Ångest. Ångest är min arvedel...

Det var så det kändes när jag vaknade vid 7-tiden i söndagsmorse och huvudet pulserade och strupen var torr. Det är över nu. Undrar om det är ett ålderstecken. Har hört om folk i senare 20-talet och äldre som får vrålångest dagen efter. jag tycker det är konstigt, har aldrig gjort något jag ångrat eller helt glömt bort heller, men man vet ju aldrig. Tog jag för stor plats? Ältade jag nån gammal skit från gymnasiet? Tråkade jag ut någon med historier från postterminalen 2001? Drev jag med sambo till den grad att han verkar vara på samma inteligensnivå som långben?

Vi hade kalas i tolv timmar, lite drygt, i lördags och det var sjukt kul. Men dagen efter var sådär. Dock var lägenheten fläckfri och nästan renare än innan festen redan vid 12 på söndagen och redo att ta emot föräldrar och mer paket och buketter. Alla burkar och illaluktande känslor hade transporterats bort och återvunnits i blå kärl för ändamålet.

Tråkigt med Sveriges oavgjorda match mot Trinidad och Tobago. Men stämningen var på topp ändå, hos de flesta...

Inget kalas utan kras säger dom men detta resultatet är i personlig rekordklass:
1 vinglas
1 kaffemugg
1 taklampa i form av glaskupol

Denna sista njuter vi fortfarande effekterna av i form av små, små splitterbitar av glas som titt som tätt fastnar i fötterna trots dammsugning tre gånger.

Ska ut i solen lite nu, vill ju bli fin inför stundande midsommar, årets höjdpunkt!
Vill bara slutligen återigen tacka alla vänner för en skitkul fest, hoppas ni hade lika roligt som vi!
Kram!