Sommarkvällar

Ikväll blir det lite fest. Sommarfest. Härligt!
Det är rätt galet vilken skillnad det är på att leva på sommaren. Man har mer av den energin man önskar sig hela året. Det är så ljust och varmt. Man blir lättare!

Och ljuset!

Funderingar i väntan på en buss

Tajts: det är lite som att röka cigg; jäkligt tacky men omöjligt att sluta med...

Stairmastern: vad hände med den? Den bara försvann från alla gym. Finns det någon begravningsplats för den stackars hopplöst omoderna stairmastern där det ligger tusentals stairmaster-skrov?

Måste man verkligen gå så otroligt långsamt bara för att man har semester?

Hur bildbloggar man med iphone?

Uppdatering:





Finns det någonting jag inte kan? :)

Nu händer det!

Mitt första inlägg på min förtjusande vita iphone. Det vara bara det.

Plinkiplonk

Pianot är på plats. Men i ärlighetens namn blir det inte att man spelar hela kvällarna direkt. Det är svårt att få tid till allt man vill göra om dagarna. Om bara dagarna hade ett par timmar till!
Men vilken vacker möbel pianot är om inte annat!
Har lyckats lokalisera lite gamla notpapper och vips blev det åtminstone lite enklare att försöka ta upp spelandet. Vilket är roligare... Man är ju en modern latmask.

Och sen så har jag upptäckt en annan sak med mig själv på sistone, apropå att spela efter gamla välkända noter. Jag har börjat läsa om gamla böcker. Se om gamla TV-serier. Gamla filmer jag redan sett.
Det är som just det faktum att jag har ett hum om vad de handlar om är själva grejen. Allt som är nytt känns jobbigt och jag ryggar tillbaka. Vem orkar?
Jag har undrat om jag har tappat det. Vad är det för trist inställning. Mår jag inte riktigt bra? Lite skumt faktiskt.
Men sen slog det mig att det är ju ändå rätt mycket i mitt liv som är nytt. Att ha barn är rätt nytt. Jag har flyttat ganska nyligen. Jag har varit borta från jobbet länge. Det kanske är därför jag är så sugen på repriser? Jag har så många andra intryck att bearbeta att inte kan fokusera tillräckligt för att ta in något helt nytt. Man kan undra. Det finns ju så många bra olästa böcker och osedda filmer. Man kunde ju lägga tiden på det istället.

Varför jag så ofta är sugen på att se "You've got mail" fortsätter dock vara en mystisk gåta.
(Obs! Hemlighet.)