Jag funderar mycket på en sak som jag märker är återkommande i livet. Även om jag själv tycker att jag är en livsnjutare som trivs med livet finns det alltsom oftast en tendens att fokusera på det som inte går så bra eller är så bra i livet. Denna inställning är inte så skoj, men den är nästan inprogrammerad. Precis som att man vet att man tar i hand med högerhanden vet man att man ska säga att vissa saker är lite dåliga. Alltså, inte ljuga om att saker är dåliga men att framhäva dem. Man är trött, stressad, dras med förkylning, pank osv.
Detta gäller såklart inte bara gentemot andra, utan jag gör detta mot mig själv när jag är ensam. Sitter och tänker på allt som är dåligt eller som jag misslyckats med osv. Varför sitter jag inte bara och love-bombar på med allt som är bra, och njuter av att tänka mycket på dom? Det hade ju varit en lite roligare sysselsättning som kanske hade varit lite mer energigivande och inte så ångestgivande som nuvarande strategi är...
Shit, tänk att jag får bo här i denna lägenheten, i Göteborg, den bästa staden i Sverige! Med denna fantastiska mannen! Och äta så jädra goa grejer. Och tänk att jag vann en tavla på konstföreningen!
Och störst av allt: tänk att jag nästan helt och hållet genomgått en magisterutbildning.
skip to main |
skip to sidebar
Att vara eller inte vara. Är det en fråga?
2 comments:
Nej vad upprörande att du har vunnit i konstföreningen! Jag var med i ett år och vann ingenting...det är ju alltid samma personer som vinner. Sen är du med i två månader och vinner! Man kan säga att jag har varit med och sponsrat en tavla hemma hos er i allafall.
Ha det bra! Kram Anna
Men det var Åhléns konstförening Anna! Och där hade jag varit med i två år, så se det mer som att det finns en chans på ditt nya jobb, man kan vinna alltså!
Post a Comment