Upptrappning

Jag har börjat trappa ner. Åh vad skönt det är.
En dag ledig i veckan känns superlyxigt. Och sedan är det bara tre veckors arbete kvar. Det är inte klokt. Som att gå och vänta på sommarlovet. Den där känslan att vara ledig helt oöverskådligt lång tid. Det kommer antagligen gå superfort. Men först ska jag bara njuta. Kanske får man göra små inhopp på jobbet ibland, det kan nog bli skoj (tänker jag mig nu!). Nästan ett års ledighet från jobbet, det innebär visserligen inte att man är ledig. Men ändå, viss befrielse från att gå upp och passa tider varje dag.
I samband med att jobbet avvecklas trappas ju andra saker upp liksom. Det kommer alltså ha ett slut även detta. Och då börjar det.