Om skeletten i garderoben.

Jag tänker lite på den där boken av Anna Wahlgrens dotter, Felicia försvann tror jag den heter.

Jag har inte läst boken, men har inte kunnat undgå att läsa om boken. Jag har heller inte läst Anna Wahlgrens bok Barnaboken, även om den pga ett extremt reapris på 15 spänn står i min bokhylla. När jag började skumma igenom första kapitlet kändes det bara inte riktigt som min bok. Men den verkar ju ha hjälpt många generationer föräldrar med till viss mån kontroversiella råd så det är väl kanske bra.
Det var inte Barnaboken och Annas uppfostringsmetoder detta skulle handla om, även om jag kunnat spinna vidare om en Youtubefilm på Anna när hon illustrerar sina nattningstips på en liten bäbis gav mig skrämselhicka och hade jag varit mamma till det barnet hade jag skrikit "Bryt" på inspelningsplatsen och roffat åt mig min bäbis.

Hur som helst.

Felicia försvann.
I boken, som ju ska vara biografisk, porträtteras Anna enligt de recensioner jag läst som en ganska så alkoholiserad kvinna. Och hela Sverige är chockade.

Är jag ensam om att inte vara det?

Och då är det inte så att jag på något sätt varit insatt i Annas liv eller leverne på något sätt. Jag har sett henne på TV i olika debattprogram under åren och det är väl så långt mitt "kunnande" om henne sträcker sig. Lustigt nog minns jag att jag såg henne i ett program, kanske var jag runt femton och visste inte vem hon var då, det har jag förstått i efterhand. Men att den kvinnan levde ett "hårt liv" så att säga var rätt uppenbart för mig redan då.
Alkoholism har ju en tendens att liksom färga av sig på en människa, dess röst, ansikte, hy, ganska många delar av kroppen. Om jag som typ femtonåring, utan att ens känna någon alkoholist, kunde plocka upp dessa signaler borde de flesta vuxna nog ändå haja att Anna kanske eventuellt inte var en renlevnadsmänniska.

Eller? Att hon var alkad kan inte komma som en sån stor chock vill jag mena.
Jag önskar Anna och Felicia all lycka i livet och hoppas att de båda tar tag i sina förmodade problem. Kanske var det så illa som boken hävdar, kanske var det inte det, hur som helst, jag önskar dem all lycka.