Då var det dags igen.
Och nu tar jag en låt som väldigt länge, alltså i många år, kanske ett decennium (och kanske lite för alltid) var min favoritlåt. En av de låtar som gjort mest intryck på mig hittills och framför allt dittills.
Låten kom ut 1997 och gjorde stort intryck på mig som var en late bloomer. Jag hade inte upplevt någon himlastormande kärlek vid det här laget, men jag hade haft min beskärda del av olyckliga betuttningar. Och den här texten, den fick mig att hoppas på att en dag få mitt hjärta krossat. Har man åtminstone fått sitt hjärta krossat en gång så har man åtminstone fått uppleva kärlek. Så är det när man är tonåring, dramatik är något fint, sorg och elände är skönt.
Och nu i efterhand när jag fått mitt hjärta krossat hela en endaste gång så tänker jag ändå att det var skönt att ha varit med om. Och vilket fantastiskt soundtrack till hjärtesorg detta ändå är.
Jewel - Foolish games by Jo_Bidjoba
Jewel - Foolish Games
Där jag kom ifrån lyssnade man inte på Jewel, man lyssnade på NRJ och MTV. Så när jag fann den här låten så blev den liksom min alldeles egen. Jag insåg väl ungefär där hur skönt det kunde vara att inte behöva traska i samma fotspår som alla andra hela tiden. Och jag vet, det finns inget radikalt med den här, det är inte klassens enda punkare vi snackar om, det är inte klassens emo, det var klassens pluggis-clown som hittade en alldeles egen smörballad om brustet hjärta.
Men det var hemligt nog för mig. Och den var fin. Och det var piano. Och hon red in på en häst. Och hon var inte så snygg.
Texten i sin helhet:
Foolish games / Jewel, 1997
You took your coat off and stood in the rain,
You're always crazy like that.
And I watched from my window,
Always felt I was outside looking in on you.
You're always the mysterious one with
Dark eyes and careless hair,
You were fashionably sensitive
But too cool to care.
You stood in my doorway, with nothing to say
Besides some comment on the weather.
Well in case you failed to notice,
In case you failed to see,
This is my heart bleeding before you,
This is me down on my knees, and...
These foolish games are tearing me apart,
And your thoughtless words are breaking my heart.
You're breaking my heart.
You're always brilliant in the morning,
Smoking your cigarettes and talking over coffee.
Your philosophies on art, Baroque moved you.
You loved Mozart and you'd speak of your loved ones
As I clumsily strummed my guitar.
You'd teach me of honest things,
Things that were daring, things that were clean.
Things that knew what an honest dollar did mean.
I hid my soiled hands behind my back.
Somewhere along the line, I must've got
Off track with you.
Well, excuse me, guess I've mistaken you for somebody else,
Somebody who gave a damn,
Somebody more like myself.
These foolish games are tearing me apart,
And your thoughtless words are breaking my heart.
You're breaking my heart.
You took your coat off,
Stood in the rain,
You're always crazy like that.
Monday, December 05, 2011
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Den var en av min favoriter också. Ingen där jag bodde lyssande heller på Jewel, men det kändes fint att vara "out" genom att lyssna på henne - för hon var så cool! Jag fick hennes skiva i julklapp av min bror och lyssnade sönder den. Bra låtval!
Post a Comment