Thursday, October 28, 2010

Små enkla ting...

(Bild: Rörstrand)

Porslin är mitt modelltåg, min bilstereo, min frimärkssamling, mina pokemonkort, min docksamling, min vinkällare, mitt kåtslag.

När man så plötsligt slås av nyheten att den finaste servisen nu börjat tillverkas i den finaste färgen: Kåtslag. Porslinskåtslag. På riktigt, jag skakar lite. Rosa Swedish Grace. Det är liksom så fulländat att jag aldrig ens tänkt tanken på att det skulle kunna finnas.

Nån som undrar vad jag önskar mig i julklapp...?

Twitter schwitter

Tycker inte att jag är helt novis när det gäller Internet. Eller webben som en av mina lärare på bibliotekarieprogrammet ville framhärda att det hette. Jag hajar. Jag nyttjar.

Men vad fasen är twitter egentligen? Och vad är syftet? Vad får man sagt man egentligen?

Jag frågade någon om det var som en blogg med uppradade facebookstatusar och den personer sa att det typ var så.
Men jag fattar ändå inte. Jag fattar liksom inte meddelandena? Vad betyder alla snabel-a:na? Är man hemma hos någon? Referar man till den personens twitter? Vill man rikta meddelandet till den personen?

Varför inte bara uppdatera statusen på fejan? Varför inte sms.a den man vill meddela något? Varför inte skriva en blogg om man vill säga något?

Tusen frågor. Twitter förbliver ett mysterium...

Tuesday, October 26, 2010

Principessa

Just nu mår jag så här:



Ett rätt skönt mående kan man säga.
Skulle vilja kapsla in det och ha det på burk. Så kan man ta en liten kapsel de dagar som inte är såna här. Och så skulle man kunna bjuda folk man tycker om på principessa-piller så de alltid mår fint.

Det är skönt. Det att känna att man MÅR bra. Liksom lätt.

Sunday, October 24, 2010

ninetofive

Usch, måste man verkligen jobba? Kan man inte leva i en mamma-pappa-barn-bubbla hemma, tillsammans hela tiden?

Om drygt en månad börjar jag börja jobba igen. På heltid. Vad tänkte jag med när vi la upp den planen? Jag kommer ju gå under av att inte se min bäbis på hela långa dagarna. Hade det inte varit smartare att börja lite smått och vänja sig? Kanske tre dagar i veckan hade varit lagom till en början.

Det kommer säkert bli superbra. Och på den tiden som är kvar kanske jag kommer börja känna att jag längtar efter att jobba istället.
Men just nu. Min lille solstråle.
Och det är alltså inte så att jag oroar mig för hur Nils ska ha det hemma med sin pappa.
Absolut inte. Det är jag. Hur ska det gå för mig! Hur ska jag kunna sitta på min skrivbordsstol och jobba när jag kommer tänka på min bäbis underbara doft och leende. Och undra om han tänker på mig. Och undrar vart mamma tog vägen.

Det kommer säkert bli superbra. För mig. Jo, men det kommer det.

Monday, October 18, 2010

Where ever I lay my hat...

Jag vill flytta nuuuu!

Allt i mitt liv har handlat om att köpa och sälja bostad de senaste månaderna. Ett konstant samtalsämne, konstant på hjärnan.

Homestaga, mäklararvode, lånelöfte, ränta, pantbrev, värdering, bostadsrättsförening, lagfart, besiktningsman, hemnet, möblera om, måla om, sy nya kuddfodral, nya ljuslyktor, nya filtar, städa, putsa, tvätta, polera, gnugga.
Man får inte glömma vad det egentligen handlar om.

Att flytta!

Att få bo på ett nytt ställe. Att få leva i nya rum. Att åka en annan väg till jobbet. Att ha lille N i eget rum. Att ha trädgård. Att ha tvättstuga och kunna hänga ut tvätt på lina. Att ha nära till havet. Att ha garageplats.

Flytta från stan ut till förorten. Bli ännu mer svennebanan. Fundera på att köpa Volvo V50. Kanske en Jack Russel. Eller en bondkatt.


Från ett läge till ett annat. Så är det ju.
Från ett liv till ett annat.

Friday, October 15, 2010

Tant Rut

Det ultimata rut-avdraget, eller rot-avdraget kanske till och med hade passat ännu bättre, borde ju vara på terapi.

Att få dra av hälften av den kostnaden hade ju ökat det psykiska välmåendet i vårt land flera gånger om. Tänk så många fler som kunde gå i terapiom det kostade hälften så mycket. Fler folk som mår bra och kan jobba och ta hand om sina barn. Som kan få en aktiv fritid. Och då hade det blivit färre sjukskrivna, fler folk som betalar skatt. Färre deprimerade. Färre på medicin.

Tadaaaa!

En sån universallösning!
Alliansen, vassego!

Thursday, October 14, 2010

Vem tror jag att jag är?

Har börjat släktforska lite. I liten skala.
I ett sånt där gratisprogram som man kan ladda ner har jag lagt in alla mina nu kända släktingar. Och det är inte illa. Faktiskt kommer jag riktigt långt bak i tiden redan från början. Har turen att ha en väldigt väldokumenterad släkt på två sidor, det blir roligare så. Så någon gång i 1690-talets Finland föddes Johan Mattsson och Karin Jakobsdotter, de som skulle bli mina stamfäder, 9 generationer före mig. Ganska coolt va?

Hur som helst.
Reflektion: Man fick en himla massa ungar fordom. Hur gick det till? Och då menar jag inte bara graviditet och förlossning som är en historia i sig och som jag ju tekniskt vet hur det går till.
Men hur tog man hand om 10 ungar? Vad gjorde man med de nio barn som behövde frukost, varsin kram, lite kvalitetstid och nya sulor på skorna när man inte sovit på natten för att nummer 10 vaknat och ville bli ammad 4 gånger? För att inte tala om alla sysslor man måste ta itu med samtidigt, mjölka kon, karda ullen, laga strumporna, tvätta 10 uppsättningar kläder...

Kunde man lämna dom nånstans tre dagar i veckan, ungefär fem timmar åt gången så man fick gå hem och tvätta håret, kanske sova en stund och jag vet inte, kolla mailen?

Budgivning äntligen över!

Sicken långkörare! Trodde aldrig den skulle ta slut. Eller rättare sagt komma igång. Komma igång så den skulle kunna komma så långt att den skulle få lov att ta slut. Hajar ni. Så det skulle bli tillräckligt bra med cash.

Och det blev det. Absolut tillräckligt. Hoppas köpare nöjd också, men det lär vi väl bli varse imorgon...

Man får vara ödmjuk när det går så här bra.

Tuesday, October 12, 2010

Budgivning pågår

Vi sitter och väntar som kärlekstörstande tonåringar vid telefonerna och längtar, åtrår, kräver nästa sms med lite mer ka-tjing i än det förra.
Det går inte så bra. Eller bra och bra, det går väldigt långsamt bara. Och mycket vill ha mer, så är det ju. Så när vi sitter här och redan har tjänat en klart godkänd hacka på vår lägenhet så lever ju drömmen om de riktigt stora pengarna kvar. Och man snackar inte fem, tio tusen till. Man säger "en hundralapp till" och syftar på tusen hundralappar till. Ett kilo hundralappar alltså, det hade varit något.

Det ska tydligen vara en dödssynd. Girighet.

Once I was a serene teenage child

Once I was a serene teenaged child
Once I felt your cock against my thigh
You said you were a poet, man
your poetry wasn't obvious to me
when you said I had the Stuff that drove you Wild

but the feeling of power was intoxicating, magic
the feeling of power was intoxicating
the feeling of power was intoxicating, magic
the feeling of power was intoxicating
oh oh oh, oh,

Make-up and dis-eating-orders
Post-order New Order is harder
I wanna stay up all night, now that I live on my own
I wanna be one of you guys

but I don't want your body so close and dismembered
I don't want your body so close and dismembered
don't take your pants off 'cause I don't want to see it
don't take your pants off 'cause I don't want to see it
no no no no
no no no

Once I was a serene teenage child
Once I felt your cock against my thigh
You said a girl like me was torture for you
I didn't know what to do about it and
somehow it made me feel proud

the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness
oh oh oh oh
oh oh oh oh
oh

Det bara är så . Frida, again, ladies and gentlemen.

Monday, October 11, 2010

Sunday, October 03, 2010

Go ahead, make my bed.

Jag känner mig nödgad att stoltsera med den lyxiga homestaging-bäddningen!