Snöblandat ris!
Helgen bjöd på bröllop!
Så trevligt och mysigt och romantiskt! Det är så kul att gå på bröllop när sina vänner gifter sig. Och bra att se hur man gör. Och vänja sig. Tror jag ska börja sätta mig i kyrkor lite oftare, för orgelspelet är så dramatiskt att man lätt hamnar ganska mycket ur balans. Jag tror på Valium.
Askungesagor och Törnsrosa och alla dom där firade ju bröllop i hundra dagar och allt vad det var, jag fattar inte hur de orkar. Bara av att sitta och vänta på brudparets inmarsch i kyrkan gjorde mig snustorr i munnen av upphetsning. Sedan fick jag huvudvärk av att febrilt försöka hindra mig från att börja fulgråta (man kan säga att min käre sambo absolut inte kan ha fått huvudvärk av denna aktivitet, av allt att döma... Dock var han inte ful, bara ganska söt. Och röd i ögonen...).
Efter kyrkan, i festlokalen höjdes armen upp och ner hela tiden i en skålliknande rörelse, resulterade i lite träningsverk (nej nu överdriver jag). Fick lite ont i kinderna av gapflabb åt (med menar jag) trevliga bordskamrater vid middagen, och nakenbilder som cirkulerade. Och det är någonstans här jag tror att min heshet kom, av all sång...
När middagen var slut var det redan dags för mig att ta av mig de höga klackarna för då hade fötterna fått nog, redan av att sitta still... Sedan blev det vild dans i spattig stil, så man kan dansa när man är med sina vänner och det är försent att verka fräck, man är genomskådad... Sedan var det något med fri bar, men det minns jag inte så mycket av.
Efterföljande efterfest resulterade i en kraschad (bokstavligen) dator och en sömnig toabesökare, det var inte värre än så...
Dagen efter kändes inte så fantastiskt som den föregående, men man hade ju ändå en väldigt mysig känsla och lite grann att debriefa... Som det ska vara alltså...
Grattis kära brudbar, ni var faktiskt så fina...!
1 comment:
Post a Comment