True story.

Näe, äcklig story.

Som sagt. Man är sjuk. Och det är ingen vacker historia. Vet att jag inte är ensam att kräkas av hostan.
Och det blir ofta en liten puff i fel riktning när man går ut från värmen ut i kylan.

Så man går hemifrån på morgonen. Man har ätit frukost, hallon och jordgubbssmoothie (ja, det är av vikt för resten av historien). Man har fixat till sig. Man går till bilen och börjar skrapa bort spåren av nattens köld. Man får slem i halsen som blir för svår att hosta upp. Man kräks en ring av chockrosa smoothie runt bilen. Snön, samma snö, har legat i två, tre veckor nu. Det har inte töat, ingen ny snö har tillkommit.
"Åh lycka" tänker man. "Göteborgskalaset 2003 all over again.".
Den spyan hamnade på Masthuggstorgets spårvagnshållplats. Sen var det värmebölja och regnade inte i två veckor efter det. Varje dag fick jag stå där och skämmas bredvid den alltmer intorkade spyan i väntan på vagnen. Och jag var helt övertygad att alla andra passagerare visste att det var jag som var den skyldige.
Men ni hör ju, två veckor utan regn i Göteborg! Dom som skrev bibeln hade inte kommit på ett mer tillskruvat straff.

Så. Ring of smoothie. Vad gör man? Förväntas jag ta bort den på något sätt? Hur?
Dagen går. Tankarna går. Vad ska folk tänka? Det ser ju ut som en clown har förlustat sig över hela parkeringen.

Man tittar ut.
Det börjar snöa. Och det snöar. Och det lägger sig. Och väl hemma igen ligger en vacker vit slöja och täcker över alla forensiska bevis.

Har jag sagt att jag älskar snö?