Arla morgonstund!

Åh, en sån morgon.

Ja jag ska inte klaga. Min fina man tar barnet till dagis varenda morgon medan jag drar mig upp ur sängen lagom för att säga "hej då". Men idag gick jag upp lite tidigare så jag satt mitt i frukosten när min pappiga treåring satt på toa för att göra det stora. Pappa är alltså allt för denne lille. Pappa ska lägga, pappa ska köra, pappa ska leka, pappa... ska göra det mesta. Han älskar pappa. Säkert älskar han sin mamma med, men mamma har en bäbis och... tja, det är väl lagom roligt.

Hur som helst, i morse så bjöd han till! "Mamma finns" kanske han kom på. Nu ska mamma få komma till. Så han gör det stora. Mamma äter frukost. Pappa kommer för att torka. "Näe, mamma ska göra det!" Och vägrar låta pappa torka. Ameh! När man en gång får vara första val så är det inte den mest ärofyllda uppgift. Kan jag inte få natta istället? Jag äter frukost här!

Ja, sen hade jag en otroligt gnällig bäbis som kröp efter mig på köksgolvet och behövde sova. Med bäbis på armen försöker jag koka kaffe och säga hej då till stora som ska till dagis. När jag kommer tillbaka i köket så känner jag instinktivt att nåt är annorlunda. Är det ljudet? Brukar kaffebryggaren låta så? Näe. Det brukar låta annorlunda för att jag brukar ha en kanna som fångar upp kaffet när det rinner ur filtret...
Lärdom, en halv kanna kaffe ser otroligt mycket mer ut i en eskalerande pöl på en träbänk.