Glad nationaldag (lite försenat)

Nationaldagsfirandet har pågått i ett par år i Sverige nu. Jag vet inte om det börjar betyda så värst mycket, men det är ju alltid roligt att fira något.

Denna gången hade min familj dock något att fira. Min mamma, som bott i Sverige i 42 långa år nu beslöt sig i våras för att bli svensk medborgare. Ingen stor grej, hon har bara inte känt att det varit nödvändigt tidigare. Och det var inte något speciellt som fick henne att slå till just nu heller.

Men hur som helst, hon har nu ett ben i båda länderna och då beslöt vi oss för att fira med de andra nyblivna medborgarna i Slottskogen. Och det är faktiskt en väldigt fin grej. För många av de nyblivna svenskarna (somliga kanske som min mamma, inte så nyblivna i Sverige) är det inte någon stor grej, kanske mer av praktiskt karaktär.
Men för andra, som flytt förföljelser och diktatur, ett liv där varje dag fylls av en förhoppning att överleva, att ens barn inte ska trampa på en mina kan firandet vara en milstolpe, fira att man får stanna på en trygg plats så länge man själv vill.