Är jag amish?

Två gånger på en vecka nu har jag kännt en sötaktig rökdoft mitt på stan, mitt på blanka dagen. Skulle in på Bengans idag, då fimpade en tjej en joint mitt framför mig på trottoaren.  Är det bara jag som blir helt indingerad av det?

Är det fritt fram nu?
För bara några år sedan vill jag tänka att det inte var någonting den stora massan ägnade sig åt. Men nu... Börjar kännas väldigt Australien. Liksom, "Åh vi är så kontinentala". "Alkohol är mycket värre".
Ja alltså, jag är den första att gå med på att om alkohol hade uppfunnits idag hade det aldrig blivit lagligt. Det dödar verkligen jättemånga människor och förstör minst lika många liv.  Ödelägger barndomar världen över. Men är detta argumentet för att legalisera ytterligare dåliga saker, säg för enkelhetens skull lika dåliga. Räcker det inte då med det dåliga som redan finns tillgängligt och är "accepterat"? Behöver vi verkligen fler lagliga metoder att ta död på folk, ödelägga barndommar och förstöra liv?

Jag säger Njet.

How now brown cow.

Jag trodde nog aldrig det skulle kunna gå så bra för mig att amma som det gjort denna gången. Förra gången var en sån kamp för att få det att funka så det var skönt att det gick lätt att sticka till en flaska titt som tätt.
När lillen föddes hade jag bestämt för att mjölken skulle flöda och jag vill med bestämdhet hävda att det var det som gjorde att mjölken gjorde det. Han sprang iväg på viktkurvan och började sova låååånga pass på natten mycket tidigt. Det  var affirmation. Man föreställer sig något och så liksom blir det så. Jag hypnotiserade fram mängder av mjölk.

Men att det skulle behöva finnas en baksida på detta...
Nästan sju månader senare vägrar den lille att äta något annat. Något annat alls. Inte ens bröstmjölk på flaska går bra. Mamma ska vara där, mjölken ska vara färsk. Jösses!
Jag är så trött. I ryggen, huden (åh, dessa klösmärken), i huvudet, på kläderna, på allt. Jag blir anti. Vill vara fri. Samtidigt är detta det liv jag har valt och det är vad jag vill. Det är ju en så kort period i det stora.

Ge mig en dag för mig själv och en god natts sömn, så kan jag fortsätta ett tag till.

Man har blivit med ny dator

Och lite löjligt lycklig blir man av det.
Det är ju bara en pryl, man kan inte köpa lycka, allt det där vet jag. Men dator, den är så mycket mer.
Det är lite som att köpa skolgrejer i augusti. Nya fina block fyllda med tomma vita blad som bara väntar på att fyllas. Åh, den besvikelsen, när man redan dag tre på terminen glömmer en banan i väskan och får genomlida ett helt läsår med brun och bucklig almanacka.
Första gången man skrev fel i adressboken. Första gången man råkat vika framsidan på ett tillsynes orört kollegieblock. Första gången man spiller saft på sitt tangentbord. Första gången man klickar öppna på ett mail med "Congratulations, you are the winner!!!" I subjectfältet.
Men idag är min dator en av Vestals 6 oskulder.




Men också utan innehåll. Åh, vad det är störigt. Som om jag kommer ihåg ett enda lösenord eller adressen till något av mina bokmärken på den gamla datorn. Puh...

Note to self...

Hockeypulver är inte ett passande bilgodis.

Detta är ingen inredningsblogg

Absolut inte.
Heller ingen modeblogg.
Eller shoppingblogg.

Men det är mörkaste slaskuari. Jag gick in på mitt lokala Åhlénsvaruhus (jag hyser en viss förkärlek för Åhléns efter att ha jobbat där i sju år).
Och våren.
Våren!

Den har kommit dit. Det är inte ofta jag drömmer om obegränsade monetära medel (högar med katching), men vår i affärerna... Då rinner snålvattnet till.

Skaffa lite ordning.

Tänk, jag skulle så gärna skriva varenda dag. Jag är föräldraledig, hur svårt skulle det vara egentligen? GÔRSVÅRT!!! Annars skulle jag väl göra det fattar du väl.
Ta idag och igår.
Igår, min man var hemma ett par timmar på förmiddagen medan stora var på dagis. Att sätta sig och skriva några rader, det borde man kunna unna sig. Näe, man tvättar, äter lunch, utvecklingssamtal på förskolan (usch, nu höll jag på att skriva dagis) går en promenad, rensar papper, stryker kökshanddukar och så är det dags att hämta på dagis. Sen är det mellanmål, lekplatsen, av och på overaller, Emil i soppskålen, steka blodpudding, leka med bilar, tvätta ännu mer, fylla diskmaskinen, natta barn, sätta sig i soffan, nollställa.

Varför får jag inte till det! Det är som skrivkramp utan att ens försöka.


Jag ska jobba lite på strukturer.
Om en vecka kommer en ny dator till hushållet. Kanske då!