Janne.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Är jag inte gör gammal för att aldrig bli fri den tanken?
Det känns nästan lite som att jag väntar på att en dröm skall utkristallisera sig och då äntligen ska alla bitar falla på plats. Men jag vet inte ännu. Jag vill på samma gång tusen saker och ingenting.

En sak har jag alltid vetat att jag velat och den drömmen slog in. Den ligger just nu och sover middag i en liten spjälsäng endast iklädd blöja en våning ovanför mig.

Men mera! Jag vill ha fler drömmar att jobba för! Kom till mig och säg vad du vill, du är för långt bort för att jag ska höra...

Bygger bo #2

Ja jösses.
Loppis idag igen. Reningsborg i Frölunda fick besök av oss och några tusen till. Det lite avlägsna läget har inte tillräckligt avskräckande effekt, det är uppenbart.
Dagens skörd: framförallt, leksaker. En dockvagn, två grisar, en ambulans, en träorm totalt hundralappen.







En stoppad stol och en taklampa fick följa med i möbelväg. Och så nån bricka och nån mässingskandelaber och kanske en julgardin på det så är saken biff!

Nöjd som 17

Vill visa upp några av fynden.


Det är alltså stolarna som är de nya fynden här och inte det lilla barnet.


(Jag vill nu också ta tillfället i akt att ursäkta de suddiga bilderna som publiceras här gång på gång. De beror inte på att jag fått Parkinsons utan att blogg-appen som jag använder laddar upp bilderna i en väldigt dålig upplösning eller nåt, däför ser de alltid lite tråkiga ut. Men om du kisar så blir bilden kanske bra?)

Allt bara faller på plats nu, det är en härlig känsla. Gillar det här med att saker får ta lite tid och vi har bott in oss. Det kan bli nåt av detta tror jag.
Den andra spegeln kanske får bo i vårt sovrum, vi får se, känna på det antar jag...

Bygger bo

Det blev sex stolar! Och två speglar! Sex stolar var tillsammans billigare än vardera spegeln. Det är lite tokigt faktiskt... Men vi är nöjda! Ett steg närmre ett hemlikt hem.

Inga scarves alltså, men jag fokuserar på att hitta drömscarfen nu och inte nån kompromiss.

Härmis!

Som sagt vi måste inreda vårt hem. Och imorgon är det dags för nätauktion här. Jag har "bestämt" mig för ett par stolar som vi vill ha.

Medan jag surfade runt i katalogen fastnade mina ögon på ett fantastiskt objekt. Hermès scarves. Två stycken i en liten fin, fulländad orange ask.
Det har sedan ett par år varit lite av en våt dröm att en dag äga en äkta Hermès scarves.
För några år sedan vågade jag mig in i en Hermès boutique. Och drömmen skenade iväg. Tills jag tog mig en titt på prislappen och hade det varit en tv-serie då hade man hört ljudet av en grammofonskiva som hakade upp sig.

En dag, då ska min dröm gå i uppfyllelse. Jag har lämnat porslinsdrömmarna bakom mig nu, jag har allt jag behöver på den fronten. Nu är det scarves. En sån samling det kan bli!
Och antagligen kommer jag botanisera här under ett par år som det kommer ta mig att gå igenom dom alla och slutligen bestämma mig för vilken som kanske en dag kan bli min...

Den här...?


Eller, hallå! Den här?





(Alla bilder är tagna från detta fotogalleriet)

En ansenlig mängd av motiven har med hästar att göra på något sätt. Och trots (eller är det kanske på grund av) min hästskräck så tycker jag att dom är så vackra! Tänk vad vackert ett betsel kan vara bara det är avtecknat och guldfärgat på en sidenscarf. Jag tror detta kan tas från kognitivterapi-budgeten som ett led i att jag ska förlika mig med hästar, stall och ridning och inte från förlustelsebudgeten. Mmmm, detta är för min hälsa, mitt välbefinnande på sikt. En investering.Det kanske till och med går att dra det på sjukförsäkringen?
Vilken tur!

Måste bara...

Visa en så sån mysig bild på lördagens kräftskiva. Det ser så harmoniskt och bullerbyaktigt ut.
Riktigt så var det kanske inte (under kvällen krossades ett vinglas, maken blev nerkräkt av barnet, en blomkruka flög i golvet osv...) men ändå; en sån livsfröjd att ha fina vänner!

Alla kom tyvärr inte med på bilden och de rastlösa barnen har redan lämnat sina korvmedbrödtallrikar. See the bigger picture, please...

Baskilusker

Prinskorven har gått på dagis i två dagar. Ni hajar vart jag är på väg. Snoret rinner, det är svid i halsen. Host host, atjitji prosit...
På mig! Det är jag som är sjuk. Jag som varit där i två timmar!
Stackars mig!
Vård av sig själv, det är den nya vab:en. Vass.

Husfrid

Det är exakt ett år sedan vi köpte detta huset och drygt ett halvår sedan vi flyttade in.
Man kan tänka att man hinner bo in sig rejält på ett halvår, men nej, se så behöver det inte vara. En heltidsarbetare och en föräldrarledig är lika med två dödströtta småbarnsföräldrar när barnet nattats vid klockan åtta. Långa perioder händer ingenting, följt av en period av stor lust i kombo med tunn plånbok.
När pengarna sen går till bilreparationer och gräsklippare och sånt så tappar man lätt sugen.
Men nu, nu står vi på randen av två riktiga inkomster. En markant ökning. En kännbar ökning. Det har börjat bränna i fickorna redan innan lönen tjänats in, vi vet ju att den kommer! Åh lycka!
Inga mer gamla solkiga flyttahemifrån-mattor, välkommen solkiga sprillans nya småbarnsfamilj-matta!
Inga mer ihoplånade klappstolar från 1976 som matsalsmöblemang, välkommen auktionsfyndade matchande stolar i jakaranda (OBS, har gått händelserna lite i förskott här, på torsdag är dom kanske våra).

Jag tror också det är lite av en höstkänsla som spär på det, man vill mysa och hänga hemma, klart då att man måste ha nya krukväxter!
Kanske lika bra att vänja sig vid tunn plånbok ändå...

Det är nog höst

Men det är också fredag!

Jag måste skärpa mig...

Varför lyckas jag ändå inte illustrera fler inlägg när jag ändå har den däringa iphonen...?

Inskolning

Lille N har tagit första steget på karriären idag.
Inskolningen har börjat och vi satt alltså ett par föräldrar på dom höga barnstolarna och såg på när barnen skolades in.
Som barn rusar man in, kollar av, vem är här, vad är det för rum, vart går den dörren, hur hårt kan man banka denna leksaken mot väggen. Som förälder går man in, på nån annans jobb, territorium, profession och träffar folk man inte vet ett skvatt om och gärna inte tappar ansiktet för helt och fullt vid första träffen. Jag har aldrig ens gått på dagis själv och därmed aldrig varit inne på ett, kände mig som en elefant i porslinsbutik.

Vem skolas in egentligen?

Du är vad du läser

Det blev en bra läsesommar faktiskt!
Läste ut "Älskade syster" av Joyce Carol Oates som jag tyckte var grym. Som en konstinstallation nästan.

Håller just nu på med två böcker parallellt, "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer och "Veronica bestämmer sig för att dö" av Paulo Coelho.
Parallellandet funkar fint, de kompletterar varandra rejält. En på bussen och en i sängen...
Och så är det ju det där med Mia Skäringer va... Hon talar till mig. Eller får hon mig att tala till mig? Spelar roll.

Om att gå på bröllop.

Det är så fint med bröllop.

Jag är väldigt förtjust i hela grejen. Att man vill gifta sig, man vill att ens närmaste ska vara med och bevittna det hela, man planerar hur länge som helst för att denna dagen ska bli så speciell och vacker. Är det en drift man har?

Det finns väldigt få saker i våra liv som vi bjuder in deltagare till nuförtiden. Visst man har födelsedagskalas, men det "händer" ju liksom inget på själva kalaset. Fyller år gör man på ett klockslag, som inte ens behöver äga rum under själva kalaset. Dop är däremot ytterligare en "sak", cermoni, som man bjuder in människor som betyder något för en för att vara med på den speciella dagen. Begravning också.

Som sagt, det är få tillfällen. Det är nog därför jag tycker det är så fint. Man tillåter sig vara högtidlig, offentlig med känslor, man festar över generationsgränserna.

Och så finns det en sak som jag tror är poängen med själva traditionen. Att man själv ska ryckas med i all lycka och förälskelse, man ska påminnas om sina egna löften och de bästa dagarna i livet. Som att man själv får bevittna sitt eget bröllop en gång till och komma på vad det var man egentligen lovade varandra.




Det är fint. Så är det bara.

Viva äktenskapet!

<3

Jag tar fredag

Från det här:

Imorgon

Nu är det dags för bröllop igen. Imorgon smäller det på Smögen!
Deg är så roligt med bröllop och att folk vill gifta sig tycker jag!

Viva kärleken!

Man jobbar

...och förlorade lite inspiration. Men den kommer tillbaka, lovar!

Fyra och en halv vecka

Ja, jädrar i min låga vad man flängt land och rike runt.
Har varit hemma totalt fem dagar under min fyra veckors semester, misstänker starkt att nästa års semester kommer att se annorlunda ut.

Hur som helst. Hemma!
Och: på måndag är det dags att ställa klockan igen.