Ett jäkla ofog

Ja hur går det för oss med köket egentligen...?

Jo det gick ganska bra, men jag har fog för att säga att sedan gick det lite dåligt sedan gick det bra igen.
Först kaklade far och son, vilket blev, ja helt perfekt faktiskt!
Sedan skulle det fogas. Vilket herrn och frun i ren panik tyckte blev väldigt fult (obs inte allt, bara det som fogade samman den lyxiga marmormosaiken). Frun blev jättebesviken kan man säga. Det som skulle vara rosa blev liksom teracottafult. Samtidigt blev det väldigt grått för vi gick på säljarens råd som sa grå fog, fast både herrn och frun tyst för sig själva tänkte att vitt skulle vara snyggare. Även herrn var besviken och även handelskraftig.

I denna panik som den fula fogen utlöste bestämde sig paret för en manuellt framkallad foglossning. Det tog bara några timmar att hacka loss den gråa fogen mellan de ca 2 kvadratcentimeter stora marmorstenarna. Och lagom tills man knackat bort nästan allt såg man hur fogen liksom ljusnade när den torkade. Man skulle, inte helt obefogat, kunna kalla det nästan vitt.

Tja. Det är bara att bita i det sura äpplet. Nu har ny vit fog ändock smetats över de vackra små sockerbitarna och herrn och frun har fog för sin nöjda känsla.