Knut i magen

Har återigen varit världens sämsta mamma mellan kvart över sju och halv åtta på morgonen. Morgonstressen och det tidigare nämnda dagislämnandet tär på mig. Jag blir dr Jekyll och Mamma Hyde direkt.
Så om jag var en ettåring som inte vill ta på sig byxorna eller borsta tänderna i exakt det ögonblick det passar min mamma så skulle inte jag lyssna på mig själv eller mina "hot" och förmaningar heller.
Barnet blir glad av att bli lämnad på dagis, tror jag det efter den behandlingen.
På jobbet framför datorn bränner tårarna i ögonen.

Sedan på lunchen inleder kollegorna en diskussion om ockupationen av Wallstreet och om hur föräldrar tagit död på sig själva och sina barn för att de inte fann nån annan utväg ur fattigdom och svält.

Och pojken i Ljungby... En fyraåring som blivit mördad i en skogsdunge...

Näe fy. Det var många känslor idag.