Så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Snöblandat ris!

Helgen bjöd på bröllop!

Så trevligt och mysigt och romantiskt! Det är så kul att gå på bröllop när sina vänner gifter sig. Och bra att se hur man gör. Och vänja sig. Tror jag ska börja sätta mig i kyrkor lite oftare, för orgelspelet är så dramatiskt att man lätt hamnar ganska mycket ur balans. Jag tror på Valium.

Askungesagor och Törnsrosa och alla dom där firade ju bröllop i hundra dagar och allt vad det var, jag fattar inte hur de orkar. Bara av att sitta och vänta på brudparets inmarsch i kyrkan gjorde mig snustorr i munnen av upphetsning. Sedan fick jag huvudvärk av att febrilt försöka hindra mig från att börja fulgråta (man kan säga att min käre sambo absolut inte kan ha fått huvudvärk av denna aktivitet, av allt att döma... Dock var han inte ful, bara ganska söt. Och röd i ögonen...).

Efter kyrkan, i festlokalen höjdes armen upp och ner hela tiden i en skålliknande rörelse, resulterade i lite träningsverk (nej nu överdriver jag). Fick lite ont i kinderna av gapflabb åt (med menar jag) trevliga bordskamrater vid middagen, och nakenbilder som cirkulerade. Och det är någonstans här jag tror att min heshet kom, av all sång...

När middagen var slut var det redan dags för mig att ta av mig de höga klackarna för då hade fötterna fått nog, redan av att sitta still... Sedan blev det vild dans i spattig stil, så man kan dansa när man är med sina vänner och det är försent att verka fräck, man är genomskådad... Sedan var det något med fri bar, men det minns jag inte så mycket av.

Efterföljande efterfest resulterade i en kraschad (bokstavligen) dator och en sömnig toabesökare, det var inte värre än så...

Dagen efter kändes inte så fantastiskt som den föregående, men man hade ju ändå en väldigt mysig känsla och lite grann att debriefa... Som det ska vara alltså...

Grattis kära brudbar, ni var faktiskt så fina...!

Bland tennmuggar och jugendbyråer.

Har kollat lite på antikrundan ikväll. Antikrundan är lite som "Svenska Hjärtan", eller en Jonas Gardell roman, eller kanske "Världens modernaste land". Fast ändå inte, för det finns en stor skillnad. Poängen med Antikrundan är inte alls att visa "sån här är du, svensk", som de andra, men lyckas fantastiskt med det ändå.

Man får se människor (svenskar, infödda svenskar, absolut inga invandrare, finns de ens i Sverige? Finns de antikviteter i andra länder?) i varje svensk sommaridyll som de besöker, som på något sätt är samma varje vecka. Det är som att se "Vänner", fast med olika skådisar som spelar samma roller varje vecka. Det finns någon tant som hör dåligt. Någon ung person, som dels vill synas på TV och dels smått brunstigt fantiserar om att den lilla skruven de har med sig är värt flera hundra tusen. Någon som inte alls vill veta vad pinalen är värd, bara "Veta mer om den, vad är det egentligen för något?" Någon som inte alls kan tänka sig vad soffan är värd, men med illa dold besvikelse säger "så pass, jaha, jaha!" när de får veta det. Det finns också de som spänt följt Antikrundan i ett par år och därmed stoltserar med riktiga proffskommentarer som "Ja, jag är ju själv mest intresserad av baksidan på byrån". Ja självklart, du är ju nästan expert, du vill bara kontrollera att de andra anlitade experterna fattar.

I ett avsnitt var det en mycket spännande dam, jag tror hon var från Balkan, som dock inte återfunnit sin motsvarighet i något annat avsnitt (vad jag vet). Hon hade med sig en matta -Som hon hade vävt själv! Hon smälte mitt hjärta bland alla "coola" svenskar som absolut inte får visa någon typ av upphetsning eller ilska!
Fram för nyskapande och att bjuda lite på sig själv! Och att våga vara stolt över det man själv gjort, och få det värderat av en expert!"

Kultur

Veckan började kultiverat, med ett besök på Angeredsteatern och den nya pjäsen "En måste ju leva". Den var väldigt bra och mycket gripande. Lite läskig också... Mycket våld och svordommar, så rosenknopparna fick sig en omgång igår. Men sådant kan ju livet vara ibland, alltså inte våldsamt och fyllt av taskigt språk, men det är ju heller inte bara marängsviss hela tiden. Måste säga att jag blev väldigt tagen och påverkad och hjulen sattes i rullning i hjärnan. Det är ju faktiskt ett fantastiskt betyg... Gå och se! Det är inspirerande, och inte alls dyrt heller!

Och appropå kultur har vi väl ätit nationalrätten semla idag eller? Jodå, i detta hemmet har vi det i alla fall. Och för att undvika raseriutbrott på bageri som inte har någon yrkesstolthet och kan sno ihop en vettig semla så gjorde vi egna. Och misslyckades... Den som gapar efter mycket säger jag bara... Gröpte ut ett stort hål så man får plats med riktigt mycket mandelmassa, blandade till en härlig brödblandning. Vispade grädde, pudrade över florsocker. Allt såg perfekt ut på de nya perfekta assietterna jag precis köpt.
Och det var inte gott. Det vara bara mandelmassa och grädde, nästan ingen bulle alls, ingen semla dvs. för den hade jag ju själv grävt ut med mina bara händer... Men denna gången svor jag inte, inga tårar, inga svordomar (inte som i pjäsen...) bara ett lugnt konstaterande: vi gjorde jätte äckliga semlor alldeles själva.


Nina Hemmingsson, från Aftonbladet.

Magiska böjelser

Jag tror jag är finlandssvenskofil (bli inte orolig nu Cajsa...).

Ända sedan jag upptäckte fantastiska bloggen.fi tack vare min rara finska vänninas blogg, som ni kan se här till vänster så måste jag gå in där konstant och läsa om vädret i Jakobstad och plugget i Åbo och livet i Helsinki. Det är snudd på beroendeframkallande att läsa om fullkomligt främmande finnars vardag. Ett sådant intressant folk. Och så fantastiskt samlade på ett och samma ställe.

Det som facinerar mig allra mest är nog nästan deras oblyghet. Vi svenska anonymiserar oss totalt när det gäller internet, medan denna ändå ganska lilla grupp, ca. 2-300 000 personer som praktiskt taget har en "alla känner alla"relation dem emellan, berättar ganska fritt om namn och ålder och hemstad osv. Det är en trevlig inställning tycker jag, men jag håller mig nog ganska osökbar på mitt svenska vis ett tag till...

Schlagerkoden

Förresten! Jag knäckte koden i lördags: Varför schlagermusik är så satans bra. Vill härmed bara poängtera att jag aldrig, på något sätt utgett mig för att vara fräck (eller kanske ännu mer passande just nu: frän).

En riktigt bra schlagerlåt ska (precis som den nya låten antyder) innehålla tonartshöjningar, ett tydligt kärleksbudskap, går också bra med fred, fantastiska kläder och även ett inslag av underdoghet. Detta bevisade den där munkedaltjejen dessutom. Vi har även Brandsta city släckers, Anna Book, Lena PH osv. Någon typ av revansch är bra, må det vara från tidigare schlager- festivaler, eller det går lika bra med något annat: uteslutning ur musikklass, sprucket förhållande, mobbing i barndomen, eventuellt dålig filmkarriär, eller som i Kentas fall: ett liv på plattan.

Men själva koden till att skriva en oförglömligt fantastiskt schlagerlåt är att berätta en story. De bästa schlagerlåtarna har ofta en ganska invecklad story, liksom en början och ett slut och ett meddelande.

Ex: La Dolce Vita
Jag sitter ensam när showen är slut
Då kommer känslan tillbaks
Går ut i natten och himlen är blå
Som den kan va After Dark
Jag vill ha fartfyllda heta nätter
Spänning och magi
Jag är här, jag är nu, jag är fri


Ex: Driver dagg faller regn
Första gång vi möttes
Du satt på ett café
Du fångade min blick, fick mig att le
Har vi någon framtid, hur ska den se ut?
När allt som var för evigt tagit slut

Spelade ett spel
Jag gav mitt ord att jag var din
Hur blev allt så fel?
Jag såg tårar på din kind


Ex: Eloise
Samlar mina tankar i ensamhet innan jag går ut
Trodde jag va' smart när jag gjorde slut, ah...
Längtar efter dig och nu står jag här utanför din dörr
När jag nu ringer på, öppnar du då
Eller vill du att jag ska gå?
Så jag ber dig, kom ut till mig


Ex. Bra vibrationer
Vi möttes bara härom dan
Och jag har blivit van
Att ha dig i min närhet.
Fast du är mera än en vän
Är det för tidigt än
Att kalla det för kärlek

Och vi har, mycket kvar
Vi har bara börjat nu
Men i natt, vet jag att
Det är du
Som ger mig bra vibrationer

Som synes är detta bara enkla utdragna verser ur ett antal schlagerlåtar.
Det de har gemensamt är att de berättar om, till synes banala, händelseförlopp, men som har mycket tyngre vikt, och betydelse än vad det vid första anblicken kan verka. Man får också veta bakgrunden bakom situationen för stunden, hur livet varit tidigare, vad som kan ha gått snett, och var man just nu befinner sig (fysiskt, dvs. sittandes på café, gåendes osv.), när man kontemplerar kring nämnda situation.
Man kan också tänka sig att författare till schlagerlåtar besitter en insikt i kärlekens mysterier som vi vanliga dödliga bara kan drömma om.

Hemslöjd

Uppsatsskrivande är en väldigt icke-social aktivitet och det passar mig inte så bra. Klockan ringer tidigt varje morgon, och eftersom ingen väntar på mig så kan jag lika väl ligga och snooza lite till. Eller kanske en timme. Usch, visste att det skulle bli så här. Jag får inget gjort när jag ska driva mig själv, förutom att jag får massa tid att skapa ångest på...

Det är något med leda som gör en sjukt kreativ! Det spritter i fingrarna hela tiden, jag vill måla, jag vill sy, göra halsband, brodera, pärlplattor, allt som kan bli något! Jag vill till och med läsa böcker om att brodera, måla, och sy, och för att inte tala om att kakla. Blev väldigt inspirerad av den trevliga möhippan i helgen då bruden fick måla en tavla (fantastisk motivering av motiv måste jag tillägga, även det inspirerande...).

I måndags bar det direkt iväg att köpa målarduk och målade en tavla i kreativt-frenesi direkt när jag kommit hem. Det var så fantastiskt att jag var tvungen att sticka ner på stan igår igen och köpa en ännu större duk.
Jag tittar lite lystet på dom tomma papprena och dukarna och tycker det nästan är lite läskigt. Man kan ju fylla dom med vad som helst. Och då när man sitter där med penslarna, då kommer man inte på något alls plötsligt.

Alltså finns det mycket inspiration här, och jag inbillar mig att det är bra för uppsatsen att jag får utlopp för den, för det gör mig mer fokuserad tänker jag... Mmmm...

PS. Lycka till på resan, Mattias & Jenny! Kul att ni redan gjort inlägg... Vi följer spänt...

The Wedding planners.

Tack alla för alla tips och idéer angående lokal både här och på telefon!

Vi har äntligen tagit tag i oss själva och ringt runt ca. 20 lokaler och vi har väl kommit ner till ungefär fem som verkar ha potential. Och så är det ju en variabel till: att både Calle och jag ska tycka om lokalen...
Att ta med egen dryck verkar tämligen krångligt, men vi kan ha hittat ett ställe som känns väldigt rätt, det blir krångligt med kyrka bara, men man kan ju få sina gäster att ta sig över halva stan för att vara med på både fest och kyrka eller?

Att det ska vara så krångligt! Calle och jag funderar starkt på att köpa en lokal som vi kan hyra ut och så får folk göra vad de vill med den sen... Bara den går runt av sig själv (ok, lite vinst hade varit bra...), så skulle vi vara nöjda. Allt ska ingå, porslin, dukar, glas, ljusstakar, och bord och stolar. Och så skulle den ta ca. 100 personer och finnas möjlighet till dansgolv och så. Det hade blivit så populärt!