Det här med surrogatmammor...

Det väcker många tankar.
Jag tittade såklart på SVT serien "Barn till varje pris" igår. En väldigt välgjord produktion måste jag tillägga.

Det är alltså ett par i serien som vänt sig till en förmedling i Mumbai som förmedlar surrogatmammor för att få sin dröm om barn uppfylld. Jag vet inte ifrån vem ägget och spermien härstammar ifrån, men det är inte surrogatmamman som bidragit med ägget om jag uppfattat det hela rätt. Kanske är någon av de blivande papporna den som bidragit med spermabiten.

Och jag vet inte om jag tyckt att det var skillnad om de hade en amerikansk surrogatmamma. Kanske, nån annan känsla får jag. Är hon inte lika utsatt? Är hon inte lika utnyttjad? Det är ju fortfarande en kvinna som ställer sin kropp till förfogande.
Men det här med att betala någon pengar för att bära ett barn, man köper verkligen ett koncept. Är det en win/win verkligen. Är det prostitution? En kropp till salu. Först ett embryo till salu, sedan en ugn.
Man liksom skapar ett barn man sedan kan adoptera?

Det finns ju kulturella aspekter, kanske är sådana här frågor inte så allvarliga i andra delar av världen, vad vet jag.

Som sagt det väcker otroligt många frågor. Jag vet inte vart jag står. Jag känner bara att det blir så otroligt krångligt. Ska det vara så krångligt att komma till världen? Och vart går egentligen gränsen mellan barnets rättigheter och den påhittade rätten till ett barn. Men det är klart att jag önskar att alla kunde få sin stora önskning uppfylld. Och jag betvivlar inte att någon av dessa människor blir en underbar mamma eller pappa.

Åh, jag vet, det är så känsligt det här. Såna känsliga frågor. Och vad vet jag, jag har aldrig stått där och övervägt alla alternativ. Alla alternativ som prövats innan till sist detta alternativ återstår. Men man kan inte bara ha den här debatten mellan människor som har svårt att få barn. Alla människor måste få vara med och uttrycka sig, det är ju vi tillsammans som ska komma överens om vad som är rätt och fel, vad som ska få vara ok och inte. Även jag, som sitter här och skriver med ett litet skatteverk sovande i sin säng ovanför mig. Även om det gått bra för mig så är jag inte fri från en magkänsla.
Jag får dra detta i min egen långbänk lite till. Men jag önskar alla familjer i programmet ett stort lycka till i förverkligandet av den stora drömmen.