A river runs through it

Alltså Göteborg är grymt.
Jag gillar denna stan så jäkla mycket. Det är min stad. Jag tror att jag alltid vill bo här.

Somliga vänner (den som är oskyldig kan kasta första stenen, så jag kastar inte så mycket alls här) har börjat Hemnet-knarka på snorbilliga hus i världens ände. Jag är inte oäven, absolut inte. Kan absolut tänka mig att bo någon annanstans i detta vackra land. Ett tag. Helst nånstans norrut i så fall.

Men så finns Göteborg. Skulle vara som att dumpa en gammal vän. Liksom säga att du duger inte längre, du är så ful. Och Göteborg är kanske inte så jäkla snygg alltid, det har inte några vidsträckta snötäckta vidder, spegelblanka sjöar eller tjusigt Gamla Stan.
Vi har Gamlestan. Vi har Heden. Och vi har Göta Älv.

Vi har också nästan alltid ljusgrå himmel, horisontellt regn och vindbyar utöver denna värld. Men ett förhållande är sällan friktionsfritt. Och vad är en snygging egentligen, ett tomt vackert skal?

Nej jag tror inte jag kan lämnna dig mitt hjärta. We were meant to be.