Det är spännande. För varje baby är ju också en början på ett förhoppningsvis långt liv. Precis som ens eget. Vilket betyder att när man själv var liten fanns kanske andra som facinerades av livet och att allt börjar om gång på gång.
Det är så facinerande att en människa kan vara 3 dagar gammal. Att man inte funnits till innan.
Och när någon person är alldeles ny så finns det en första gång för allt. Och ju nyare man är desto mer fantastiskt är alldeles vardagliga grejer. Ex, första leendet, första gången man vänder sig, första tanden. Sedan efter ett par år har man lett och sett sur ut tusentals gånger, man har vänt sig och vridit sig så man väcker sin sambo och man har massa tänder, ibland så många att man har fått dra några. Sedan är det inte så många som facineras över första gången lillen måste deklarera eller första gången man flyger själv eller har en tenta.
Här kommer en liten bild på kanske första gången jag stod lutad mot en stol. Det fanns säkert de som facinerades över det här. Lustigt nog har jag själv börjat facineras av mig själv baklänges så att säga. Tänk att jag har varit superliten. Tänk att jag inte kunde stå en gång. Tänk att jag hade ett runt och ett smalt öga en gång i tiden. Tänk att jag varit som lille C och lilla H... Det blir nog alltså folk av dem också ska vi se...!
Det är så facinerande att en människa kan vara 3 dagar gammal. Att man inte funnits till innan.
Och när någon person är alldeles ny så finns det en första gång för allt. Och ju nyare man är desto mer fantastiskt är alldeles vardagliga grejer. Ex, första leendet, första gången man vänder sig, första tanden. Sedan efter ett par år har man lett och sett sur ut tusentals gånger, man har vänt sig och vridit sig så man väcker sin sambo och man har massa tänder, ibland så många att man har fått dra några. Sedan är det inte så många som facineras över första gången lillen måste deklarera eller första gången man flyger själv eller har en tenta.
Här kommer en liten bild på kanske första gången jag stod lutad mot en stol. Det fanns säkert de som facinerades över det här. Lustigt nog har jag själv börjat facineras av mig själv baklänges så att säga. Tänk att jag har varit superliten. Tänk att jag inte kunde stå en gång. Tänk att jag hade ett runt och ett smalt öga en gång i tiden. Tänk att jag varit som lille C och lilla H... Det blir nog alltså folk av dem också ska vi se...!
3 comments:
Visst är det tokigt och sen finns det ju också saker som man slutar klara av en gång typ som idag då C för första gången tog tag i sin fot och stoppade i munnen när han låg på skötbordet. Det händer ju inte en själv så ofta längre- varken att man ligger på skötbord (det närmaste man kommer är väl en gynekologbrits) eller stoppar foten i munnen....
nä det är inte varje dag den slinker in om man säger så... inte utan allvaraliga gubbljud i alla fall! Och sen faller man inte så mjuktr när man trillar nuförtiden heller...!
Post a Comment