Spårvagn genom memory lanes.

För en gångs skull åker jag spårvagn hemåt. Det är väldigt härligt att göra det då och då.
Det fina med vagnen till skillnad från bussen är att vagnen snirklar sig genom stan och bussen åker på leden.
Det känns näst intill lite sorgsamt att åka genom staden, min stad. Jag brukade känna till varje millimeter av dess kullerstensbelagda gator. Men nu ser jag kringleden och tunnlar istället.
Efter jobbet ska man skynda sig hem, rakaste snabbaste vägen (fördel bussen) men göteborgaren i mig behöver halka på glashala lövgögar titt som tätt.
Och det är inte så att jag ångrat mig, jag skulle inte vilja byta tillbaka, aldrig!

Men ändå skulle jag vilja ha kvar en liten bit av min innerstadskaka lite till.