komma? Vad ska man göra med denna information? Jag vet inte. Det är spännande bara.
Jag tycker ju såklart att jag är himla rolig. Men alla kanske faktiskt inte gör det. Och Calle då, som jag ju tycker är jätterolig. Han har ganska skum humor egentligen.

Och hur kan det komma sig att det inte alls är roligt om någon svimmar av i verkliga livet, men jag kan skratta mig fördärvad åt Wedding fainters på Youtube?
Humor alltså. Ska det vara så svårt?

Somliga går i trasiga skor

Försöker inte på något sätt få det till att jag befinner mig i rännstenen. Snarare än pengabrist beror mitt skoproblem på tidsbrist och totalt ointresse för att plöja igenom butiker för något smart skodon. Att handla skor ska ju vara en sån där grej många människor älskar mest av allt att göra, men jag är inte ett fan.

Skor är nästan alltid dyrt. Kläder kan man ofta hitta bra grejer snorbilligt, men skor, bra skor, de kostar alltid mer än man hade hoppats, tycker jag. Och iom att jag inte är gjord av pengar eller har ork att göra om skorundan gång på gång, måste jag liksom införskaffa en medelsko. Okejsnygg, hyfsat prisvärd, promenadvänlig och passa till både klänning och byxa. Jamen vad ska man ha på fötterna då? Strumpor?

Nästan alltid gör jag mina skoköp i helt fel läge på säsongen, och när det gått så långt att den gamla skon är död och jag på riktigt inte har något att gå i. Detta kan vara den största anledningen till min totalt katastrofala skogarderob. Det blir nästan aldrig snyggt, det blir oftast inte så skönt.

Snacka om att ha problem alltså.

...har övergått till den där lördagskänslan!

Vilken underbar dag.

Detta vädret! Varje år glömmer man bort hur underbart det är när när de första indikationerna på att vi kommer att ha överlevt ännu vinter uppenbarar sig. Läste i GP idag att idag är dagen dubbelt så lång som på nyårsafton. Sjukt! Klart att det påverkar en.

Vi har övningskört en rejäl stund i dag. Lite fickparkering och backa runt hörn. Men den mest lärorika delen av lektionen ägde rum de första fem minuterna när bilen inte startade. Den första reaktionen är: "Ringa Calle" och andra är "Näe, detta ska vi fixa själva!" Där var tiden ute för undsättningen hade redan kommit.
I form av två förfriskade bänkalkisar som hört hur tändningen liksom aldrig går igång. Så en snabb instruktion i hur vem ska göra vad och så har dom redan intagit putta-på-position. Sedan gick det som en dans. Och varsin kram senare rullar vi ut från Landalatorg. Tack för den!

Den där fredagskänslan.

Liiite vårkänslor får jag säga att jag fick idag när det var så fint. Solen gassade så härligt utanför fönstret att det var ohyggligt svårt att koncentrera sig på jobbet hela dagen. När jag gick från jobbet vid fem bländade solen mig, och när jag tittade ut från fönstret i gymmet vid sex höll den på att gå ner. Otroligt vad fort det går va? För en månad sedan gick solen knappt upp nu går den inte ner förrän sex.
Och så var det fredag också.

Imorgon blir det 30års kalas och övningskörning!

What's new, Pussycat?

Ja här händer inte mycket. Jobbar mest, och har tagit mig i träningskragen.
Tycker ibland att jag har en oacceptabelt lång startsträcka inför vissa saker. En skum ekvation är hur man när man har mycket att göra får så mycket mer gjort. Man kommer upp i puls liksom. Som idag exempelvis, har jag haft massor att göra, och dagen bara flög iväg med uträttade uppgifter.
Har för ändamålet köpt en bok som heter "Få det gjort". Men det är så liten text i den att jag inte vet hur jag ska orka läsa den. De borde sälja den med ett litet serietidningshäfte till som heter "Få det gjort att läsa 'Få det gjort' ". Överhuvudtaget känns det inte lukrativt att ha folk som aldrig kommer till skott som målgrupp för bokköp.

Anywho.

Grattis Vickan, till drömprinsen. Lite löööv, det borde alla få ha!

Over and out.

Den kom!

Idag kan ni tro att det är en lycklig dag.

Det bara snöar och snöar!
Äntligen!

Rasist!

Varför kan vi inte bara älska varandra?

Övningskörning ger färdighet.

Att hänga på vägarna med sin kompis/körkortsaspirant är så roligt. Vi täcker upp oupptäckta delar av vår alldeles egen hemstad.

Ena dagen slingrar man genom villaområden i Askim, i nästa stund är man i Kortedala och glider plötsligt över gränsen till Partille.
Jaha, det var jag köpte en cykel när jag var tolv. Oj vad mycket hus det ligger i Eriksberg nu. Vad fint det var här vid Nääs slott. Hoppsan är vi på väg till Karlstad nu?

Och så måste man pausa lite ibland vilket leder till trevliga fikastunder eller storhandling på Orientaliska Stormarknader och liknande trevliga avbrott. Jag gillar.

New world order

Ja den är inte rolig.

Det har inte ens gått ett år sedan jag slutade jobba helg. Och jag har njutit varje fredag kväll av att det är helg, och då jobbar man inte. Oaser av tid låg framför mig kände jag. Och som jag tjatat om hur fantastiskt det är att vara ledig på helgen.

Så nu har min man börjat jobba varannan helg. Näe, det är inte snällt.
Tur för honom att han har så många andra bra kvaliteter.

Det ska va dyrt å leva

Kontoutdraget är ingen festlig läsning redan mitt i månaden.

Det är inte klokt vad dyrt det är att vara sjukskriven. Och då menar jag inte sjukersättningen. Sicka summor man sätter sprätt på när man inte har något att göra och knappt kan lämna lägenheten... Huvaligen...

You need to get in da draaaaver's seat of your laaaaafe.

Nu ska Lundénskan baskemej få körkort! Och jag känner mig hedrad att få vara med på färden.Efter avklarad handledarutbildning sitter vi äntligen på ombytta platser i framsätet.

Det är ju lite skumt att som vuxna jämlika människor som är vänner och har varit det i 10-15 år att plötsligt vara lärare/elev. Men det går så himla bra. Vi har det roligt och mysigt i bilen. Och ingen av oss (så vitt jag vet...) har ännu blivit förbannad på den andra. Jag tycker (med risk för att bli tjatig) att man lär sig mycket om sig själv. Och sin vän.
Skoj i alla fall! Och väldigt givande, tycker att jag blir en bättre bilförare själv. Dessutom får man träffa sin vän väldigt ofta... Ingen dålig bonus...

Adnala dáv rejnav!

Vill önska Samerna Glad Nationaldag idag!

Det är ett firande som äger rum i många länder förutom Sverige. Bland annat i Finland, Norge, Kanada och Ryssland.
Ofta när man reser runt i världen är man väldigt intresserad av ländernas urbefolkning. Man går på museum och tittar på konst.
Jag minns också när jag gick i skolan att vi läste om Aztekerna och Mayaindianerna. Och om Sitting Bull som, om jag inte minns fel var Siouxindian. Aboriginerna var urbefolkning i Australien innan Britterna skickade dit botten på sitt samhälle. Allt detta har vi fått lära oss.

Men när lärde vi oss något om Samerna?

Buorre iehket!

Dags att vända blad.

Det är fascinerande att rensa ut sin barndom. Även om mycket försvunnit sedan jag flyttade så är det ju en del skrivbordslådor och hyllor som fortfarande rymmer mitt liv.
Och det är bara att konstatera. Mitt liv består väldigt mycket av papper.

Oändliga mängder papper.

That's a wrap!

Näst sista dagen...
Har jag tagit ordentligt vara på denna tiden nu då? Jag måste ge mig själv svaret: På det hela taget, ja.

• Min förhoppning var att jag skulle koppla av och ta det lugnt och ha det kravlöst. Check.
• Att jag inte skulle ha dåligt samvete över att inte prestera. Check.
• Att jag skulle träffa mina mammalediga vänner och ha det mysigt. Halv-check, missade en...
• Sätta in foton i fotoalbum. Näe...
• Skulle se till att det var lite mer ordning bakom kulisserna i hemmet. Halv-check
• Kolla på dagtids-TV. Check.
• Försöka ta mig ut och luncha med kompisar. Check.
• Städa ur mitt gamla flickrum. Ska göra det idag.

Inte för att det var så mycket man kunde göra av tiden, så att säga, men ändå, man kan ju göra det bästa av allt. Men ändå, det har varit mindre smärtsamt än jag trodde. Och jag är mycket mer rörlig. Men har förstått att denna sista veckan är till för att parera illamåendet i sviterna av ett flitigt värktablettsanvändande. Och så trött jag varit. Det har varit en match att ta sig upp varje morgon (dels för att jag måste vagga upp mig till en swing på sidan för att alls kunna ta mig upp). Efter det brukar jag titta på TV en halvtimme innan jag gör frukost. Det kan bli mycket problematiskt nästa vecka...

Igår var jag och hälsade på mina kollegor i sprillans nya lokaler. Superfint och jättestort! Och så ljust, inte nog med fönsterplats, har fått en ny vit bänkskiva på skrivbordet också. Allt såg skinande vitt ut. Trots att jag varit borta i tre veckor och de har flyttat under denna tid kändes det som om det var igår jag var där sist.

Ny postorderleverans

Mycket riktigt så kom äntligen de efterlängtade kläderna.
Vissa plagg känns som kap, men det förväntade lyckoruset har uteblivit. Det är verkligen sant som man säger, att man inte kan köpa lycka.
Kanske blev det för mycket med det trevliga och lyckade frisörbesöket samma dag. Och att jag väntat lite för länge efter paketet. Och att den klänning jag hoppats mest på var det enda plagg som var för litet och inte alls såg ut som jag förväntat mig.

Vad är en bal på slottet...
Det var kul att testa i alla fall!

Tisdagen bjuder på små glädjeämnen.

Idag kommer kläderna från H&M med absolut största sannolikhet! Och inte en dag för tidigt! Har väntat som en kärlekskrank tonåring vid mobilen för att få en paketavisering via sms sedan i torsdags.

Om ett par timmar ska jag till frisören igen. Och få trimmat tovorna. Det ska bli väldigt roligt! Särskilt som jag var så nöjd med håret sist. Mitt livs sjätte frisörbesök. Nu betar jag av dom i rask takt! Sedan jag fick en plattång i julklapp har jag blivit supersnygg i håret när jag vill! Tycker jag...

Vill på kalas!

Är i Skåne och rekreerar mig. Tar det lugnt och skönt medan min man är ute och springer idag igen.
Dessa de lugnaste veckor jag tror jag upplevt bygger upp ett rejält ryck i partytarmen känner jag. Det är ju inte ens så länge sedan December då det hände något skoj flera gånger i veckan.
Nu får Lundénskan fylla år snart så man får gå på riktigt rajraj!

Smart!

Hahaha...! Folks blond-moments är roliga i största allmänhet tycker jag. Fler borde våga dela med sig av sina livs mest korkade ögonblick.

Men när folk är så här dumma blir det roligt på ett helt annat sätt.

Som ett brev på posten

Dagens postorderskörd har anlänt.



Denna lilla rosa Margrethe-bunke har jag beställt från Tyskland. Varför då, undrar den nyfikne? Jo för jag är en mycket fånig individ med besatthet av att införskaffa prylar i just den rätta färgen. De finns i så många fina färger!
Men jag passade även på att beställa de nya praktiska locken som numera tillverkas till Margretheskålarna. Och en extra mixerskål, en pastellgrön. Man vet ju aldrig när man måste mixa något och den andra mixerbunken är i diskmaskinen.


Se vilken fin samling pastellfärgade skålar vi har nu! Och med lock till!

För andra köksprylnördar kan jag rekommendera Cookfunky, trots namnet, med prylar till köket från många bra märken. Beställde i söndags så de levererar snabbt och pålitligt. Ok, frakten är dyr, och det är lite dyrare nu när € har gått upp, men priserna på produkterna är annars helt ok.

Imorgon hoppas jag att jag får paket från H&M!

I evighet?

När man går hemma så här länge sänks kraven på TV-underhållning nämnvärt (Jättespännande upplösning på TopModel Austraila i dagarna, by the way). Efter att ha tittat på Carolas 25 års jubileum som artist kommer allt tillbaka till mig.

Emma: 1984-1992
Gud vad jag älskade Carola!
Och vad Carola älskar Gud.
Men om det visste jag inget. Vem Carola var visste jag absolut inget om som barn. Jag visste bara att jag ville vara Carola. Och att hennes skiva Främling, var den enda musik jag någonsin kunde behöva.

Jag hade fel.

Men ändå 25 år, det är slitstarkt.

Stop and smell the roses.

Den här sjukskrivningen känns på ett sätt som en otroligt lyxig tid. Det känns som en chans, en möjlighet att få hjulen att börja snurra lite långsammare. Jag känner att jag de senaste åren inte haft makt över min egen tid. Och inte haft tid att ta djupa andetag.
Det finns inga prestationskrav eller måsten nu som det ofta gör på semestern exempelvis. Man ska hinna med mesta möjliga. Nu behöver jag bara göra det jag orkar, och behöver inte ha ångest om jag inte orkar något alls. Behöver inte ens träna...!
Och i och med vår fantastiska Ford Focus så kan jag ändå ta mig runt. Göra små besök hos folk man inte ser så ofta.
Dagarna går och jag blir bättre och bättre. Och bygger upp en skön energitank som räcker ändå till sommaren!

I am dreaming of a white life.

Jag längtar efter snö. Nästan så mycket så det värker lite i mig.
Det snöar ju cirka tre gånger per vinter här i mina trakter. Varje gång blir jag superlycklig och det känns precis så som man säger att hjärtat slår en volt.

Men varje gång försvinner snön inom ett par timmar. Den blir en gudsförgäten sörja som tränger sig in i varje liten öppning i skon. Och är så ful! Alldeles grått och blött. Smutsigt. Snö är tyst och vitt och torrt. Vackert och underbart.

Det ser ut som Ruhr-området om man tittar ut genom fönstret en sån här dag.
Så jag har börjat surfa hus. I Västerbotten är det snö på alla taken. Och för samma pris som vår lägenhet får man ett palats med jätteträdgård. Tål att tänkas på.

Skratt är bästa medicinen

Sägs det ju. Jag är tveksam. Det mest smärtsamma med denna konvalescens är att nysa och skratta. I nämnd ordning.
Efter att ha lyckats finna en metod att stävja nysningar så jag försöker undvika att skratta alltför mycket. Enklaste sättet är att undvika vissa människor. Kan flika in här att det är en smärtsam upplevelse att ha en man som varje kväll sjunger refrängen till Böny & Calajd när vi ska sova.
Humor är ett stort inslag i mitt liv. Essentiellt skulle jag vilja påstå. Vilket också innebär att jag omger mig med många väldigt roliga människor. Just nu är ni överflödiga.

Så jag har funderat ut samtalsämnen som är ruggigt tråkiga:

• Lumparhistorier, my god, sker inte så ofta tack och lov, men när det gör det, så kan jag inte ens spela road.
• Vårdköer, alternativt väntetid i väntrum. Huvaligen, vad eländigt det är att leva i Sverige. (Okej, jag kanske har talat lite om vårdköer också på sistone, men åtminstone i hyfsat positiva termer)
  
• Arbetslöshet, särskilt i dessa tider. Nu är det ju mer än tråkigt, nu är det på allvar.
• Tala om sitt jobb. Jag gillar mitt jobb men jag gillar inte att prata om mitt jobb. Vet inte varför, det är inte så skoj bara. Helt ärligt tycker jag inte att det är så skoj när andra går igång alltför mycket med invecklade händelser om deras arbetsuppgifter heller.
• Vin. Ja, jag erkänner och hoppas att jag inte blir utfryst nu! Men att tala om vin.... Dricka: Ja! Prata om: Näe...

Så om vi ses inom kort är detta förslag på samtalsämnen vi kan gå igenom. Och vi kommer ha garanterat tråkigt.




Se så glada ni är!

Downloading the video

Min man är helt fantastisk. Finns det någonting han inte kan?
Efter att ha bloggat i mindre än en månad har han knäckt koden att lägga upp filmklipp på bloggen. Så jag levererar i denna andan videon till Böny & Calajd. Direkt här på plogginen! Missa heller inte den fantastiska marathonfilmen på Calles blogg. Rafflande kamp!

Böny & Calajd

I och med att jag fortfarande inte får grepp om hur man laddar upp videoklipp från Youtube på bloggen (pinsamt!) får jag nöja mig med att delge er länken till denna fantastiska video.

Det hela hade sin upprinnelse i när jag i söndags såg en dokumentär om och med Brigitte Bardot på SVT. Brigitte berättade om sitt liv. Sitt händelserika liv och vilsna och smått turbulenta kärleksliv. Och helt plötsligt kommer en musikvideo när hon tillsammans med Serge Gainsbourg river av en fantastisk låt som heter Bonnie and Clyde.

Böny Parrker and Calajd Börrrrow.

Jag vill också sakna självdistans. Jag vill också ha plutiga läppar och en glugg mellan tänderna. Jag vill ha basker. Jag vill skreva med ett maskingevär i papp. Jag vill röka cigg som vore det sexigt med Kol.

Nu kämpar Brigitte för djurens rättigheter.

Lågkonjunktur-spender.

Vad ska man roa sig med när man inte kan röra sig som man vill och inte heller kan sitta still för länge?
Jag fick ett infall att köpa kläder på HM:s hemsida. De hade hur mycket fint som helst. Och jag blev riktigt sugen på att åtminstone vara vårfräsch om inget annat. De hade till och med rea. Och det var lika kul att radda upp sakerna i "varukorgen" som det är att gå hem med kassar fyllda med nya kläder. (Trots att jag absolut inte är någon shoppingtjej av rang, utan mest införskaffat kläder när jag jobbat tidigare. Tyvärr är det ju mer uppsökande verksamhet som krävs av mig nu.)

Hur som helst hade jag fyllt korgen med 11 prylar, bara till mig själv, till slut. Hittade bland annat 3 jättesöta broscher. Och två mycket söta blusar på rean. En klänning som jag spanat länge på i katalogen också.
Men ett stort misstag jag gjorde var att ha The Queen of Daytime television på i bakgrunden; Oprah.

Med i Oprahs program var en finansexpert av rottweilerkaraktär som skällde ut gäster som hamnat i kreditfällan (visst, de förtjänade sin uppläxning!). Men det kändes kanske inte riktigt lika roligt längre, med min varukorg med 11 jättefina onödiga klädesplagg och accessoarer. Så finansexperten fick mig att logga in på min bank. Och visst, där fanns köpesumman med liten marginal. Och visst, det är löning på fredag. Men tills dess då? Och om något oförutsett händer? Kylen är ju helt tom dessutom. Och jag är sjukskriven.
Man fick absolut inte köpa någonting man inte behövde sa Rottweilern. Och absolut inte om man inte hade råd. Krisen skulle innebära endast en sak, för alla: Sluta spendera.
Och då gjorde jag det. För nu. Tills på fredag. Då har jag råd.

Damernas värld

Vart har jag varit? Jag har varit där kvinnor i alla åldrar långsamt och lite framåtlutat vankar i korridorerna.
Har opererat bort ett antal muskelknutor som satt lite ostrategiskt till på livmodern. Detta genom ett snitt längs troskanten. Det har gått bra, och ser fint ut. Men att röra sig fritt är inte att tänka på ett tag. Men det går bra att vara uppe och gå och det kommer man långt med. Jag kan för första gången ärligt svara "Bara när jag skrattar" på frågan "Gör det mycket ont?".
Det kommer bli mycket Oprah nu.... Och jag är fri för lunch om någon är sugen, om ett par dagar.

Pausfågel

Jag tar en paus i ett par dagar. Har lite att uträtta. Återkommer nästa vecka, med en lite mindre mobil variant av mig själv. Men ändå lite lättare på något sätt...!

Min fina helg

Jag måste dela med mig av min fina helg. Tog så himla fina bilder på lite av det mysiga som kan rymmas på en helg. Sen gjorde jag mer mysiga grejer och träffade ännu fler mysiga människor. Men kameran var inte med hela tiden.
Observera den fina leken mellan skarpt och suddigt. Och mina pyssliga etiketter på lådorna...


Fredagkväll hos the Fjomps.


Lördagmorgon


Redig och ordnar


Kel med Lilla O.