Bla bla bla...

Jag har funnit det njutningsfullt att lyssna på sommarpratarna på podradion när jag sitter och lägger upp flygplan på jobbet. Det vore jädrigt schysst att ha sitt eget program en dag. Alltså inte så att jag har så mycket att säga, men grymt att äntligen alla ens favoritlåtar spelas på radion. I följd!

Vissa av sommarpratarna är lite torra, trista skulle man kunna säga. Antonia Ax:son Johnsson bådade gott, men jag varade inte hela programmet, det blev för torrt. Och jäkla massa dravel om hur framgångrika hennes fantastiska barn blivit. Samma sak med Björn Ulveus, kunde varit riktigt bra, blev lite småsegt.
En fellow-recenscent av sommarpratarna har idag toksågat Måns Zelmerlöv längs med fotknölarna så honom kommer jag inte ens ge mig på.

Men två som kan rekommenderas hittills: Tina Nordström (faktiskt jätteknäpp, ja i ett ett helylle skånskt trospaket) och Pia Johansson (en annan komikers uppväxt).

Oförglömligast någonsin måste vara Anita Ekberg som för några år sedan på bredaste skånska berättade om när hon på femtiotalet vann Fröken Sverige-titeln och stack sig över hela armarna på rosenbuketten. Den skulle man vilja höra igen.