Skratt är bästa medicinen

Sägs det ju. Jag är tveksam. Det mest smärtsamma med denna konvalescens är att nysa och skratta. I nämnd ordning.
Efter att ha lyckats finna en metod att stävja nysningar så jag försöker undvika att skratta alltför mycket. Enklaste sättet är att undvika vissa människor. Kan flika in här att det är en smärtsam upplevelse att ha en man som varje kväll sjunger refrängen till Böny & Calajd när vi ska sova.
Humor är ett stort inslag i mitt liv. Essentiellt skulle jag vilja påstå. Vilket också innebär att jag omger mig med många väldigt roliga människor. Just nu är ni överflödiga.

Så jag har funderat ut samtalsämnen som är ruggigt tråkiga:

• Lumparhistorier, my god, sker inte så ofta tack och lov, men när det gör det, så kan jag inte ens spela road.
• Vårdköer, alternativt väntetid i väntrum. Huvaligen, vad eländigt det är att leva i Sverige. (Okej, jag kanske har talat lite om vårdköer också på sistone, men åtminstone i hyfsat positiva termer)
  
• Arbetslöshet, särskilt i dessa tider. Nu är det ju mer än tråkigt, nu är det på allvar.
• Tala om sitt jobb. Jag gillar mitt jobb men jag gillar inte att prata om mitt jobb. Vet inte varför, det är inte så skoj bara. Helt ärligt tycker jag inte att det är så skoj när andra går igång alltför mycket med invecklade händelser om deras arbetsuppgifter heller.
• Vin. Ja, jag erkänner och hoppas att jag inte blir utfryst nu! Men att tala om vin.... Dricka: Ja! Prata om: Näe...

Så om vi ses inom kort är detta förslag på samtalsämnen vi kan gå igenom. Och vi kommer ha garanterat tråkigt.




Se så glada ni är!