Nu har jag stämplat ut!

För sista gången!

Då blev jag plötsligt lite tårögd...

Sista dagen blev liksom lite vemodig efter sju år. Det är ju alltid det där med människorna som man skiljs ifrån. Eller saker och situationer som man aldrig kan vara med om igen. Jag är ju en person med svår separationsångest och i övrigt ganska sentimental. Usch.
Och på fredag är det dags igen. Fast det blir på ett annat sätt, där har jag ju inte varit så länge.

Personalrabatten drogs in med omedelbar verkan också, det var väl lite taskigt!

Emma has left the building!