Trött!

Att vakna mitt i natten av att någon spelar Zara Leander-musik (eller liknande) på hög volym har visat sig vara värre än ett dito eurotechnouppvaknande. Innan man vaknar har man redan störts nämvärt visar det sig, Zara har på något mystiskt vis vävts in bland drömmarna. Det var ett ohyggligt obehagligt uppvaknande där jag inte visste vad som var verklighet och vad som var dröm. Det var någonting om Tyskland, och om mitt nya jobb. Jag hörde röster som vetenskapligt studerade texten till musiken. De satte poäng. Eller?

Stuga på landet. öppna landskap. En stund för sig själv.
Det är något med att bo i lägenhet som ibland bara känns skit.