Jag längtar efter snö. Nästan så mycket så det värker lite i mig.
Det snöar ju cirka tre gånger per vinter här i mina trakter. Varje gång blir jag superlycklig och det känns precis så som man säger att hjärtat slår en volt.
Men varje gång försvinner snön inom ett par timmar. Den blir en gudsförgäten sörja som tränger sig in i varje liten öppning i skon. Och är så ful! Alldeles grått och blött. Smutsigt. Snö är tyst och vitt och torrt. Vackert och underbart.
Det ser ut som Ruhr-området om man tittar ut genom fönstret en sån här dag.
Så jag har börjat surfa hus. I Västerbotten är det snö på alla taken. Och för samma pris som vår lägenhet får man ett palats med jätteträdgård. Tål att tänkas på.
Monday, January 26, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment