En trevlig gest

Jag blev bjuden på julbord idag av ett hotell som ligger i samma byggnad som mitt kontor, ett Clarion Collection. Det var fint, det var gott och faktiskt riktigt bra, trots att det ofta kan vara lite si och så med kvaliteten på lunchbjudningar.

Det var årets andra julbord för mig iom att jag var på kompisknytis förra veckan (för nionde året i rad!) och då var det också gott och lite mer personligt så klart.
Jag brukar sällan tröttna på julmat, och med det sagt menar jag inte att jag är så galen i julmat att jag kan äta hur mycket som helst, utan att det brukar bli, tre, fyra julbord per jul och jag tar min tallrik med det som verkar godast, och så smakar jag på saker som verkar nya och spännande, men så tar jag inte mer sen. Det är min bufféregel, bara ta en gång.
Det finns liksom ingen vinning med att ta två gånger och smocka magen proppfull för att man ju får lov, att man ska maxa pengarna man lagt in. Det blir ju inte godare ju mer man trycker i sig. Det är min medtod, och den funkar bra, jag är tillräckligt proppmätt ändå.

Idag på julbordet var det fullt av folk, som passade på att äta gratis så här veckan innan jul, för det vet vi ju, gratis är gott. Och ett julbord tackar man inte nej till.

Men när jag stod med min tallrik i kön till skinkan och gick mellan alla fullsatta bord av julbordsgäster så kände jag att det fanns ett stort fel med den här bjudningen ändå.
Varför var jag bjuden? Varför var alla andra gästerna i fina, rena välstrukna kläder, folk med jobb på centralt belägna kontor bjudna? Vi behöver väl inte äta gratis på julbord? Mina fat svämmar över.
Nästa år hoppas jag att Clarion collection bjuder på gratis julbord igen. Men jag hoppas inte jag blir bjuden då. Jag hoppas de bjuder en annan grupp människor då. Människor som faktiskt inte äter sig mätta varje dag. Och dom kan gärna ta flera gånger om.