"Nära döden"-upplevelse

Ja, för jag närmar mig i takt med att jag bockar av en och annan dödssynd på listan. Okej frosseri och lättja är ju två man knappt kan leva utan att begå. Vällust och girighet har man väl slunkit dit på. Men den jag plötsligt finner mig begå var den jag trodde minst på.
Men det var väl kanske dags.

Jag upplever mig inte som en missunnsam person. Tvärtom, jag gläds när det går bra för andra och blir ledsen för deras skull när det inte gör det. Jag är oftast ganska nöjd med det jag har, och önskar inte att jag hade allt vad andra har. Jag tänker inte att det vore bra för mig om det gick sämre för någon annan. Och jag är aldrig avundsjuk. Trodde jag.
Jag har precis insett att jag är avundsjuk. Vi behöver inte gå in närmre på vem eller vad. Men än dock. Jag är avundsjuk på riktigt. Det ser riktigt fult ut. Usch.

Men det kan väl vara skönt att höra? Även solen har alltså sina fläckar.... ;)