I need som fine whine...

Gnällig sjukdomsblogg coming up!

Jag ber om ursäkt. Det går ju inte över. Jag tycker inte man får lov att vara sjuk så här länge.
Summan av symptomen är konstant även om de inbördes växlar med varandra och nya uppkommer titt som tätt. Men bättre, det blir jag inte.

Jag försöker ändå, jag går till jobbet och börjar dagen med en varning. "Jag kommer inte säga så mycket idag". Men socialt svältfödd som jag blivit måste jag ju prata av mig. Har ju för bövelen inte ens haft talförmåga! Ergo: vad skönt för alla andra att the chatterbox kom tillbaka...
Jag tar det så lugnt jag kan. Och i kravlöst gemak åker vi och handlar. Vi får besök. Jag lagar mat. Försöker sjunga visor med prinskorven. Allt är antagligen mycket dumt. Antagligen orsaken till varför detta inte blir bättre.

Ny strategi: jag går och lägger mig en stund.