Min älskling och jag glassar i Saint Tropez. Kände att jag behövde ta in något som påmninde om hur det kunde vara i augusti, inte bara floder som faller från himlen...
Över till något annat. Idag såg jag en märklig syn.
Jag kom av 6:an i Brunnsparken och skulle ta 7:an hem. När jag kommer av är det första jag ser ett par rollerblades. Dessa sitter på en lite överförfriskad dam i medelåldern, med daglig sysslesättning förlagd till någon av stadens bänkar kan vi säga. Hon ligger raklång på rygg på trottoaren med en tänd cigg mellan fingrarna i ena handen och runt henne en och annan oroad beskådare som frågar hur det är med henne, om hon kan ta sig upp eller skadat sig. Hon är lite sur, för det verkar inte som om folk förstår: "Det är bara för att jag inte kan stanna!"
Hon avvärjer bestämt all hjälp med att ta sig upp, och nu blir det lite roligt när Bambi ska försöka ställa sig upp själv. Hon lyckas till och med med detta konststycke, med ciggen i behåll och allt. Sedan vinglar hon oroväckande nära kanten. Och vi som ser bakom henne ser en spårvagn på inkommande. Därav ställer sig en annan kvinna och liksom skyddar henne från att falla i gatan framför vagnen, varpå rollerdiscobruden blir riktigt sur och undrar vart hon ska egentligen. Damen förklarar att hon var rädd att hon skulle dratta framför vagnen, då vi återigen får höra, "Det är bara för det är så svårt att stanna".
Ja så sant som det är sagt.
No comments:
Post a Comment