"Picture it: Sicilly 1922..."

Jag har ju tidigare tagit upp ämnet om att jag lärt mig så mycket om mig själv på sistone. Jag har nu kommit en insikt närmre mig själv.

Det är ju jag som är "There was this one time, at band camp..."-tjejen.
Tänk på det, hur ofta börjar inte jag en mening med "Jag har en kompis som..." eller "En gång när jag var där..." eller "När jag var liten..."?
Aoch, vad jag håller på, ska berätta massa jäkla anekdoter hela tiden som på mitt appropå-det-tänk har jättemycket att göra med aktuellt samtalsämne.
Dom flesta tjejer brukar bli rädda för att bli som sin mamma. Jag har redan blivit min pappa.