Karriär? Vad är det?

En bra sak med att vara föräldraledig är att yrkeslivet får en paus. Det var väldigt lyckat för mig förra gången, jag kom tillbaka med en nytändning och större lust än innan. Det här med jobbet är väl som det mesta i livet, det går upp och ner. Det är ju samma sak med att vara föräldraledig, vissa dagar är fantastiska andra dagar känns det som att "chefen" är en av de där 4% som sägs vara psykopater :).

Jag läste många artiklar om det i somras, om att semestern är en bra tid att fundera igenom sin arbetssituation, många bestämmer sig för att det är dags att söka sig vidare till något nytt. På ett sätt är det ju precis vad jag har gjort denna hösten, jag har ett annat jobb ett tag. Men samtidigt är det en tid då jag får fundera igenom vad jag vill jobba med egentligen. Och om det jobb jag har är just det. Jag trivs, men samtidigt, finns en undran vad som finns därute. Är jag den mest kompetente för mitt jobb och är mitt jobb tillräckligt för att matcha min kompetens?

Och så drömmer jag om en ateljé. Ett rum med ett skrivbord framför ett stort fönster. Där man kan sitta och skriva. Och fundera. Och liksom göra något. Det känns som en ledtråd. Är jag nåt på spåren där? Är det det jag vill göra?

Min man har de senaste åren fått ett alltmer eskalerande intresse för öl. Ja, inte på det lite osexiga "sitta i soffan med åtta urdruckna Sofieroburkar huller om buller på soffbordet och en hand innanför byxlinningen"-sättet, utan lite tjusigare, dyr öl som avnjuts i glas. Visst, ett ölintresse är ett ölintresse hur man än inmundigar det antar jag. Men ni förstår. Det är ett intresse för drycken öl som sådan, inte att dricka den så att säga.
Vad jag tänker med det här är att han så tydligt har ett intresse. Och kan gå upp i det och ta det hela vägen till att brygga egen öl. Så vill jag också göra. Och så kan man drömma om att han startar ett eget ölbryggeri en dag. Sky's the limit. Vad i mitt eget liv kan jag ta så långt?
Ja, efter ett lite svamligt inlägg, det tål att tänkas på helt enkelt...