It's that time of the year.

Nu är det årets sista dag. Igen.
Och det glädjer mig. På ett sätt är det otroligt kul, för jag minns att jag skrivit här många gånger på årets sista dag. Det känns fint! Och därmed följer också den läskiga känslan av "Herregud, ett år - redan!" Men det är klart att åren går fortare, detta året var 1/32 , när jag var 23, var året endast 1/23. Det är ju större. Men inte bättre.

Något som jag brukat ägna mig åt denna dagen många år tidigare är funderingar (och praktiska handlingar) som kretsar kring hur jag ska se ut imorgon. Skulle jag välja en dag på året som jag färgat håret flest gånger är det enkelt att peka ut 30 december. Jag har denna dag tidigare börjat på otroliga syprojekt som ska bli klara innan klockan 3 på nyårsafton. Jag har tagit på mig lösnaglar (usch!). Jag har solat solarium. Jag har shoppat strumpbyxor.
Detta året. Jag önskar så att jag hade nyfärgat hår. Två graviditeter har av oklart syfte gjort mitt hår mörkare. Och liksom plattare. Kort sagt: fulare. Vikten är inte helt tokig jämför med innan graviditeterna men tja... fördelningen, eller volymen lämnar övrigt att önska. Men en dag så. Inte denna nyår. Kanske blir nyårsafton efter 40 bättre. Då har jag väl både botox och en upprullning av rattarna att glädjas åt.

Jag har så mycket tankar och förhoppningar. De känns som de inte får plats i min kropp. Eller i de 24 timmarna. Ska jag lova mig att ta mig ett steg längre med allt det här så jag inte måste sitta och älta alla drömmarna hela tiden? :) På ett sätt är jag inte stressad. Så många av mina drömmar i livet har slagit in redan. Och jag brukar alltid säga att det finns en tid och en plats för allt. Så det blir nog rätt läge när den tiden kommer.

Den senaste månaden har varit tvåbarnsmammans eldprov. Det har varit mycket sömnbrist, sjukdomar, eventuellt en kindtand (!), nån som lärt sig krypa, nån som träffat tomten för första gången, nån som... Nån som brukade sova 6 timmars pass sover nu ca. 2 timmar i stöten. Det är lite tufft. Det som kändes som under kontroll känns nu som svävande satelliter som går om varandra i omloppsbanan.Jag får inget grepp om något. Jag kan inte förutspå något. Jag vet inte när jag lägger prinskorven på kvällen om han kommer sova i tio minuter eller två timmar. Ge mig kvällen då, är du bördig. Jag behöver kvällen för mig själv.

Well.

Gott nytt år då!