Det är alltså stolarna som är de nya fynden här och inte det lilla barnet.
(Jag vill nu också ta tillfället i akt att ursäkta de suddiga bilderna som publiceras här gång på gång. De beror inte på att jag fått Parkinsons utan att blogg-appen som jag använder laddar upp bilderna i en väldigt dålig upplösning eller nåt, däför ser de alltid lite tråkiga ut. Men om du kisar så blir bilden kanske bra?)
Allt bara faller på plats nu, det är en härlig känsla. Gillar det här med att saker får ta lite tid och vi har bott in oss. Det kan bli nåt av detta tror jag.
Den andra spegeln kanske får bo i vårt sovrum, vi får se, känna på det antar jag...
No comments:
Post a Comment