Men jag ångrar mig inte!

Lite ironiskt är att vi denna veckan har köpt ett hus. Det i sig är inte ironiskt men jag återkommer med vad som däremot är det.

För några år sedan bodde jag i Masthugget, Calle bodde i Vasastan. Hans föräldrar däremellan. Det hände ofta att vi gick 4:e Långgatan fram. Precis vid Oskar Fredrik finns en lekplats och en liten park och bredvid denna park ligger ett jättefint hus, ett gräddfärgat hus från sekelskiftet.
När vi började fundera på att flytta ihop och funderade på framtiden och ett större boende så brukade vi säga att vi skulle bo där för det såg så himla mysigt ut. Precis då kom det ut en lägenhet i huset, en jättestor och naturligtvis för dyr, så det var inte aktuellt. Men "skämtet" kvarstod, det var ett hus man ville bo i.

Jag noterar nu såhär några dagar efter husinköp (för jag har såklart inte slutat hemnetknarka, även om mitt primära syfte nu är för inredningsinspiration) att en stor vacker mysig trea i detta hus nu ligger ute till försäljning. Det var nog inte riktigt ämnat för oss att bo i detta hus, men vad är det man säger, "som dröm var den vacker att få"... :)